Tänkvärd läsning

Det är inte längre bara kvinnans erfarenheter som står i centrum; det handlar om båda könen, hur vi blir de vi är och hur genus påverkar oss i den processen. Här är begreppet "manlighet" minst lika viktigt som "kvinnlighet".
Detta är tydligt i senaste numret av Kvinnovetenskaplig tidskrift (som från och med nästa nummer heter Tidskrift för Genusvetenskap). I fyra essäer utforskas ämnen som sexuella trakasserier, våld mot kvinnor och prostitution. Tonen är akademiskt saklig och bara vid något tillfälle allt för tungrodd. På det stora hela är texterna lättillgängliga för en bred publik -- och därtill tänkvärd läsning.

Redaktionen saknar inte precis egna intellektuella ambitioner, men när desillusionen och tröttheten på intellektuell frälsning framträder hos dem brukar de vara bra. Man rusar inte benen av sig på antikvariat för att hitta numret om kaffe de gjorde för några år sedan. Men när det kom var det roligt. Nya numret, med tema påskliljor mitt i vintern, hamnar i samma kategori. Vad ska man kalla den? Vad var det Gunnar Ekelöf en gång skrev om att söka det meningslösa i det meningsfulla och omvänt? Mera begåvat strunt!

Äntligen har Paletten tagit sig i kragen. Äntligen ett genomarbetat nummer med 100 procent spännande och läsliga artiklar. Äntligen finns det en redaktör som styr och håller samman; Sophie Allgårdh, som efter två nummer som vikarierande chefredaktör nu är ordinarie.

Anslaget är journalistiskt, även om innehållet ändå behåller sin ämnesspecifika, djupborrande karaktär -- det handlar fortfarande om konst och på ett initierat sätt. Temat är konstpedagogik. Det handlar dels om hur konstnärsutbildningarna i Sverige ska inpassas i den nya högskolereform som ska harmonisera europeiska universitetsutbildningar (kallad Bologna-processen) och dels konstpedagogik i mer konkret bemärkelse: hur man arbetar som pedagog på ett konstmuseum, bland annat.

Systrarna Beckman, biträdande kulturchef Åsa och Babel-producent Eva, intervjuas i nya numret av Arena. Det får kulturskribent Jan Karlsson att fundera över två saker: makt och efternamn.

Om 1900-talet är massförstörelsens sekel har få så konsekvent svarat mot denna slutsats som Gustav Metzger, vars konst visades i Lunds konsthall förra sommaren. Som polsk-tysk-engelsk-judisk konstnär född 1926 i Nürnberg har han så att säga de goda förutsättningarna. Nu finns ett nummer av Res Publica (nr 68) ägnat hans sinne för "autodestruktion" i konsten. Vad betyder detta? Jo, 1959: "främst en form av offentlig konst för industriella samhällen". Den varar en kort stund eller kan skrotas om tjugo år.

I det senaste numret av tidskriften Djurens Rätt (1/2007), medlemsorgan för organisationen med samma namn och med en upplaga på 36 400 exemplar, intervjuas MUF:s nya ordförande Niklas Wykman om sin vegetarianism. ”Djur är söta och gulliga och därför vill jag inte äta dem”, säger han som en motivering till att han är vegetarian.

Det kan väl vara en anledning så god som någon. Men inte speglar den i Wykmans fall något djupare engagemang för djurens situation.

Jag skrev för länge sedan en text om min flykt och främlingskapet som publicerades i olika versioner i nättidningen Alba, tidskriften Karavan mfl, och som är min hyllning till främlingskapet i mitt eget liv.
Jag håller nu på att skriva om den som ett inlägg i kollektivbloggen frihetligt forum. Tidningen var en mycket påpasslig present.

Våra inrotade föreställningar om österlandet, inklusive den arabiska och muslimska världen brukar ju kallas orientalism. Men lika svårutrotade österländska bilder finns av västerlandet – occidentalismen. Är dom förenklade bilderna mer giltiga för att dom ofta hör hemma i Tredje världen?

Frågan diskuteras i tidskriften Axess av kulturskribenten Lena Andersson med anledning av boken ”Occidentalism - A Short History of Anti-Westernism” av Ian Buruma och Avishai Margalit.

I den engelskspråkiga världen kan många William Wordsworths dikt The Daffodils utantill. Den skrevs i sin första version 1804 och har sedan dess flugit runt jorden. På svenska finns den för övrigt i Gunnar Hardings kongeniala översättning.
På denna klassiska dikt får man både ett historiskt och ett analytiskt perspektiv i den oförutsägbara tidskriften Pequod som ägnat hela sitt senaste nummer åt just påskiljan. Det är ett oväntat och briljant tema som ger redaktionen anledning att också trycka ett avsnitt ur Strindbergs Påsk där den mytiska blomman är utgångspunkten för en central scen.

Tidskriften Filmkonst sprutar ur sig publikationer som en fontän i cineastparken. Nyligen kunde man ta del av den gångna sommarens Bergman-vecka, en samling diskussioner, seminarier och filmvisningar som Göteborgs filmfestival arrangerar på Fårö.
I ”Anteckningar från Bergmanveckan” får vi alla dessa stimulerande samtal på pränt.

Litteraturdocenten Johan Lundberg har skrivit en rätt besynnerlig artikel i Annex, som är annex till tidskriften Axess. Det är ett behjärtat försök till äreräddning av det litterära 1890-talet. Det får väl ses som något så ovanligt som litteraturhistorieskrivning från höger och borde väl av den anledningen applåderas. Men det har man – den här gången – lite svårt för.

Filmrutan, filmstudiorörelsens tidskrift, har (alltför) länge haft en rent museal framtoning. Det är därför med stor nyfikenhet man tar del av det första numret med ny redaktör, Marika Junström, och med ny form som presenterades under filmfestivalen i Göteborg. Men det är nog en av de mest försiktiga omgörningar av en tidskrift jag har sett.