Läsgodis

Krönikor, författarporträtt och frågespalter gör blandningen komplett i en tidskrift där formgivningen underordnar sig innehållet på ett tilltalande sätt. Jag kan inte annat än göra vågen.

Tidskriften Re:Public Service beskriver sig som ett ”journalistiskt alternativ i mediebruset”. De har höga publicistiska ambitioner, men såna idéer är det svårt att få lönsamhet i. Chefredaktören Ira Malik tycker sig se två olika grupper på tidskriftsmarknaden.
- Det är dels den kommersiella tidskriften som har blivit mer och mer nischad och som mår ganska bra egentligen fast de inte alltid är så spännande. Sen har vi då kulturtidskriften som kanske är mer intressant men som har svårt att överleva.

Vare sig man vill eller inte vill möta något av våra rovdjur kan man i trygghet läsa om dem i senaste numret av tidskriften Västerbotten, en tidskrift som för varje nytt nummer går från klarhet till klarhet, i både text och bild.

I senaste numret av tidningen Tvärsnitt, på temat Sverige och Förintelsen, fångar historikerna ruelsens ögonblick. När kriget vänt 1943 inser riksdagen att något måste göras för att förbättra landets skamfilade rykte, och stora planer för hjälparbete läggs upp.

Medelklassens sista strid lyder den rafflande rubriken när Per Wirtén och Lars Mikael Raattamaa i senaste numret av Arena drar gemensam lans för detta bespottade folkskikt.

Bangs skribenter är akademiker och fräcka debattörer men man måste faktiskt till sist fråga sig hur representativ deras frustration och bild av det jämställda Sverige är? Visst vill vi alla ha allt men dessa spjutspetsar från Bang har definitivt missat något. Kampen för jämställdhet går vidare – den är inte över!

I ett temanummer gäller det att fördjupa bortom ordinarie bevakning. Frånsett en exposé av de mest intressanta konstnärerna vill läsaren höra galleristerna, publicisterna, mecenaterna, högskolerektorerna, politikerna, institutionscheferna, och inte minst den nya generationen. Men förutom Margareta Orreblad på Hagagalleriet Mors Mössa (vars erfarenheter tecknar stans moderna konsthistoria) märks knappast någon av dessa aktörer, spotlighten är stadigt fixerad på scenens praktiker. Mandana Moghaddam, Arde-Shir Seradj, Meira Ahmemulic och Björn Perborg uppmärksammas alla stort. Och även om deras konstnärskap imponerar saknas deras åsikter. Vad anser de om konstklimatet i Göteborg?

Numera kan det stå Kon-Tiki på en husvagn, en kanot eller ett hotell.

Orsaken är att den då 32-årige norrmannen Thor Heyerdahl tillsammans med fem man 1947 drev åtta tusen kilometer över Stilla havet, från Peru till Polynesien, på en balsaflotte vid namn Kon-Tiki – och att han sedan skrev en bok om äventyret. Och att boken kom i händerna på den danskfödde förläggaren Adam Helms på Forum. Det var han som gjorde Kon-Tiki till en internationell bestseller och i senaste numret av Biblis berättar Axel Andersson historien om boken som var sin tids Da Vinci-koden.

En ny kulturtidskrift har gjort entré i den svenska tidskriftvärlden. Behövs det verkligen fler, frågar kanske någon. Nej, kan man svara. Ja, kan man svara - om den tillför något av värde som inte funnits här tidigare. DET är en djupt seriös och mycket välkomponerad och välskriven skrift och detta första nummer innehåller en rad intressanta texter. Det rör sig om essäer, presentationer, översättningar ur skönlitterära verk, intervjuer, prosastycken och dikter.

Intressant artikel av Roberth Ericsson (of Den Blinde Argus) i senaste numret av tidskriften Komma. Fast jag undrar lite grann vad han egentligen är ute efter, är det att diskutera litteraturkritik eller att komma åt Bob Hansson?

I nya numret av Arena angriper Per Wirtén dem som kritiserar beslutet om en antikommunistisk kampanj. En sån kampanj kan vara ”frigörande” myser han, utan att närmare reflektera över vilka krafter det är som ”frigörs” .

I senaste numret av Filmkonst intervjuas fyra nya chefer på Svenska Filminstitutet. Det formligen sprutar entusiasm och positiva tillrop ur vd:n Cissi Elwin, och det finns ingen anledning att slå ned på det. Men ur detta glädjerus kommer det förvånansvärt få handfasta, målinriktade uttalanden om filmen som sådan: vad är bra svensk filmkonst och hur ska vi hantera den? Hur får man en sådan att blomma?

Medan RFSU:s tidskrift ”Ottar” gör ett skönt frisläppt nummer om alkohol och sex, är nya numret av ”Bang” inte lika självklart. Viktor Johansson har läst båda.

"femkul” ägnar sig åt en sorts bred feministisk kulturbevakning, med resultatet att det ofta blir mer bredd än djup. Och det är kanske ok, men efter läsningen lämnas de större och mer såriga frågorna lite hängande i luften.

Tidskriften Femkuls senaste nummer (3/07) på temat modersuppror är lika nyttig för mödrar som för döttrar.

Unni Drougge berättar i Glänta om sina erfarenheter av LSD, som hon provade på 70-talet.
Till Expressen.se säger hon:
- Det är ungdomssynder. Jag experimenterade jättemycket med droger när jag var ung. Det gjorde man på 70-talet.

Papi må vara genomsympatisk till sin idé. Att låta poesin tala helt och fullt för sig själv är ett vackert koncept. Dock känns det som att en ram, ett tema, något som faktiskt leder läsningen, hade varit att föredra. Även om det samtidigt hade varit en eftergift.

Nu kanske vissa tycker att just Kapten Stofil är något oseriöst och inte det främsta exemplet på vad kulturpolitiskt fördelade skattemedel borde gå till. Well, I beg to differ. Bara en sån sak som att man vid sidan av serierna (som är underbara) ger läsaren långa, väl genomarbetade och gedigna artiklar på området film- och mediehistoria, oftast undertecknade Martin Kristensson, som jag tror måste vara en av Sveriges bästa filmskribenter.

Tidskrifter med substans är ju inget man trillar över i Sverige direkt. För det mesta håller den offentliga kulturdebatten en nivå som får oss att längta tillbaka till Måndagsklubben och Diskutabelt. Men Glänta finns där som ett hopp om mänskligheten och en tro att det går att prata om saker utan att fokusera på billiga poänger och lättköpt moralistiskt kapital. Den här gången handlar Glänta om droger.