Betesfiskar och ensamma hästar i media

– historien om hetsen mot Djurskyddsmyndigheten

Ur Djurens Rätt nr 4/07


Djurskyddsmyndighetens saga blev kort. Avvecklingsbeslutet togs bara två månader efter att den borgerliga alliansen installerat sig i regeringskansliet och följdes av en utredning som bekräftade regeringens inställning: djurskyddsfrågorna ska tillbaka till Jordbruksverket. Vägen till nedläggningen har röjts av en strid ström av påhopp under de tre årens arbete. Men vad har kritiken egentligen handlat om? Djurens Rätt granskar några tillfällen då det stormat i fiskestugor, på ridskolor och i svenska tidningar.

17 mars 2006 var ett turbulent datum i Djurskyddsmyndighetens historia. Det var då de offentliggjorde yttrandet om hur betesfisk ska hållas vid försäljning i butik. Dessutom presenterade de en tolkning av vad djurskyddslagen egentligen innebär för fiske med levande agn. Den tolkningen – att det inte är förenligt med djurskyddslagen att trä en krok genom en levande fisk – provocerade. Sportfiskare reagerade på sitt håll och borgerliga skribenter fyllde tidningarnas ledarsidor med raljerande kritik, ofta byggd på retoriska frågor. Niklas Ekdahls artikel på ledarplats i Dagens Nyheter sammanfattar ganska väl den generella kritikens tonfall: ”Matz Hammarströms myndighet lider nämligen av ett brytningsfel. Kanske är det vattenytan som ställer till det, kanske Walt Disney. Alla fiskars största problem är andra fiskar, som jagar dem dagarna i ända med sina vassa tänder. Här saknar Djurskyddsmyndigheten en handlingsplan.”

Men vad ledarskribenter och debattörer missade var detta: endast djur som hålls i fångenskap omfattas av Djurskyddsmyndighetens arbete. Anledningen till att myndighetens jurister överhuvudtaget kunde fälla ett yttrande i frågan är att man håller betesfisken i fångenskap innan man använder den. Då övergår de från att vara vilda djur – som inte omfattas av djurskyddslagen – till att vara djur som vi måste visa hänsyn. Djurskyddslagen har sett likadan ut sedan 1988 men ingen har tidigare tolkat vad den innebär för så kallad betesfisk. Enligt Matz Hammarström, generaldirektör för Djurskyddsmyndigheten, fanns det inget kontroversiellt i yttrandet:

– Hur skulle man överhuvudtaget kunna komma till en annan slutsats än att det inte är förenligt med djurskyddslagen att driva en krok genom kroppen på en levande fisk och sedan släppa ner den i vattnet igen? Det skulle sakna all intellektuell hederlighet att påstå det, säger han.

En del av kritiken handlade om att Djurskyddsmyndigheten varit så klåfingrig. Att de prompt varit tvungna att lägga sig i en fråga som skötts av folk i århundraden. Men faktum är att svenska myndigheter har en skyldighet att utreda och svara på de frågor som allmänheten skickar in. I fallet med betesfisken kom brevet från Oliver, som den 3 februari skrev och undrade hur han skulle hålla mört för försäljning: "Jag vill sälja mört och jag undrar vilka regler som gäller. Jag försökte komma in på DFS 2004:16 men det var en felaktig länk. Tacksam för svar. /Oliver, studerande på Naturbruksgymnasiet i Osby"

– Vi är naturligtvis tvungna att besvara alla frågor från allmänheten som rör djurskyddsregler, det är ju en av våra främsta uppgifter. Tillsammans med vår jurist utredde jag frågan om vilka regler som gäller för hantering och användande av fisk som levande bete för att det ska vara förenligt med djurskyddslagen, säger Helena Elofsson på Djurskyddsmyndigheten.

