Seriösa försök

Tidskriften visar sig innehålla en hel hoper utmärkta, uppfordrande och sinsemellan mycket olika texter. Det är svårt att avgöra om de egentligen svarar mot redaktörernas ganska öppet (och snårigt) formulerade efterlysning av ett nytt kroppsperspektiv. Det spelar ingen roll, för här görs seriösa försök att förstå eller beskriva varför kroppen är så svår och så viktig.

Medan kristendomen i Sverige hela tiden småmobbas som den självklaraste sak i världen på både den ena och den andra kultursidan, utan att skribenterna är det minsta generade över sin okunnighet, pågår ett seriöst, kul och vidöppet samtal om tron i dessa tidskrifter. Den som ägnar några semestertimmar åt dem upptäcker att kyrkan inte förvaltar förflutenheten utan ett hopp, som vi inte skapar själva utan som kommer till oss.

Bläddrar igenom senaste numret av favoritskriften, Forskning och framsteg. Varje nummer innehåller fylliga reportage över flera sidor, ibland kopplat till ett tema. Den här gången får vi lära oss om människans närmaste släktingar, aporna.

Med sitt temanummer om Borgerligheten sliter Fronesis masken av den så kallade Kreativa klassen.

Numrets huvudartikel, med porträttfoto på omslaget, handlar om Viveca Lärn och är skriven av Nina Solomon.

Det sista leder mig till vad jag saknar i Vi av i dag: skönlitterära bidrag i form av noveller, poesi och gärna följetonger. Det som skrivs om skönlitteratur i tidningen är utmärkt, men jag saknar the real thing.

För mig är också en familjetidning utan serier i det närmaste otänkbar - men Vi framhärdar ju i att utkomma utan serier.

En av höjdpunkterna i det här numret handlar lika fullt om en serie, Jan Lööfs berömda originalserie för Vi, “Ville“.

I dag har jag pysslat lite med att försöka kartlägga de litterära kotterierna i Sverige. Min plan är att Delta nr. 1 nästa år skall ha temat "samtidspoesin", och att en sådan kotterikartläggning då skall få vara med i numret. Jag gör en början här.

När Johan Lundberg för någon månad sedan i Expressen drog igång den här sommarens litteraturdebatt med sitt angrepp på den i hans ögon konstförstörande förlags- och maktorganisationen OEI sattes en snöboll av dumhet i rullning som sedan inte har gått att hejda.

Och kanske är det dags nu, att resa sig upp. Bangs redaktion tycks mena det. Man kommunicerar med gamla feministikoner som Selma Lagerlöf, Kathy Acker, Monika Fagerholm. Och så Courtney Love, förstås.
Man plockar fram klassiska konspirationsteorier som den att patriarkatet och köttätande har något med varandra att göra. Ja, det är konspiratoriskt, det är oordnat, det är buskis och rosa.
”Gnäll mer för helvete!”, hojtar Sanna Berg som svar på det varje feminist får höra på daglig basis. Harmlöst? Nej, då har man glömt att det var just de faktorerna som blev nyckelorden i den offentliga hetsakten på Fi.
Jag blir glad av att se Bang skylta stort med just detta. Kanske går vi en ny feministisk höst till mötes, ändå.

Fick senaste numret av den feministiska kulturtidskriften Bang i brevlådan. En docent Paulina de los Reyes skriver om intersektionalitet.

Vad jag kan förstå handlar det om viktn av att inte bara analysera maktförhållanden mellan män och kvinnor. Även etnicitet, sexuell läggning och klass ska analyseras. Samt hur forskning som sätter det ena perspektivet främst förhåller sig till forskning som tycker det andra är ännu viktigare.

I alla fall. Koncentera er noga och försök att förstå det här, ni vanliga dödliga. Jag citerar:

Pockettidningen R ger oss i sitt nya nummer en glimt av tillvaron i städbranschen. Journalisten Maria Hagström wallraffade som anställd på det stora städbolaget Hemfrid några månader. I ett flyhänt dagboksreportage berättar hon om svårplanerade arbetstider, de mentala svårigheterna med att städa andra människors privatbostäder och om de anställda - "hemfridarna" - som dubbeljobbar på nästan amerikanskt vis och som aldrig själva, ens om de hade heltidsanställning, skulle kunna köpa hushållstjänster, med eller utan subventioner.

För det senaste numret av den vänsterakademiska tidskriften Fronesis är huvuduppgiften att bestämma borgerligheten, historiskt och sociologiskt. Intressant är det utan tvivel att läsa en kritisk analys av ekonomen Richard Floridas teorier om den ”kreativa klassen”. Det vill säga den brokiga samhällsgrupp som är sysselsatt inom den nya kreativa postindustriella ekonomin och kulturvärlden, alltså inte minst människor inom reklam, media, kultur, mode, projektlederi och så vidare.

Tidskriften Glänta blandar och ger som vanligt. Luftiga dikter blandas med essäer av kontinentalfilosofisk karaktär. Temat för det senaste numret är människan. Eller åtminstone hennes mått, gränser, kön, rättigheter och modifieringar som man skriver i förordet.

I tidningssammanhang brukar man ibland tala om nytillkomna läsare. En sådan, och det med besked som börjat läsa kultursidor och hållit ångan uppe i en hel månads tid, är Mats Holm. I det senaste numret av tidskriften Svensk Bokhandel (Nr 12/2007) berättar han om sina upptäckter. Det är bedrövlig läsning. Och inte minst ett vältaligt symtom på kulturjournalistikens kris och förfall. Man kommer att tänka på Frans G Bengtssons gamla berättelse om sportjournalisten som blev satt att skriva om en föreställning av Shakespeares Othello.