Men varför en probuddhistisk text i ett religionskritiskt nummer? Buddhismen är inte mindre vidskeplig än andra religioner. Varför acceptera tanken på en reinkarnerad Buddha, när man avfärdar och förlöjligar tanken på en gudasänd Ulf Ekman?
Själv föll jag framstupa för de suggestivt vackra texterna ur The Roma Journeys (speciellt den om Saint-Jacques i Frankrike), skrivna av Cia Rinne och med härliga fotografier av Joakim Eskildsen.
Som absoluta höjdpunkter i numret framstår till sist Simen Hagerups diskussion om det monstruösa i litteraturen med utgångspunkt i några mycket märkliga läsarbrev som publicerats i Fredrikstad Blad, liksom Maria Zennströms essäistiska dagboksfragment i ”Varför vågar jag inte skriva om något annat än Ryssland?”. För jag erkänner villigt att om jag av ledarens alltför hårda fokusering på kritikens förflackning drabbas av klaustrofobi och andnöd; av meningsförlust och avsmak för allt som har med den ”litterära kritiken” och den ”litterära offentligheten” att göra, i Zennströms noggrant komponerade rumslighet hittar den sårighet och nakenhet som bidrar till att göra tidskriften till en av de mest oumbärliga vi har.
Jakob Håkansson Eklunds artikel i Filosofisk tidskrift är en av få om empati i vetenskapliga tidskrifter på svenska. Filosofisk tidskrift har som ambition att bidra till en allsidig diskussion av filosofiska problem och att informera om aktuell filosofisk forskning.
I detta nummer är Jan Guillou inbjuden att skriva gästkrönika. Det var tio år sedan han skrev sist. Guillou har förlorat intresset för feminismen på grund av att frågan har akademiserats. ”Eftersom diskussionen är helt introvert så försummar man akademiens tredje uppgift, att föra ut sina rön till medborgarna. Klyftan mellan feminister och allmänhet växer”.
Något kan jag kanske tycka att det ligger i Guillous kritik och den drabbar en del av texterna i Bang. Trots rätt många akademiska betyg i filosofi, psykologi, sociologi och litteraturhistoria har jag ibland svårt för att förstå jargongen.
Senaste Bang handlar om konsekvenser av könsblint flyktingförtryck, om hur nationalismen tog över årets valrörelse, om klasshat och om nödvändig kritik av västerländsk låtsasempati under slapp postkolonial flagg. Och en massa annat som ligger befriande långt ifrån det liv som levs av en övremedelklassmedieperson som Dilsa på Östermalm.
Redaktörerna har valet att ta frågan på allvar och ta tillbaka problemformuleringsprivilegiet från sådana som jag eller indignerade fortsätta leva i en förborgerligad och förljugen självbild.
– Jag gillar faktiskt den tryckta formen bättre än fotoutställningar. Ett magasin består ju på ett annat sätt - och går att ta med. Vi är ett kollektiv av fotografer som skapar Motiv. Den har givit oss möjligheter att visa egna bilder, det var en av tankarna.
Zandra Ahl och Andrea Djerf kämpar oförtrutet vidare med att försöka modernisera idéer och tankar kring konsthantverk med sitt fanzine Slicker.
Med sex nummer sedan 2003 och en hemsida (slicker.se) där gamla nummer kan laddas ner och läsas, kan man med fog påstå att Slicker har lyckats etablera sig som en nagel i ögat och en orosfaktor i konsthantverks- och designvärlden.
Tidens gång är aldrig så påtaglig som kring årsskiftet, historiens puls aldrig så kännbar. Så nya numret av tidskriften Aorta (XVI) hamnar alldeles rätt, då det inleder med essäer om Oswald Spenglers respektive Friedrich Nietzsches berättigat dystra historiefilosofier. Numrets tema är dekadens, och då alltså som den strömning som mest uttalat sipprade genom den västerländska kulturen kring skiftet 1800/1900, men som - visar Aorta - alltid har sipprat mer eller mindre.
Hur skall de inom branschen verksamma kunna tro på det egna arbetets värde och mening när den företrädande tidskriften inte gör det? Självfallet är det böckerna och deras innehåll som måste få stå i centrum. Uppenbarligen lider Svensk Bokhandel av ett underskott på kompetens. Det är därför som publikationen undan för undan är på väg att förlora alla likheter med en kulturtidskrift. Och därmed också håller på att tappa både sin identitet och sin själ.
Finns det något kvar att tro på? Det funderar tidskriften Fantasin på i förra årets sista nummer. Den Göteborgsbaserade tidskriften har sedan starten 2005 blivit allt bättre – och dessutom bra mycket snyggare, tack vare grafikern Linnéa Bernerman. Fantasin kännetecknas annars framför allt av redaktionens entusiasm och en viss trevlighet – så också när den griper sig an ett så laddat ämne som tro.
2025-05-02
Signum 3
2025-04-25
Populär Astronomi 1 2025
2025-04-24
CBA 68 2025
Medusa 1 2025
2025-04-12
Fjärde Världen 1 2024
2025-04-10
Glänta 3-4 2024
2025-04-09
Amnesty Press 1 2025
2025-03-21
Signum 2
2025-03-08
Hjärnstorm 157 2024
2025-03-04
Utställningskritik 1 2025
2025-02-18
Opera 1 2025
2025-02-11
Tidig Musik 4 2024
2025-02-07
Signum 1
Haimdagar 5-6 2024
2025-02-02
Medusa 4 2024
2025-01-25
Utställningskritik 5 2024
2025-01-24
Amnesty Press 4 2024
2025-01-15
Populär Astronomi 4 2024
2025-01-08
20TAL 12 2024
2025-01-07
Akvarellen 4 2024
2024-12-24
CBA 66-67 2024
2024-12-22
Glänta 2 2024
2024-12-16
Cora 79 2024
2024-12-13
Signum 8
2024-12-12
Fjärde Världen 3-4 2024
2024-12-08
Parnass 4 2024
2024-11-27
Opera 5 2024
2024-11-18
Amnesty Press 3 2024
2024-11-15
Populär Astronomi 3 2024
2024-11-09
Omkonst Höst 2024
2024-11-01
Signum 7
2024-10-30
Tidig Musik 3 2024
2024-10-28
Medusa 3 2024
2024-10-26
Haimdagar 3-4
2024-10-16
Konstperspektiv 4
Cora 78 2024
2024-10-13
Akvarellen 3 2024
2024-10-11
Utställningskritik 4 2024
2024-10-03
Opera 4 2024
2024-09-30
SocialPolitik Höst 2024
2024-09-22
Balder 3 2024
2024-09-14
Hjärnstorm 156 2024
2024-09-13
Signum 6
2024-09-10
Medusa 2 2024
2024-09-01
Utställningskritik 3 2024
2024-08-29
Glänta 1 2024
2024-08-22
CBA 65
2024-08-21
Konstperspektiv 3
2024-08-20
Karavan 2 2024
2024-08-19
OEI 104-105 2024