Mångfalden exponerad
Utställning om homosexualitet i djurvärlden
Ur Djurens Rätt nr 1/07
Mot naturens orden? En utstilling om homoseksualitet i dyreriket
Naturhistorisk museum, Universitetet i Oslo, Norge
Pågår till den 19 augusti 2007
"I Stilla havet utanför Seattle samlar sig par av späckhuggarhannar varje sensommar. De gnider nosarna mot varandras underliv och hoppar och dyker i spiral runt varandra, ofta med lätt synlig erektion."
"Homosexuella svanar har registrerats på många platser i världen. Ofta bygger de bo tillsammans. Några fostrar upp ungar – två honor genom att någon av dem parar sig med en hanne, två hannar genom att en honfågel lägger ägg i deras rede."
Ja, visst finns det något omskakande i den här sortens beskrivningar. Oavsett hur fördomsfria vi anser oss vara – den här typen av naturskildringar är något nytt för de flesta av oss.
Naturhistorisk museum i Oslo har med utställningen
Mot naturens orden? beslutat sig för att göra upp med vetenskaps- och mediesamhällets fördomsfullhet. I en enkelt uppbyggd utställning, med djur från de permanenta samlingarna kombinerade med enkla fotoreproduktioner, översköljs vi med information om den dolda djursexualiteten. Svanar, vargar, ankor, människoapor, delfiner, flamingos, brushanar, kor – listan växer framför våra ögon. "Homosexualitet har rapporterats hos mer än 1 500 djurarter, och är väldokumenterad bland 500 av dem", förklarar utställningen frankt. "Hos vissa djurarter är de flesta individer bisexuella." Fram träder plötsligt bilden av sexuellt beteende mellan individer av samma kön som någonting
vanligt bland en stor del av våra mest kända djurarter.
Vad är då sexualitet? Ja, det är förstås en av viktigaste frågorna som väcks av en sådan här utställning. Många skulle hävda att man inte kan tala om homosexualitet bland andra arter än människor – "det är bara ett sätt att överföra våra mänskliga föreställningar och begrepp på djur", skulle det kunna heta. Och på ett sätt är det naturligtvis så. Hur det mänskliga sexuella beteendet ser ut och uppfattas är förstås någonting som beror på det samhälle och den tid vi lever i. Själva begreppet "homosexualitet" för känslomässig eller sexuell dragning till personer av samma kön är inte ens två hundra år gammalt, trots att samkönad kärlek och attraktion funnits bland människor i alla tider. Och när det gäller sexuellt likaberättigande bland människor kan man ju tycka att den idag borde vara någonting självklart, alldeles oavsett vad som försiggår eller inte försiggår bland andra arter.
Men samtidigt kan man ju vända på alltsammans. Är det inte i själva verket alla de forskare, naturfilmare och skribenter som i alla år – av bristande intresse, rädsla eller skam – undanhållit oss observationerna av djur som har sex med individer av sitt eget kön som "överfört mänskliga föreställningar på djur"? Är det inte de som sett naturen genom vår tids mänskliga filter, där samkönat sex setts som någonting oacceptabelt, fult eller skamligt?
Utställningen berättar att en forskare som studerade afrikanska giraffer registrerade alla tillfällen när en hanne nosade på en hona som "sexuellt intresse". Analt samlag mellan två hannar, som till och med ledde till utlösning, registrerade han dock som "rituell strid", "styrkedemonstration". I ett studieområde försiggick 94 procent av all sexuell aktivitet mellan hannar, och lika fullt registrerades det inte som "sex". Visst, vem kan hävda att giraffernas homosexuella samlag
inte, bland annat, hade ett rituellt syfte? Men vem kan då å andra sidan stämpla alla sexuella aktiviteter mellan hannar och honor som "riktig" sex? Som utställningen mycket riktigt påpekar har de flesta däggdjur och fåglar – precis som människan -- mycket mer sex än vad som krävs för att få avkomma. Ibland kan dessutom det homosexuella beteendet öka chanserna att få livskraftig avkomma – som när två flamingohannar lyckas hålla ett större territorium och därmed föda upp fler kycklingar än vad ett "heterosexuellt" flamingopar skulle kunna ha gjort.
Mig säger forskningsexempel som det med girafferna i alla fall mycket om relationen mellan naturvetenskap och mänskligt samhälle. Att bryta den sortens skeva naturbeskrivningar känns som en oerhörd välgärning – det öppnar våra ögon för att mångfalden i naturen är oändligt mycket större än vi föreställt oss.
Vad betyder insikten om djurens sexuella mångfald för vår bild av evolutionen? Den säger oss förstås att det naturliga urvalet öppnar för så mycket mer än bara målinriktade befruktningsakter. Och för mig understryker den framför allt samhörigheten mellan människan och de andra djuren – de skillnader som finnas mellan våra sätt att leva är på så många plan gradskillnader, snarare än artskillnader.
Toivo Jokkala
Publicerad: 2007-01-29
Köp Djurens Rätt
Läs mer om Djurens Rätt i katalogen
Fler artiklar knutna till Djurens Rätt
Fler tidskrifter i kategori SAMHÄLLE, MILJÖ & POLITIK
