"Matfrågan är absolut central"

Ur Djurens Rätt nr 3/07


Han tycker själv att han inte tillräckligt agerat mot djurskyddsströmningarna inom organisationen. Möt Djurens Rätts avgående ordförande Per-Anders Svärd i en öppenhjärtig intervju om prioriteringar, misstag och framtida strategier.

– Vi har gått i riktning från djurskydd till djurrätt, och skjutit frågan om vad vi äter allt mer i förgrunden. Man kan säga att vi har börjat fokusera på själva sjukdomen snarare än bara på symtomen.

Per-Anders Svärd har varit ordförande för Förbundet Djurens Rätt sedan 2003. I samband med årets Djurens Rätt-stämma kommer han att lämna stafettpinnen vidare, och vi sitter nu och samtalar om hur han upplevt den tid som varit, och hur han tänker kring Djurens Rätts möjligheter i framtiden.

Arbetar Djurens Rätt med rätt frågor, tycker du?

– Ja. Våra huvudarbetsområden är livsmedelsindustrin, pälsfarmningen och djurförsöken. Förändringar inom de områdena påverkar många djur, och en bredd i arbetet ger nya människor ingångar i frågorna. Det är viktigt att vi inte är en enfrågeorganisation, på det sättet är det också bra att vi utvecklats från Nordiska samfundet mot plågsamma djurförsök, som var vårt gamla namn.

– Men mer tid borde ägnas åt att allmänt kritisera samhällets artförtryck och att lyfta fram matfrågan. Vi måste lägga större vikt vid djuren i vardagen. Matfrågan, att få människor att börja konsumera vegetariskt och veganskt, är absolut central, och man kan inte göra sig några illusioner om att exempelvis djurhemsverksamhet kan hjälpa alla förtryckta djur.

– Djurrätt handlar om att förändra de utbredda vanor och praktiker som hela tiden fortsätter att skapa efterfrågan på lidande och död.

Per-Anders återkommer gång på gång under samtalet till att vi "måste stärka djurrättstänkandet" och "göra upp med djurskyddsideologin". För någon som inte är van vid djurrättsrörelsens interna diskussioner kan det låta som rena grekiskan – två snarlika ord, där det ena får beteckna något eftersträvansvärt och det andra något som man ska vända sig bort från. Men med Per-Anders Svärds och många andras definition betyder djurrätt att verka för ett samhälle där man tar full moralisk hänsyn till alla levande varelser, medan djurskydd betyder att man anser att det går att uppnå moraliskt acceptabla sätt att utnyttja och döda djur på.

– Om det är något område där jag verkligen ändrat mig under de senaste åren är det att jag kommit att uppleva djurskyddsideologin som både moraliskt och strategiskt bankrutt. Moraliskt bankrutt eftersom den främst fungerar som ett sätt att ge människor gott samvete, inte som ett sätt att hjälpa djuren. Det är slående hur tydliga djurskyddsorganisationer är med detta, och tragiskt att många djurrättsförespråkare inte märker det. Djurskyddsföreningarna är fullständigt öppna med att deras mål inte är att avskaffa djurutnyttjandet, utan att göra det godtagbart. Strategiskt bankrutt eftersom det funnits djurskyddslagar i minst 300 år och djuren ändå utnyttjas mer intensivt än någonsin. Under den tid som de mest intensiva djurfabrikerna har vuxit fram har det varit officiell statsideologi att vi ska ha ett gott djurskydd.

– Djurskyddsföreningarna bör i själva verket ses som en del av köttindustrin. Djurprodukter säljs numera med gott djurskydd som försäljningsargument. Det borde vara helt otänkbart, men det är idag vad djurskydd betyder i praktiken. För industrins del handlar det om ett medvetet bedrägeri, för djurskyddsorganisationernas och befolkningens del om ett kollektivt självbedrägeri.

Betyder det att du tycker att Djurens Rätt borde ha agerat annorlunda?

– Rent allmänt tror jag att man oftare borde fråga sig: "Om man skulle starta en djurrättsorganisation idag, vad skulle man då prioritera att göra?", i stället för att tänka: "Det här har vi gjort förut." Vi har också varit dåliga på att utvärdera vad det vi har gjort har fått för resultat.

– Vi borde ha ägnat mer tid åt allmän opinionsbildning kring vad djurförtryck är, vad det beror på och vad man kan göra åt det, snarare än att låta oss styras av vad som är politiskt på tapeten för tillfället. Vi borde satsa på att etablera begrepp som djurrätt och speciesism, förtryck på grund av art, och på att normalisera veganism som en icke-våldslig livsstil. Vi måste ta mer initiativ, det har varit för lite kamp och konfrontation på den här nivån. I stället för att ta idéstriden på allvar har vi valt att tolka betydelselösa förändringar som stora framsteg.

Per-Anders säger att han upplever att interndiskussionerna inom djurrättsrörelsen som helhet länge satt fast i dispyter kring om man skulle använda olagliga eller lagliga arbetsmetoder.

