Djurparkerna och bevarandet

Ur Djurens Rätt nr 5/07


Djurparkerna söker legitimitet. I takt med att människors vilja att se sorgsna björnar på zoo minskar genomgår djurparksbranschen ett ansiktslyft.

– Djurparkernas främsta uppgift är undervisning och att hålla en genbank av utrotningshotade djur, säger Jonas Wahlström, som driver Skansen-Akvariet.

Enligt den internationella naturvårdsunionen IUCN är minst 5 624 arter av ryggradsarter utrotningshotade idag. Bland svenska djurparker ligger Skansen-Akvariet i topp med uppfödning av djur ur fjorton utrotningshotade arter. Det är en förhållandevis liten del av alla de djur som visas på parken och det är bara lejontamariner som släpps ut i det vilda.

– Vi skulle gärna vara med på fler projekt men det måste finnas någon stat som vill ta emot djuren. Om det fanns ett skyddat område i Madagaskar skulle jag gärna skicka hälften av våra lemurer dit. Men 90 procent av Madagaskars regnskog är redan skövlad, säger Jonas Wahlström. Han sätter fingret på en del av den kritik som bland andra organisationen Born Free riktar mot djurparker: att föda upp djur som stannar i fångenskap är inte bevaring - det är konservering. För att individer ur bevarade arter ska fylla någon funktion i ett ekosystem och inte bara sitta som ett trevligt minne på ett zoo måste djurens ursprungliga livsmiljöer skyddas.

– Kan utplaceringen av en handfull arter uppfödda i fångenskap rättfärdiga att man spärrar in miljoner vilda djur på livstid på tusentals djurparker, frågar Daniel Turner som arbetar med kampanjen Zoo Check på Born Free foundation.

Han fortsätter:

– Born Free arbetar med lokala samhällen för att hitta praktiska lösningar på problemen som uppstår. Vi finns på den verkliga frontlinjen för bevarande av utrotningshotade arter. Det handlar om allt från patruller mot tjuvjakt till omlokalisering av hotade vilda djur. Vi erbjuder arbete och träning och vi bygger medvetenhet, förståelse och medkänsla i processen.

1993 presenterade World Association of Zoos and Aquariums (WAZA) sin första naturvårdsstrategi och idag kan Jonas Wahlström räkna upp ett antal arter som räddats med djurparkers förtjänst. Dit hör visenterna, en art som dog ut i det vilda redan 1921. Enligt Svenska Djurparksföreningen härstammar alla de cirka 2 000 visenter som lever i frihet idag från 56 visenter som föddes upp i fångenskap.

Men Born Free är kritiska mot att djurparkerna profilerar sig som de vilda djurens räddare. De gjorde nyligen en stor undersökning bland alla Storbritanniens mer progressiva djurparker och fann att mindre än 25 procent av de arter som hölls var hotade i det vilda. De fann även att av djurparkernas totala inkomst gick mellan 4 och 6,7 procent till arbetet för att bevara utrotningshotade arter. Enligt undersökningen trodde allmänheten att summan var fyra gånger högre.

Naturfotografen Karl Ammann är inne på samma spår. Han betonar att man inte bör dra alla djurparker över en kam för deras djurhållning, men är kritisk mot organisationer och institutioner som ger sken av att lösa problemen med punktinsatser. Som prisbelönt naturfotograf har han ägnat det senaste decenniet åt att undersöka och avslöja handel och jakt på utrotningshotade, vilda djur. Hans närgångna skildringar av bushmeat-marknadens offer har rönt stor uppmärksamhet.

– Vad som behövs är skyddade områden. Och riktig implementering av lagen. Det är det enda jag kan se. Det är stora saker och det kommer att kosta mycket pengar och politisk vilja, säger han.

När vi talas vid är han mycket upprörd över några amerikanska djurparker som nyligen gått ut i media och sagt att de av bevarandeskäl räddat apor från bushmeat-marknaden.

– De berättade i media att de hade köpt dessa apor för enorma summor. I samma andetag bidrog de till marknaden för viltfångade djur. När det finns de i väst som är beredda att betala så stora summor pengar för apor är det klart att det kommer att öka fångsten av dem, säger han.

På Skansen-Akvariet går grupper av skolbarn runt och tittar på djuren. Babianernas röda stjärtar väcker skratt och pekfingrar. Enligt Jonas Wahlström går man i regel på djurpark tre gånger i sitt liv:

– Som barn, som förälder och med barnbarnen. Han tror att intresset för djurparkerna ökar i och med att fler människor reser och att naturfilmer visas så ofta på TV. Även Achim Steiner, före detta chef på Internationella naturvårdsunionen, framhåller djurparkernas viktiga, undervisande roll. ”För unga människor i världens storstäder är djurparker och akvarier ofta den första kontakten med naturen, och därför är ni [djurparkerna] kuvöser för morgondagens naturvårdare”, skriver han.

Men vad lär sig barnen som pekar på babianernas stjärtar? I boken ”The Rose-Tinted Menagerie” ser författaren William Johnson uppvisningen av djuren som uttryck för ett antropocentriskt och kolonialt förhållningssätt som snarare skapar fördomar om arterna än bygger förståelse för individernas komplexa karaktärer. Och det är svårt att värja sig för känslan av att vi befäster ett överläge här på andra sidan babianernas glas: de är fast och allt de gör är till allmän beskådan. Dessutom skrattar deras åskådare åt dem.

Lina Flyrén

Publicerad: 2007-10-04

Köp Djurens Rätt
Läs mer om Djurens Rätt i katalogen
Fler artiklar knutna till Djurens Rätt
Fler tidskrifter i kategori SAMHÄLLE, MILJÖ & POLITIK