Rum med många ingångar

En fara med att reducera komplexa textmassor till enkla kategorier är att kritiken ges vissa korrekta infallsvinklar den förväntas hålla sig till. I förlängningen riskerar recensionerna, eller snarare de enskilda kritikerna, bli så förutsägbara att det till sist räcker, med Anders Johanssons ord, "att läsa signaturen".

Johansson tycks dock inte nämnvärt bekymrad. Enligt honom står sig svensk litteraturkritik tämligen väl. Kritiker är ett fullgott bevis på att han har rätt.

För den som är intresserad av deckare och vill följa med vad som händer på området, både i Sverige och utomland, är denna tidskrift näst intill oundgänglig - om man inte har obegränsat med tid.
Jury innehåller recensioner, anmälningar, bakgrundsartiklar, författarintervjuer och presentationer. Den tar upp trender och tendenser i deckarförfattandet och har personnyheter om författare och andra med anknytning till branschen. Nummer fyra 2006 är inget undantag.
Extra intressant för oss gotlänningar, förutom nyheten att Anna Jansson blev invald i Svenska Deckarakademin, är den artikel som mångårige Jurymedarbetaren Johan Wopenka skrivit om "mord på gotländska.

Annika Ström Melins artikel är för övrigt en av de fyra i Axess som är skrivna av kvinnor, mot 19 av män och en av både en man och en kvinna. Det ger en mansrepresentation på 83 procent.

Nästan lika illa är det i kritikbilagan Annex, där 47 fackböcker recenseras. Där är andelen manliga kritiker 80 procent. Till det ska läggas att 37 (79%) av de recenserade böckerna är skrivna av män, en av både en man och en kvinna, och nio av kvinnor.

Det är bara att konstatera: i Axess är snille och smak en sak för män.

EN GÅNG OM ÅRET sätter Birgitta Lindgren samman en lista över nytillkomna ord, som publiceras i tidskriften Språkvård. Ett ord som helt säkert kommer att finnas med i år är rondellhund. Mer osäkra är ord som betalblogg, blattesvenska och att sverka, det vill säga att göra som Sverker Olofsson i tv-programmet Plus och klaga på en dålig produkt.

Med den nya tidskriften Slut i handen blir det tydligt vad som fattas i Bang. Jag är liberal men känner en större gemenskap med vänsterpräglade Slut. Där får även icke-etniska svenskor skriva om sina erfarenheter, som inte primärt handlar om den vita medelklasskvinnans ängslan.
Var är "de andra kvinnornas" egna erfarenheter i Bang? Den som inte enbart handlar om att förhålla sig till Ekman & Co:s värld och deras pastellångest.

Som helhet innehåller Gläntas temanummer en rad väsentliga texter om några av vår tids grundläggande frågor. Förutom ett etiskt engagemang finns det en estetisk dimension i numret, i texter och bilder som fungerar som rum med många ingångar.

Den gigantiska boken påminner en del om ett utökat nummer av tidskriften OEI, i vilkens redaktion (J) Magnusson mycket riktigt ingår som redaktör samt ansvarig utgivare. Liksom i OEI så intresserar man sig även här för de konceptuella formerna av litteratur och konst.

-Det som har bidragit till mycket av vår popularitet är att vi blandat både akademiska skribenter och kulturjournalister. Man skall vara duktig på att skriva och ha koll på fakta. Men man behöver inte vara hämtad från historikerskrået.

Socialdemokratin gjorde uselt ifrån sig i storstäderna i valet. Bottenrekordet, 24,2 procent i Stockholms kommun, följdes hack i häl av siffrorna i Stockholms län och Göteborgs kommun. I ingen av dessa valkretsar nådde de 30 procent. I både Stockholms län och kommun fick däremot moderaterna mer än 10 procentenheter fler röster än socialdemokratin.
När tidskriften Arena i det senaste numret (6/2006) ställer frågan när vänstern skall börja bry sig om staden är det alltså allvar.

Laabi får mig att tänka på, hur lite som förändrats i positiv riktning för världens utsugna, och hur viktigt det är att en tidskrift som Karavan outtröttligt fortsätter att beskriva och presentera författarskap från Afrika, Asien och Latinamerika, där dessa frågor står i centrum. Det nya numret är sannerligen ingen undantag.

Enhörningen är en gedigen publikation. De senaste numren har legat på upp mot åttio, nittio sidor i A4-format vilket ger utrymme för mycket roligt.
/.../
Här finns också recensioner, artiklar, intervjuer och dylikt material, men det är novellerna som gör Mitrania unik: ingen annan tidskrift fungerar på samma sätt som en plats för nya, svenska skribenter att pröva sina vingar i tryck.
/.../
Minotauren 26-28 var ett välfyllt trippelnummer med bra artiklar om äldre författare som spelat en stor roll för fantasygenrens utveckling. Mycket handlar här annars om skräck – är man intresserad av skräcklitteratur torde Minotauren vara halvt oumbärlig – medan science fiction har en betydligt mer undanskymd roll.
/.../
Nova science fiction är nog det närmaste ett flaggskepp science fiction på svenska kommer idag. Etthundrasextio sidor science fiction per nummer, huvudsakligen i form av från engelskan översatta noveller, men även essäer, recensioner och annat.

Jag tycker att det är dags att de litterära tidskrifterna, däribland Provins, börjar fundera lite över urvalskriterier och vilken litteratur man vill lyfta fram. Som det är nu ges intrycket av att norrländsk litteratur för länge sedan grävt ner sig i ett norrländskt förtjusande pittoreskt björnide, somnat och lämnat efter sig en skiva på repeat. Och det är ju inte sant. Det glöder bland pennorna i norr, bara man ger sig tid att leta.

För några guldkorn finns det i nya Provins.