Oliver hade alltså intet ont anande öppnat en utredning och han visste inte att ett diariefört brev till en svensk myndighet aldrig kan raderas. Men det fanns fler som inte förstod händelseförloppets grund. Dagen efter att Djurskyddsmyndighetens yttrande blev känt gjorde Kristdemokraternas partiledare, Göran Hägglund, ett framträdande i SVT där han bland annat sa:

– Djurskyddsmyndigheten tycks ha blivit en lekstuga för djurrättsaktivister. Vad ska man få göra som svensk? Får man slå ihjäl en mygga i sommar? Får man agna med en mask? Får man delta i älgjakt? Vad är egentligen tillåtet i Djurskyddsmyndighetens Sverige? Nu lägger vi ner en i raden av myndigheter som tillkommit under socialdemokraternas tid.

Eftersom djurskyddslagen bara inkluderar ryggradsdjur som hålls i fångenskap skulle myndigheten inte ens med bästa vilja kunna besluta någonting som gäller maskar, myggor eller fria älgar. Och att stifta lagar – ja, det ansvaret åligger riksdagsledamöter som Göran Hägglund själv. Han har upprepade gånger avböjt att kommentera sitt utspel med hänvisning till tidsbrist, så även inför denna artikel.

– Göran spetsade till det för att få genomslag i medierna, sa Sven Gunnar Persson, riksdagsledamot (kd), till Djurens Rätt efter uttalandet.

Ett annat exempel i raden av kontroverser gäller hästarna. När Djurskyddsmyndigheten skickade ut föreskrifterna för hästhållning på remiss rasade Ridsportförbundet. Med sig i drevet fick de ett stort antal debattörer och politiker. I förslagen stod att "hästars behov av social kontakt ska tillgodoses" och att hästar "normalt sett dagligen ska ges möjlighet att röra sig i sina naturliga gångarter". Det stod uttryckligen att hästens sociala behov kan tillgodoses även genom tät mänsklig kontakt. Liberala Ungdomsförbundet gjorde dock sin egen tolkning:

– Att påtvinga enrasig tvåsamhet på hästar är störtlöjligt. Djurskyddsmyndigheten kvalar på egen hand in på listan över myndigheter som folkpartiet kommer att lägga ner vid maktskiftet i höst. I Sverige finns det flera tusentals människor som lever ensamma och isolerade. Men de ensamma hästarna kanske kan flytta in hos alla ensamma människor, sa förbundsordförande Nina Larsson i ett pressmeddelande.

Enligt Ridsportförbundet skulle föreskrifterna leda till 150 ridskolors konkurs och att unga flickor skulle förvägras sitt stora fritidsintresse. I en debattartikel av deras ordförande Sven Tolling i Göteborgs-Posten hette det, apropå Djurskyddsmyndigheten: "Man går in i en detaljreglering som inte tillför djurskyddet och hästhållningen några fördelar eller kunskaper utan det man föreslår är närmast är att betrakta som klåfingrighet".

Men enligt Maj Ardesjö, djurskyddsinspektör i Borlänge, är hästföreskrifterna mycket bra och hon uppskattar att vissa saker klargörs i siffror:

– Den svenska djurskyddslagen är ganska flummig. Det kan vara svårt att använda den, man får försöka kombinera olika paragrafer och trixa sig fram. Det är alltid bättre med detaljerade föreskrifter så att alla vet vad som gäller – då är det inte bara upp till djurskyddsinspektörens tolkning, säger hon.

Däremot menar Roger Pettersson, politisk chef på Djurens Rätt, att Djurskyddsmyndigheten i det här fallet faktiskt vek sig för ridsportens påtryckningar.

– Förslaget innehöll även en skrivelse om att inte hästar skulle få bindas i spilta. Djurskyddsmyndigheten tvingades backa efter alla reaktioner. I de antagna föreskrifterna får hästar hållas uppbundna 16 timmar per dygn, säger han.

