Fler kotterier och nätverk önskas

Jahaja, hur går det med den Axess- och OEI-anknutna litteraturdebatten? Den har mattats av lite, men det är några som ännu inte har fått säga sitt.

Den 1 juni försöker sig Magnus Eriksson på en sammanfattning i Svenska Dagbladet, men han har svårt för att ta debatten på allvar och menar att alla skriver från trygga positioner:

"Vilka är insatserna? Vad står på spel? Vilka resultat hoppas man att debatten skall få?"

Den 4 juni ryter Göran Greider till i Aftonbladet, men bekänner sig varken till OEI-försvararna eller det som han uppfattar som konservatism i Johan Lundbergs argument:

"Är det detta jag måste välja mellan? Blir jag estetiskt reaktionär om jag inte väljer OEI-linjen? Jag går inte med på det. Det måste finnas ett tredje, fjärde eller femte spår i estetiken – bortom både konservatism och doktrinär hyperradikalism."

Samma dag utmålar Therese Bohman i samma tidning det litterära etablissemanget som en ointaglig borg bestående av "Biskops-Arnö, Litterär gestaltning, OEI och människorna på dessa ställen, samt deras gemensamma bekanta". Hon menar att

"Johan Lundberg inte kan presentera ett alternativ till OEI, som han uppmanats att göra i flera av de debattsvar han fått, för det finns inga. Och det är väl tveksamt om det kommer att dyka upp några efter den här debatten – nu när alla aspirerande författare i landet har blivit duktigt uppläxade om att den rådande ordningen minsann är alldeles naturlig, ja, kanske faktiskt den allra bästa och mest toleranta man kan tänka sig!"

Det retrogardistiska nätverket, som anförs av Aortaredaktören Carl Forsberg i Dagens Nyheter, tycker dock att det finns mycket att göra inom poesin:

"Det är faktiskt inte språkproblematik på papper som intresserar oss, utan den eviga utsikten över den verkliga världen. Inte konst som handlar om konst, utan konst som handlar om livet. Vi tar oss rätten att peka ut bra och dåligt, vackert och fult, intressant och sövande. Kanske kan vår nya maktposition stärka några vilsna postmoderna avantgardister som nu kan stånga sina sköra skallar mot oss, snarare än mot en odefinierbar och ständigt undanglidande borgerlighet?"

Så sent som i förrgår skriver också Ann Lingebrandt i Norrköpings Tidningar att det är ett problem att det som OEI ägnar sig åt är så vitalt att det kommit att skymma den dikt som vilar på en annan slags tradition och att det behövs fler kotterier och nätverk, inte färre, i den svenska poesin.

Publicerad: 2007-06-10