Långt på höjden

Här samlas ett antal svenska serietecknare och gör ett slags månadstidning med några utvalda serier. Formatet är intressant och fungerar väldigt bra, det är ”långt” på höjden, man får skrolla nedåt för att komma vidare i handlingen.

Sångpedagogen och sångerskan Gunilla Niska är utbildad vid Musikaliska Akademien i Stockholm och har flerårig erfarenhet som pedagog. För litteraturtidskriften Kommas räkning har hon lyssnat på två Carolaskivor som hon under två veckors tid har analyserat.
Slutsatsen? Att Carolas röst är förstörd och att det är stjärnan själv som har skadat den.

Den här texten är tänkt som startskott för en någorlunda regelbunden tidskriftsbevakning här på kultursidan. Därmed inte sagt att utformningen kommer följa en given mall. Ena gången kan en inträngande presentation av en särskild tidskrift vara befogad. Och nästa gång kan det anses självklart att låta ett halvdussin samsas om utrymmet.

Orden på baksidan fångade mig först.

"Varför i fridens namn envisas du med att ställa dessa frågor, varför plågar du dig med att ständigt ransaka dig själv? Skrivandet är för dig som en bön riktad till livet, så att du kan få uppleva nåden att leva ännu en dag. Om du fortsätter skriva, beror det helt enkelt på att du lever. Vem kan klandra dig för det?"
Abdellatif Laâbi

Det fanns en artikel om honom i tidningen. han är från Marocko men bofast i Frankrike. Väldigt fascinerande läsning.

Fick det nya numret av RFSUs tidskrift Ottar i brevlådan. Blev glad. Läste serien. Blev urirriterad. Fixade serien. Skickade ett argt sarkastiskt mail till redaktionen.

Man kan säkert hitta någon professionell ordvrängare och så kallad "expert" som får lägga ut texten. Men sannolikt blir det svårt för tidningen att hitta någon nu aktiv fotbollsspelare med förmåga att lägga ut texten som Rydström gör.

GENOM ATT LÄSA numret av tidskriften får man en bra introduktion till den värmländska humorn, ett ämne som förutom genom ett antal upptryckta historiesamlingar inte förärats med någon samlad framställning. Genom berättarnas bästa värmlandshistorier, dikter och humorantologier får läsaren följa med på en guldkornskantad tidsresa genom vårt landskap.

... en sprittande vital analys av medieeliten i senaste numret av Media i Fokus. Där räknas de upp: alla mediechefer som är gifta med varandra och alla mediechefsbarn som nu går i sina fäders eller mödrars spår. Det är enastående bedrövande läsning. Den instans i samhället som i den liberala retoriken ska hålla demokratin levande är bara en tummelplats för en väl sammanhållen elit.

Första gången det slår mig är när jag läser i tidskriften Bang. Redaktionen berättar om hur den utan framgång försökt få intervjua den nya jämställdhetsministern under hösten. De totalt intetsägande svar på frågorna som ministern till slut skickat via mejl berättar en större historia. För vad händer när jämställdhetsministern inte vill intervjuas av en tidning som kan jämställdhetsfrågorna? Vad händer med det där omhuldade demokratiska samtalet när de som ifrågasätter inte ens får ställa sina frågor?

Just när man tröttnat på att liberalerna den 8 mars försökte få oss att tro att bristen på kvinnliga chefer är den viktigaste jämställdhetsfrågan, dimper Bang ner med sitt bästa nummer på åratal.

Paranoia. Av alla de psykologiska begrepp som använts för att tolka det moderna samhället – såsom narcissism, exhibitionism, schizofreni etcetera – är nog paranoian det mest fruktbara. Tidskriften Ord & Bild har vävt årets första nummer på paranoians varp och därmed skaffat sig ett outtömligt tema. Temaredaktörerna Jenny Högström och Linda Östergaard konstaterar inledningsvis att man kunde ha tagit med så mycket mer än det som faktiskt kom med, och det är så sant.

Tidskriftens format har blivit lite mindre; dess layout är trevlig och läsfrämjande.

Det är naturligtvis för tidigt att efter ett enda nummer bedöma den nya redaktionens förmåga, men ska jag våga en gissning, har den folkbildande och läsfrämjande ambitioner. Texterna är korta och inte påfallande svåra.

På ledarplats i Dagens Nyheter kommenterar Niklas Ekdal min artikel i tidskriften Axess.

På, i alla fall, en punkt håller jag med Ekdals ledare; liberalismen ska vara ett mål, inte ett tillhygge. I övrigt undrar jag om Ekdal verkligen läst Axess-artikeln ordentligt.

(Artikeln i Dagens Nyheter, "Det magiska ordet", finns här.)

ETC meddelar att enligt en USA-studie är 6 procent av amerikanskorna köpberoende, tvångsshoppare. I Sverige finns numer Köpberoendes riksförbund, och i ETC möter Lena. Hon känner samma adrenalinspruta i en butik som en boxare inkliven i ringen, ett tunnelseende som manar till manisk shopping, avslöjas det.

I väntan på en borgerlig kulturpolitik är Axess påpassligt nog ute med ett nummer om just det som är kulturpolitik i sin mest påtagliga form: olika stödformer. Utgångspunkten är dock alltför enkel. Det som fungerar på en marknad är det naturliga, det andra är ”beställningskonst”, ”anpassat”, ”kultur som blir politik”.
Synd, för här finns, som vanligt när det gäller Axess, välskrivna texter och bra namn.

Det första numret tyckte jag var alltför ofokuserat. Det andra är aningens roligare. Men nog måste Kulturen kunna vara vassare, både i ämnesval, språklig stil och i all synnerhet i layout. Redigeringen är träaktig.
Ändå finns det spännande texter i numret, kanske i synnerhet den spanske författaren Juan Goytisolos ”Migrationens metaforer”, där Goytisolo redan i anslaget slår fast att ”en civilisation kan inte existera utan rörelser, migrationer, överföring av bruk och kunskaper”.

Tidskriften Axess har nyligen givit ut ett intressant temanummer om kulturpolitik. MarieLouise Samuelsson skriver framförallt om det statliga bokstödet till klassiker, men kommer även in på kulturpolitiska avvägningar i största allmänhet.

Var på biblan och kollade upp intressanta tidskrifter att eventuellt skriva för. Jag blev glad över hur bra Mana har blivit, den liksom fångar allt jag tycker är intressant, schysst förpackat och med trevligt tilltal. Den kunde bli lite mer edgy dock.

Provins nr 4/06 är en vackert illustrerad och gedigen tidskrift som blandar prosa, prosalyrik och lyrik. Till varje textbidrag medföljer en kortare författarpresentation, med litterära meriter och eventuella hemsidelänkar och annan matnyttig information. Detta är bra eftersom namnen på de bidragande författarna i stort sett är okända för mig. Mellan dikterna återfinns alldeles strålande och vackra, tankeväckande illustrationer som är skapade av konstnären Åsa Arnehed. Stor guldstjärna i kanten för detta nummers vackra skrud ska hon ha.