När Djurens Rätt ringer runt till djurskyddsinspektörer i Sverige uttrycker många sin uppskattning för Djurskyddsmyndighetens tillgänglighet. Varje förmiddag och eftermiddag har privatpersoner, myndigheter och företag kunnat ringa till deras "Frontdesk" och få svar på sina frågor som rör djur och djurskydd.

– De som suttit på myndigheten har haft en god kontakt med verkligheten och både haft en erfarenhetsmässig och teoretisk utbildning, säger Göran Gustavsson, djurskyddsinspektör i Örebro.

Men det håller Cecilia Widegren, riksdagsledamot för moderaterna, inte med om. Nästan hälften av hennes pressmeddelanden de senaste två åren har gått ut på att kritisera Djurskyddsmyndigheten. Hon har även skrivit en motion och ställt ett antal frågor till jordbruksministern om saken. En av dem handlade om de föreskrifter för grishållning som myndigheten arbetade med.

– Vilka åtgärder avser jordbruksministern vidta för att den svenska grisproduktionen inte skall fasas ut till följd av svensk byråkratisk iver vid Djurskyddsmyndigheten och ersättas av import, frågade Cecilia Widegren. Hon fortsatte med att hävda att "svenska grisbönders erfarenhet står mot oerfarna byråkrater". Men Sveriges Grisproducenter delade inte den uppfattningen. Efter att de nya reglerna för grishållning var färdiga skrev de: "Vi har haft en bra och konstruktiv dialog med Djurskyddsmyndigheten och upplever att både praktik och vetenskap fått gehör i avgörande frågor samtidigt som djuromsorgen ges utrymme att bli än bättre."

I november 2005 gick LRF:s lokalavdelning i Mark ut i media och krävde Djurskyddsmyndighetens nedläggning mot bakgrund av att en av dess anställda, Sveriges främsta hönsexpert Kristina Odén, tidigare har arbetat som etolog på Djurens Rätt.

– Vi vet ju allt som har hänt med pälsdjursfarmarna i trakten. De har ju utsatts för mängder av attentat av djurrättsaktivister. Det är uppenbart att sådana människor har stort inflytande i myndigheten, sa Kajsa Samuelsson från LRF Mark i Sveriges Radio.

Cecilia Widegren var snabb med att fånga upp deras kritik med frågan "Statlig myndighet infiltrerad?" till jordbruksministern. Hon ville veta vad jordbruksministern tänkte göra för att "myndigheterna inom jordbruksområdet värnar och stärker sitt oberoende av särintressen."

Är det även ett särintresse att anställda på Djurskyddsmyndigheten tidigare arbetat för branschorganisationen Svensk Mjölk?

– Frågan är inte relevant. Diskussionen handlar om hur en oberoende myndighet ska agera. Du försöker få mig att definiera vad ett särintresse är och det tänker jag inte göra, svarar Cecilia Widegren.

Roger Pettersson tror att anledningen till Djurskyddsmyndighetens fall är att samhället inte varit redo – att tiden inte varit mogen – för ett genomförande av djurskyddslagen. 2003 visade Riksrevisionen i sin utredning att Jordbruksverkets förmåga att hantera intressekonflikten mellan djurskydd och näringen var otillräcklig och drabbade djurskyddet negativt. Att Djurskyddsmyndigheten tog över djurskyddsfrågorna minskade visserligen intressekonflikten innanför den ansvariga myndighetens väggar. Men ute i
samhället består den. Roger Pettersson säger:

– Djurskyddsmyndigheten har agerat som en myndighet och det har skrämt dem som gärna vill ha en bra djurskyddslag men inte offra något för att den ska efterlevas i praktiken. Politikerna har inte varit beredda att stå upp för Djurskyddsmyndighetens uppdrag.

Lina Flyrén och Mikael Mildén

Publicerad: 2007-07-27

Köp Djurens Rätt
Läs mer om Djurens Rätt i katalogen
Fler artiklar knutna till Djurens Rätt
Fler tidskrifter i kategori SAMHÄLLE, MILJÖ & POLITIK