Skäl till optimism

Att dra slutsatser om den svenska seriekonstens status och utveckling utifrån det här numret låter sig naturligtvis inte göras, men nog känns det som att de medverkande tecknarna har gott om självförtroende, vet vad de är ute efter och lyckas uttrycka det på ett sätt som förutsätter serierutor för att komma till sin rätt.
/.../
Om nu tillståndet för vuxenserier i bokform tycks vara gott i Sverige, hur är det då med dess rörliga släkting, den tecknade filmen? Jodå, det tycks finnas skäl till optimism även här. Åtminstone ges det intrycket i tidskriften Film & TV, nr 4/2006. Här bjuds på en gedigen genomgång av den animerade filmen i Sverige (med nordiska utblickar), här presenteras det senaste i animationsteknik och här får animatörer komma till tals.

- Livstidsstraffet är grymt och ovärdigt ett modernt samhälle. Den enda orsaken till att straffet finns är att politikerna vill visa musklerna.
Orden är Björn Forsbergs. Som ensam reporter fyller han det senaste numret av Pockettidningen R med en rad artiklar och debattinlägg om livstidsdomar i Sverige.

Ax:son Johnson-familjen, en av dussinet klassiska svenska stor­företagarsläkter, har skapat en stiftelse "för allmännyttiga ändamål", som faktiskt gör skäl för sitt namn genom att bland annat ge ut den ambitiösa tidskriften Axess och ordna internationella seminarier i bergslagssamhället Ängelsberg. En av dessa sammankoms­ter, som handlade om aktuella massmediala problem, har nu också avsatt spår i form av en välredigerad bok, Medierna och mediernas makt, där sakkunniga från hela världen och från huvuddelen av politikens spektrum talar högt och fritt om vad som oroar dem.

Att agera och agitera för en ekologiskt hållbar livsstil är oantastligt, något som borde vara självklart för de allra flesta.

Neo borde attackera de reaktionära krafterna bland klimatförespråkarna. På så sätt kan man göra verklig nytta. Att förneka att något är galet med hur vi behandlar vår planet är lika verklighetsfrånvänt som att förneka att förintelsen har ägt rum.

Senaste numret handlar om dekadens, ett populärt ämne nu när Levertin och Bertil Malmberg fått renässans. Aorta är kulturkonservativ och antikapitalistisk, med en air av trettiotalets unga allvarliga och med förra sekelskiftets typsnitt. Man talar för konstens värde i en rutten värld.

Och så visar David Berjlund det tråkiga i sammanhanget för dig och mig: i högeralliansens regering har kristdemokraterna fått socialpolitiken på sitt bord, ett område där deras värderingar skiljer sig markant från de flesta medborgares och där Livets Ords röster så sakteliga gör sig hörda.
Allt bra och intressant, men frågan som ringer i mitt huvud efter att ha läst klart är: vart fan tog en, i sammanhanget ganska viktig, intervju med Göran Hägglund vägen?

Det här är en väldigt trevlig och spännande försändelse att hitta i posten en fredagskväll! Fixa en tekopp, fram med anteckningspapper och penna, krypa upp i soffan och sen i godan ro bläddra sig igenom det tjocka numret av Vårens böcker 2007. Loooovely! Som lilla julafton.

Listan över de viktigaste opinionsbildarna under 2006 är intressant, på många sätt. De sjutton första på listan arbetar helt eller delvis i Stockholm.

Jag är ledsen men jag gillar inte det här. Jag och blir inte bestört en enda gång. Jag vaknar inte heller till. Och jag misstänker att ingen av de kritiker som omfamnade tidskriften med "välbehövlig" och "kompromisslös" gjorde det heller.
Det där är nämligen inofficiellt den trötta kritikerns språk. Jag tror att de precis som jag satt och bläddrade medan de fiskade upp valnötter i lagom takt.
Det här är rakt igenom bekvämt. Eller låt mig jämföra tidskriften med sudoku. Det kan tyckas lite tricky först men sedan ordnar det sig alltid. Och fastän det ser avancerat ut har man just inget lärt sig.

Om någon har tvivlat är det nu bevisat: det är bra att skriva rätt.
I senaste numret av Forskning och Framsteg presenterar Lars Melin, docent vid Stockholms universitet, resultatet av några undersökningar om hur läsningen påverkas av stavfel och annat språkligt avvikande.
Här bekräftas det man har kunnat misstänka: fel i texten gör att trovärdigheten minskar.

Just nu roar jag mig istället åt att leta adresser till pressutskick och noterar att tidskriften Ponton har lyckats precisera en mycket tydlig målgrupp: Ungdomar som kommer ut fyra gånger per år. Jag har inte räknat så noga, men jag tror att jag kommer ut betydligt fler gånger på ett helt år, så jag får nog hitta en annan tidskrift.