Homosexuell rätt i Havanna

Ur Kuba nr 2/07


Planer på att legalisera samkönade äktenskap och gratis könsbyte innebär att Kuba är på väg att bli det öppnaste landet i Amerika.

Gatubilden var underhållande, som alltid. På promenad i längs Prado-esplanaden fanns ett tvärsnitt av stadens mänsklighet: ett fint gammalt par arm i arm, en uttråkad poliskonstapel som rökte ”Populares”, två unga älskare hand i hand och med ögon bara för varandra, en lycraklädd ung dam med ögon bara för turister, och en tonårsgrabb med brett flin som sålde falska cigarrer: ”Varifrån kommer du min vän? Jag arbetar på cigarrfabriken. Jag ge dig bra pris.”

Och så, för att fullborda scenen, ett dussin transvestiter kommer in i bilden sjungande ”All we are saying, is give peace a chance.” Ingen höjde något ögonbryn. Inte jag. Inte det gamla paret. Inte ens polisen.

Detta var Havanna i oktober 2004. Men det kunde ha varit vilken större stad som helst i socialistiska Kuba under senare år. Efter den kännbara diskrimineringen av homosexuella på 60- och 70-talen är de nu på väg att få rätten att gifta sig med likhet inför lagen.

”Vi måste göra oss av med varje form av diskriminering mot dessa människor”, sa nyligen talmannen i Kubas Nationalförsamling, Ricardo Alarcon. ”Vi måste omdefiniera äktenskapsbegreppet. Det socialistiska samhället borde inte utesluta någon.”

Nationalförsamlingen debatterar för närvarande ett lagförslag som ska ge transsexuella rätt till könsbyte gratis inom landets förstklassiga hälsovård. Den förändring som ägt rum har inte kommit som en skänk från himlen, och det gällde inte heller det tidigare förtrycket. Manskulten har djupa rötter i alla latinamerikanska och karibiska länder som lidit under slaveri och kolonialism. I Jamaica till exempel är homosexualitet straffbart, och det förekommer att klubbar och barer har anslag som säger ”Adam and Eve, yes. Adam and Steve, no.”

Eftersom Kuba är ett sekulärt land har det kunnat undvika grannländernas religiösa övertoner. Men förtrycket av homosexuella fortsatte efter 1959 inom ramen för en dogmatisk tolkning av marxismen. Det är ett uttryck för den kubanska revolutionens djupt mänskliga kärna att dess ledarskap hade förmågan att erkänna sina misstag och ändra riktning. Kuba är nu på väg att blir det öppnaste landet i Amerika i detta avseende.

Homosexuella förbindelser blev lagliga 1979. Fjorton år senare gick en av kritiken lovordad film upp på biograferna, "Jordgubbe och choklad". Den gav omedelbart upphov till debatt. Den handlade om vänskapen mellan en homosexuell man och en heterosexuell ung kommunist, och innehöll den nu berömda meningen: ”Jag är en del av detta land, vare sig du vill eller inte. Och jag har rätt att arbeta för dess framtid.” Sedan dess har öppet homosexuella kvinnor och män blivit vanliga på teve, på teater och i litteraturen.

Det finns också de som driver på. Den kanske mest inflytelserika är Mariela Castro. Under många år har hon utnyttjat sin ställning som chef för Centrum för Sexualupplysning, CENESEX, för att kritisera homofobisk diskriminering och för att påverka regering, universitet, folkrörelser och polis att ändra förhållningssätt och praktik. Hon råkar också vara dotter till Raul Castro och brorsdotter till Fidel.

Andra som också kan ta på sig en del av äran för Kubas upplysta angreppssätt är den internationella vänstern och solidaritetsrörelsen. Även om kravet på lika rättigheter framför allt kom inifrån det kubanska samhället så är det klart att regeringen också lyssnade till vänner och supportrar utomlands, de som villkorslöst stod upp för Kuba i kampen mot USA-stödda invasioner och terrorism och den 45 år långa ekonomiska blockaden.

Medan Havanna är en livaktig plats för homosexuella, en plats som det svänger om (vilket skulle ha varit otänkbart för 30 år sedan) är det inte bara en dans på rosor. Mariela Castro erkänner att homosexuella fortfarande kan stöta på polistrakasserier, men menar att den tid är över när diskriminering var vanligt förekommande. ”Det som återstår är att sociala och kulturella attityder måste förändras, på samma sätt som i många andra länder.”

Calvin Tucker, The Guardian
Översättning: Eva Björklund

Bilden: Regnbågssolidaritet med Kuba. En stor grupp engelsk- och spansktalande homo-, bi- och transsexuella i USA gick i januari ut med en uppmaning att bygga "Regnbågssolidaritet" med De Fem kubanska politiska fångarna i USA. De kräver ny rättegång och frigivning av De Fem, och försvarar Kubas rätt till självständighet och ett stopp för USAs krigföring mot Kuba. Individer och organisationer från mer än 43 stater i USA och 30 länder har anslutit sig. Kolla vilka på "Rainbow" på www.freethefiveny.org. Frivilliga krafter har översatt en kortversion av uppropet till kinesiska, farsi, arabiska, turkiska, grekiska portugisiska, japanska, italienska, franska och tyska.

Publicerad: 2007-06-07

Köp Kuba
Läs mer om Kuba i katalogen
Fler artiklar knutna till Kuba
Fler tidskrifter i kategori GLOBALT