Värt att citera

Det senaste numret av den antirasistiska tidningen Mana är värt att citera.
Och med det hoppas man att sista ordet är sagt i debatten om Muhammed-teckningarna.
Manas chefredaktör Babak Rahimi uttrycker sig nämligen rasande välformulerat och glasklart.
So what!?, säger han. Och publicerar Lars Vilks Muhammed-teckningar. Över ett helt uppslag.

Gammal är äldst tänker jag med senaste numret av 00TAL i min hand. Mellan de elegant gråvita omslagen finns nämligen särdeles bra texter, genomarbetade intervjuer och omtanke om den yttre formen. Tro och tvivel är temat och kanske har kulturarbetarens prövningar på fältet bidragit till numrets särskilda kvalitet.

Jag har följt tidskriften Minaret sedan starten och blivit allt mer imponerad av projektet. Ambitiöst. Noggrant. Öppet.

På temat "Sagolika Sverige" berättar den läsvärda tidskriften Neo i sitt senaste nummer den sanna historien om flyttgubbar som får ta trapporna. Vad det handlar om är klämrisken i hissar och de flesta av oss har säkert sett klistermärkena som varnar för klämrisken.

Elegantare omslag får man väl leta efter! Det handlar om tidskriften 00-tals senaste nummer med tema tro och tvivel. Det är Thomas Öberg från bob hund som pryder omslaget likt en vit harlekin som kastar, inte tärningen, men pyramiden i luften. Det är ett spännande nummer att dyka in i. Här tas trosfrågor och ateism både på allvar och skärskådas. Tvivlet tas än mer på allvar.

Efter ett år med Fredrik Reinfeldt som statsminister griper sig den Malmöbaserade tidskriften ”Fronesis” (nr 24) passande nog an borgerligheten som fenomen. Fronesis har med sin odogmatiska marxism och teo­retiska uppriktighet utvecklats till ett helgjutet och ­receptivt analysorgan för det tidiga 2000-talet. Även detta nummer bjuder, oaktat ett par klichésprängda nymarxistiska epistlar, på tankestimulerande material.

Mest huvudvärk ger dock Gert Fylkings avslutande gästkrönika. I en text som säkert vill förmedla tolerans, uppmanar han oss att ”städa upp bland våra fördomar” men skriver själv att flyktingarna kostar för mycket på försvarets och sjukvårdens bekostnad: Vi ”utfodrar dem med bidrag”.

Det talas mycket om ord i det första numret. Trots all god idé till trots säger något att den kunde varit mer taggig, och &så mer skrynkelbar, och kanske även varit lite mer som tidning än som tidskrift trots namnet. Nog inte dömer man ut ett första n:r, den har all potenial.

När jag vandrade runt bland tidskrifthyllorna på biblioteket föll blicken en tidskrift som jag inte sett tidigare. Den hette Fjärde Världen och sade sig föra ursprungsbefolkningarnas talan, den fjärde världen som inte ens uppnått den tredje världens utvecklingsnivå.

I "Fjärde världen I, 2007" har ordföranden i Svenska Tjetjenienkommittén Johan Lagerfelt skrivit en artikel med rubriken "Ett krig som tystats ner". Enligt honom "det enda krig som just nu pågår i Europa, ett krig som nu, efter 300,000 döda, inte kan kallas för något annat än just folkmord."

Jag har sagt det förut och säger det igen: uppenbarligen tror inte tidningsutgivarna att själva tidningen i sig är tillräckligt bra .., man måste plasta in diverse "rat" för att få den mera lockande.

Det här kan göra en tidningsansvarig halvt galen!

Temat i nya numret av 00-tal är tro och tvivel. Många är de som får ge sin syn på saken. Religionsvetare, filosofer, diktare, sångare.you name it. Och det är bra. Jag faller för mångfalden. Här står det också klart att kvantitet kan vara kvalitet. För det är faktiskt förvånande många intressanta tankar som får luft.

Litteratur är inte bara porr. Litteratur är inte heller bara böcker. Nittonde Stolen har - bland annat - som ambition att bredda litteraturbegreppet och behandla texter och annat som vanligtvis inte ses som litteratur, som just litteratur. Därför har vi lyft upp en hel del tidskrifter och här nedan kan du ta del av recensioner och artiklar om dessa ännu en gång.

Offsides chefredaktör Mattias Göransson gläds över nomineringen, men är inte förvånad. När tidningen drog i gång år 2000 lyckades han och kollegorna övertyga kulturrådet om att sport också är kultur.

Axess omgörning har lättat på den stärkta frackskjortan. Nu återstår bara att tvätta bort stämpeln av dammig högerakademiker.

Omgörningen visar att Axess vill. Frågan är om det går.

