Exklusivt men inte exkluderande

– Tonfallet i texterna lockar till läsning. Det är exklusivt men inte exkluderande.

Under några år mellan 1996 och 2004 körde Operation Kvinnofrid en rad uppmärksammade affischkampanjer i Stockholm. Det gällde mäns våld mot kvinnor. En av kampanjerna väckte inte bara frågor och kritik, den släppte också loss ett oväntat raseri. Den hade sin spets mot helt vanliga pappor, mot dem som slår. På en bild säger en pojke: ”Jag vill aldrig bli som pappa”.

I senaste Kvinnovetenskaplig tidskrift (4/06) undersöker Maria Jansson och Maria Wendt reaktionerna. Den uppenbara och enkla förklaringen till de hatbrev som strömmade in är att kampanjen framställde män som grupp negativt, och utan öppningar för den gode mannen.

Men deras analys rör sig också mot dunklare och mer intressanta zoner.

”Filmkonst” spottar fram nummer allt eftersom det finns något angeläget att publicera, det har kommit flera nummer i hälarna på varandra de senaste månaderna. Ett av dem är 104:an som helt skrivits av filmaren Björn Runge, ”jag skriver den här lilla skriften för att dela med mig av erfarenheter. Den kanske är första steget mot ett annat filmklimat”.
Det är nog en fåfäng förhoppning.

Sedan i höstas kan man i Sverige bli filosofie doktor i fri konst. Det innebär att forska i sin egen konst, inte i andras. Ungefär som att slå knut på sig själv, kan det tyckas. Och den uppfattningen vederläggs på intet sätt i senaste numret av konsttidskriften Paletten (4/06), där Pontus Kyander och Kristoffer Arvidsson debatterar ämnet.

I det nedmonterade folkhemsbygget fanns idén om att staten även har ett ansvar för det sociala och för det man gör utanför arbetstid. Det hette gamla sossesaker som: folkbildning, folkbibliotek, Folkets hus och Folkets park. Nu ligger det ansvaret, som så mycket annat, på individen och det enda som hänt är att det öppnats fler kaféer. Men det sociala består ju av mer än bara kaffe. Och det är här jag slutligen ruttnar på ETC ironiska Köpfestnummer. Jaaaaa, vi shoppar för mycket. Men vad ska man göra annars då?