– I stället borde fokus redan från början ha riktats mot den relevanta frågan om hur man bedriver en antispeciesistisk politik. Medias logik fick styra, och man ifrågasatte inte tillräckligt fokuseringen på avarter i stället för på systemkritik när det gäller djurutnyttjandet. Här kan jag önska att jag skulle ha agerat annorlunda, att jag skulle ha varit hårdare mot djurskyddsströmningarna. Det har funnits en ogrundad rädsla för att ta i den frågan.

Även hos dig?

– Ja, den rädslan har absolut funnits även hos mig. Djurens Rätt är ju en stor organisation, där det är lätt att bli rädd för att skapa konflikter eller att agera på ett sätt som slår negativt ekonomiskt.

– Men det vore i själva verket extremt av mig att inte lyfta frågan om vad vi äter. Fler och fler människor måste bli övertygade och börja övertyga andra. Förändringen kan egentligen inte komma till stånd på något annat sätt.

Vad är du mest stolt över under dina år som ordförande?

– Att den ideologiska diskussionen i organisationen har tagit fart på allvar. Förhoppningsvis leder det till en brytning med djurskyddsparadigmet.

– Sedan finns det annat i hur organisationen har utvecklats som jag är stolt över, som att vi har fått en ny fin grafisk profil och att vi har gått från ett par hundra djurfaddrar till mer än 7 000. Jag är också stolt över att antalet medlemmar ökar igen.

Vad tänker du om att djurrättsintresserade engagerar sig i andra organisationer än Djurens Rätt?

– Det behövs fler djurrättsröster. Men det är ju förstås strålande om de också är medlemmar i Djurens Rätt.

– Sedan tror jag att många underskattar vad man kan göra som aktiv i en lokalavdelning av Djurens Rätt. Radikala djurrättsaktivister som ser Djurens Rätt som en konservativ organisation riskerar att evakuera fältet och lämna fritt för konservativa krafter att ta över organisationen. Jag tror att det ibland kan vara ett utslag av missriktad radikalism att ta avstånd från Djurens Rätt.

Bör djurrättsrörelsen skapa allianser med andra sociala rörelser?

– Ja. Är man djurrättare förespråkar man rättigheter och respekt för alla kännande varelser. Mänskliga rättigheter är därmed en sorts djurrätt, tvärtemot vad vissa debattörer vill ha det till.

– När det sedan gäller att bilda allianser är det stora problemet att djurrätt bland vissa andra aktivister för social rättvisa ses som något suspekt. Problemet med många djurrättare är å andra sidan att de kan vara väldigt idealistiska och inte ser samhällsstrukturerna, att djurutnyttjande handlar om ekonomiska motiv och ideologi. De tolkar ofta djurförtrycket som en fråga om individuell grymhet.

– Hur som helst borde alla dessa grupper göra gemensam sak mot den överideologi som delar in oss i en pyramid där olika individer tilldelas olika värde, och som bibehålls för att de i toppen har ekonomiska intressen av den uppdelningen.

Bör Djurens Rätt ta partipolitisk ställning?

– Som organisation bör Djurens Rätt vara partipolitiskt obundna. Men självklart kan man som djurrättsförespråkare inte undgå att se de skillnader som finns mellan de politiska blocken. De verkliga förändringar som vi eftersträvar ligger dock bortom vad dagens partipolitik står för.

– Djurens frigörelse kommer aldrig att röstas igenom i någon riksdag. Förändringen handlar främst om att människor måste sluta stödja djurförtrycket med sitt eget handlande.

Vilka hot ser du mot djurrättsrörelsens möjligheter att nå framgång?

– Som det största yttre hotet mot en förändring i djurrättslig riktning ser jag den allmänna avpolitiseringen av samhället som pågår. De största inre hoten ligger i om Djurens Rätt försöker bygga på populistiska djurskyddskampanjer och därmed håller tillbaka och blir tämjda. Det är ett stort problem.

Per-Anders ska efter sin tid som ordförande jobba heltid med sin forskning. Sedan i höstas är han doktorand i statsvetenskap vid Stockholms universitet, och hans forskning går ut på att undersöka "hur speciesismen skapas och återskapas politiskt".

– Speciesism är underlåtandet, i attityd eller handling, att ta full moralisk hänsyn till ickemänskliga djurs intressen. Jag är intresserad av hur den vidmakthålls och hur politiska processer och lagstiftning påverkas av ekonomiska intressen och outtalade föreställningar om andra djurs värde.

– Det är en skam utan dess like att inte fler intellektuella i samhället tar ställning för djuren.

Toivo Jokkala

Per-Anders definitioner av:

Djurskydd:
"Det halsstarriga insisterandet på att det finns moraliskt acceptabla sätt för människor att döda miljarder ickemänniskor för att tillverka produkter som vi inte behöver. Djurskyddsideologin är det perfekta alibit för de djurförtryckande industrierna."

Djurrätt:
"Insikten att full moralisk hänsyn måste utsträckas till alla kännande varelser. Konsekvent djurrätt leder till ståndpunkten att djurförtrycket måste avskaffas, inte reformeras. En kritisk massa för djurrättslig förändring av samhället måste byggas, med veganismen som moralisk baslinje."

Publicerad: 2007-06-04

Köp Djurens Rätt
Läs mer om Djurens Rätt i katalogen
Fler artiklar knutna till Djurens Rätt
Fler tidskrifter i kategori SAMHÄLLE, MILJÖ & POLITIK