Men fortfarande är det innehållet som gör att Axess är ett måste i den svenska tidskriftsfloran.

Nya ”Språktidningen” kallar sig ”tidningen som bevakar och bejakar språket” och första numret bär syn för sägen. Redaktionen, ledd av Patrik Hadenius, har hittat överraskande och glädjande många infallsvinklar på sitt ämne. Jag hoppas den kreativiteten håller i sig åtminstone några nummer till för idén är bra och resultatet en riktig öronöppnare!

Tanken är att arkitekttidskriften 4 ARK ska utkomma två gånger per år. Nästa tema är ännu inte bestämt, men Johanna Landin verkar fundera en hel del över trender. Att allt vi ser är en del av en viss tidsålder.
– Arkitektur ska ju hålla så länge, ändå går det trender i det också. Det finns en motsättning där.

Vad ser du som Serifrämjandets största fråga att driva just nu?

Vi arbetar just nu bland annat på att se till att en större andel av de pengar som pumpas in i svensk kultur går till serier. Fortfarande är det knappt ens att serierna finns på kartan i de sammanhangen, men det håller vi på att ändra på genom framför allt oförtrutet lobbyingarbete. I förlängningen vill jag att serierna skall ha en självklar plats i alla system för kultur i Sverige, vare sig det rör sig om bidrag, utgivning eller något annat. För att uppnå detta vill jag se till att Seriefrämjandet tar ytterligare ett steg upp och blir en ännu mer tydlig, professionell aktör som tillvaratar de tecknade seriernas intressen. I detta kommer att även ingå ett större ansvar för dem som jobbar med serier, tecknare, manusförfattare, pedagoger, journalister med flera. Men det är ett långsiktigt arbete, och inget som kommer att generera resultat över en natt. Jag har alltid trott på att arbeta långsiktigt, att bygga saker och ting medvetet och metodiskt så att de kan finnas kvar även när eldsjälar som jag tröttnat.

Temat för den här gången är kritik av Edward Saids Orientalism. Jag bidrar med en essä i ämnet. Tidskriften har dessutom blivit betydligt stiligare.

Jag gillade den gamla Språkvård. Särskilt minns jag en artikel av Birgitta Lindgren som ifrågasätter varför man inte skulle kunna skriva samma konsonant tre gånger i rad (som i ägggula).

Bäst i numret är nog Lorcas dikter om citronlundernas land, och Åsa Ericsdotter lite kyligt erotiska dikt. Malte Persson om gulhet då? Tja, hans rättframhet är kanske på sitt sätt sympatisk men det är ändå för mig lite störande med en sådan här deklaration i medverkandepresentationen: "Har ärligt talat ingen särskild relation till gult men kan skriva om det mesta på beställning." Där framstår numrets tema extra tydligt som den egendomliga konstruktion det kanske faktiskt är.

I går landade två tidskrifter på mitt bord med samma tema: "Ett år efter valet".

I vänsterorganet Ordfront är underrubriken – föga förvånande: "Farväl till välfärden", medan den i det liberala magasinet Neo – inte mindre självklart – är: "Detta måste göras".

För ett politiskt magasin är temat lika självfallet som att vatten är vått: Det är tid för utvärdering.

Ok. Vem läser tidskrifter på nätet? Finns det tidskrifter som funkar som bloggar? Vad kännetecknar en bra tidskrift? Måste den vara estetiskt tilltalande när jag själv inte är det? Måste den ha många läsare och hur många är ”många”? Måste den vara stilistiskt perfekt bara för att jag är en språkpolis? Kan man muta juryn?

Hmmm, vil ni ha intressant tidsfördriv i helgen?

Vad sägs om artikelarkivet på katolska tidskriften Signum?

Pröva med att söka på författarna: Anders Piltz, Ulf Jonsson, Per Beskow

....och om ni inte tycker att detta var skoj att läsa, kan ni skriva och skälla ut mig ;)

Debattmakare som Nina Björk (född 1963), Sisela Lindblom (1969), Maja Lundgren (1965) eller Jesper Högström (1965) var ju egentligen aldrig ute efter att prata om realpolitik, löneskillnaderna, klassamhället, könsstrukturerna eller kulturmaffian i år.
Utan efter att sätta fingret på just det här:
Tillvaron. Vad ska vi ha den till? Vem ska man tro på? Varför läser vi alla de här böckerna, varför skaffar vi prylarna, varför blir vi kåta på kulturredaktörer? Vad är meningen? Vad gör jag här?
Det var ju ingen slump att till exempel Nina Björks förkunnande ord ”Jag och allt mitt går sönder” (DN 25/3) lät som ett högstämt bibelcitat.
Väldigt lägligt alltså att kulturtidskriften nummer ett, 00TAL, nu kommer ut med ett nummer på temat tro och tvivel.