För publikens skull

Nyliberal är i Sverige närmast ett skällsord – en stämpel som vänsterdebattörer gärna sätter på alla som kan se några fördelar med marknadslösningar. I själva verket är nyliberalismen – eller egentligare libertarianismen – en smal men distinkt politisk åskådning som förespråkar en minimal statsmakt.

I senaste numret av tidsskriften Axess recenserar debattören Per Bylund ett nyutgivet översiktsverk om ideologin: "Radicals for Capitalism" (Kapitalismens radikaler), skrivet av den amerikanske historikern Brian Doherty.

Skälen till att skapa den här mässan var många, berättar Forsberg. Dels behovet av nätverkande, att de små förlagen får ett forum. Men även publiken behöver ges en ärlig chans att finna den här utgivningen. Den har inte bara svårt att nå ut på bokmässan, den har också problem att nå ut i press. Den recenseras inte lika flitigt som förlagsdrakarnas utgivning.

– Det låter kanske elakt, resonerar Gröndahl, men det är säkert bekvämare att recensera böcker som bara kommer till en, än att själv leta upp dem. Därför tror jag att det behövs ett mindre forum, som är överskådligt, som ändå har ett stort utbud, men inte ett som man drunknar i.

– Inte minst för publikens skull, instämmer Carl Forsberg. Textival är något som göteborgarna ska få och som de är värda.

Eva-Lisa Lennartsson och Ingrid Ekelöf bjuder på en inblick i hans poetiska verkstad, där han omskapade sin dröm om att vakna upp i en sarkofag till dikt. Här finns också ett par efterlämnade dikter som aldrig tryckts i bokform. Ja, Gunnar Ekelöf lever och ger tidskriften Lyrikvännen nytt liv.

I det senaste numret av Litkes, den litterära modetidningen, samtalar redaktörerna Naomi Itkes och Agnes af Geijerstam med genusvetaren Vanja Hermele och modevetaren Louise Wallenberg om varför man "inte kan vara feminist och gilla mode" och upptäcker att frågan upplöser sig själv. Man kan visst vara feminist och gilla mode, det finns en massa feminister som "gillar mode".

Apropå Norge vill jag också varmt rekommendera den som inte prenumererar på Clarté och/eller Socialistisk Debatt, att först skämmas en stund över detta, för att därefter införskaffa (åtminstone) någon av dessa tidskrifters senaste nummer. Där skriver Asbjørn Wahl, ledande i det imponerande norska nätverket For velferdsstaten, om den norska erfarenheten av ett långsiktigt underifrånarbete för att bygga upp ett progressivt politiskt alternativ, grundat i en nyorientering i fackföreningsrörelsen.

Kommer ni knyta några fler kändisar till filmtidningen?

– Det är inte omöjligt. Vi har en hel del på gång men jag kan inte säga mer om det nu.

I och med konstbegreppets utvidgning har gränsen mellan konst och konsthantverk blivit allt diffusare och frågan är om det över huvud taget finns någon anledning att försöka upprätthålla den. Jo, åtminstone en, enligt kulturskribenten Susanne Pagold: det svenska konstlivet är bidragsberoende, vilket gör att kategoriuppdelningen i konst, design, mode, textilkonst, konsthantverk och slöjd kan vara ekonomiskt avgörande!

Detta kan läsas i senaste numret av konsttidskriften Paletten (1/07), som ägnas helt åt begreppet konsthantverk. Numret håller sedvanlig hög klass både text- och bildmässigt och de många välrenommerade och initierade skribenterna bevisar att det ännu finns mycket att säga i ämnet.

Att svenskar är professionella i utländs-ka ligor är i sig inte ett problem - det är tvärtom ofta av godo eftersom det höjer kompetensen hos den enskilde spelaren och tjänar som inspirationskälla för de unga talanger som harvar i snöslask eller på dammiga grusplaner.

Men att drygt hundra svenskar spelar utomlands - varav över hälften i Norge och Danmark - är ett svaghetstecken som på längre sikt kommer att få allvarliga konsekvenser för svensk fotboll.

I det senaste numret av Offside tas ett helhetsgrepp på problemet. Och uppenbart är att mycket kan göras.

Efter fem år går Sex i graven, med ett extra tjockt nummer som ville tidskriften understryka sin raison d‘être: att låta de intervjuade tala till punkt. Så har man också nått bortom den inövade retoriken och manat fram mänskliga konturer.
/.../
Geert Lovinks tanketrängda analys av bloggandet – ”den nihilistiska impulsen” - är ensam värd inträdesavgiften till senaste numret av Ord & Bild.
/.../
Seriös filmkritik råder det i detta land som bekant för närvarande brist på. Ett av få undantag är tidskriften Film Int (f d Filmhäftet) som, symptomatiskt nog, numera är engelskspråkig och har ett internationellt skribent­stall.

Många Vi-läsare som slarvar med rubrikläsningen på omslaget blir nog ledsna när de inte får läsa en artikel om Sveriges mest tillgängliga akademiledamot utan istället måste läsa det här porträttet av Sveriges tråkigaste komiker (Peter Dalle är nummer 1).