Men läsvärt är det

Med en ny redaktör och en ljusare layout är tidskriften Subaltern tillbaka efter en tids frånvaro. Fortfarande ges den ut av umeförlaget h:ström och fortfarande under plattformen "för en motståndets och hänförelsens estetik".

I detta nummer - 1-2007 - tar redaktören Adam Persson sikte mot Ryssland. Själv bidrar han med några besök hos poeter och musiker i dagens S:t Petersburg och Moskva. Det blir lite si och så med både motståndet och hänförelsen i dessa möten - säga vad man vill om det postsovjetiska Ryssland, men motståndaren är svårdefinierbar och särskilt mycket att hänföras över tycks inte heller finnas.

Men läsvärt är det.

Finns det ingen gräns för hur högervridna åsikter en uttalad vänstertidskrift får uttrycka? Borde inte typ presstödet ryka eller nåt? Annonsörer dra in sin pengar? Och finns det ingen seriös teoretiker en verklig intellektuell alltså, som kan ryta till att Karolina Ramqvist definitivt inte hör hemma i deras lag heller?

I senaste numret av Pockettidningen R wallraffar Maria Hagström som städare i företaget Hemfrid. De säljer hushållsnära tjänster till privatpersoner.
Hagström går rakt in i vardagsproblematiken: ”Pojken glider ner från soffan och jag fixar till. Jag svär tyst för mig själv. Jag som trodde att jag gillade barn. Pojken glider ner igen och vandrar över golvet och lämnar små smulor efter sig. Suckande dammsuger jag igen.”

Tidskriftens andra tematik om kroppen räddar inte numret. Enstaka artiklar är läsvärda, som Patrik Steorn om atleter och konst eller Natalia Kazmierskas intervju med Kjartan Slettermark. Men vem är målgruppen? Texterna är bra som konstpedagogiskt introducerande slag, men är det verkligen rätt anslag i en tidskrift om och för konstnärerna?
Kanske är tidningens problem symptomatiskt för hela KRO. Ska man vara ett strikt fackförbund med juridiska och ekonomiska frågor som utan värdering bevakar utvecklingen i sin bransch? Eller ska man samtidigt driva en linje över vad som är konstnärlig kvalitet eller ”ragga” utställningar för sina medlemmar”? Ofta har rollerna varit oklara och sammanblandats med följd att KRO många gånger fått framstå som bakåtsträvare. Om KRO ska verka trovärdigt utåt och kunna representera konstnärerna, vilket nog behövs, vore det en fördel med ett organ som är vasst, korrekt och uppdaterad. Och självfallet med en redaktör som åtminstone har något slags hum om det han väljer att skriva om.

Senaste numret av Pockettidningen R handlar om avdraget för hushållsnära tjänster. Det uppskattas inte riktigt av R-arna, om man så säger.

Inte sedan Kris har en tidskrift haft så stort inflytande på det svenska litteraturklimatet.
/.../
Subaltern är tidskriften som tar underground på allvar.
/.../
Vill man läsa morgondagens Nobelpristagare redan nu är det till Karavan man ska gå.

Post Scriptum fyller ett tomrum i den tunna floran av litteraturtidskrifter som finns i det här landet med sitt lustfyllda förhållande poesin som begrepp.

Jag hoppas att Textivalen får en fortsättning och kommer tillbaka nästa vår. Arrangörerna har gjort gott ifrån sig och förlag, tidskrifter, tidningar och bokhandlare borde vara nöjda med den fina publika kontakten de fått.

Jag har bläddrat i den förut och tyckt att den varit lite tung, för mycket religiöst mässande för min smak.

Men det senaste numret - 2-20007 - bjuder på något helt annat. Här blomstrar mångfalden, här bråkar traditionalism och modernism om utrymmet och här utesluter inte intellektuell skärpa en dos helig dårskap.

Det nya numret är det bästa hittills. De närmast stående inslagen - konvertitberättelsen och Torbjörn Säfve - har fått sällskap av punkmuslimer och Edith Södergran. Rösterna från Minareten kan aldrig bli för många.

Numrets övriga "vattentexter" (av vilka några känns något ofärdiga) handlar emellertid om helt andra ting - som hamnstäders identitet, ostindiefararen Götheborgs besök i Indien eller Amerikabåtarna som homosexuell miljö. Varför splittra uppmärksamheten på det viset? Helheten blir, ja, urvattnad.

Den här listan kommer från chefredaktören på framgångsrika Texas Monthly, Evan Smith. Publicerad hos Mr Magazine. Den gäller magasin men med mina kommentarer hoppas jag visa att de går att översätta till all innehållsdriven publicering.

Det verkar som jag har provat på det mesta utom incest och folkdans, sa en gång den brittiska skådespelerskan Hermione Gingold. Det stämmer för mig också, även om jag måste lägga till hårt arbete och affärer. Fast det senare är bara sant om man bortser från att jag skötte ärevördiga Folket i Bilds ekonomi några år på nittiotalet. Det handlade dock om ganska lite pengar och jag hade ofta ingen aning om vad jag gjorde.