Framtids- och samtidssamtal

De smartaste framtids- och samtidssamtalen, den enda plats där möten sker bortom slentrianmässigt uppritade åsiktsgränser, Sveriges just nu överlägset bästa tidning.

Fronesis är mer bok än tidskrift och temanumret om liberalism en utmärkt tolkningsnyckel till alliansens Sverige.

R går igenom några av de nya lagarna - polisens rätt att använda överskottsinformation, rätt att arbeta under cover, maskeringsförbud vid demonstrationer mm - och listar en del som är på förslag: försvaret ska få läsa epost, polisen får bugga, osv.

Tagna vart och ett för sig är många av förslagen relativt harmlösa, men tillsammans - och de måste ses tillsammans - visar de hur snabbt vi rör oss mot det övervakningssamhälle som alla politiker säger att de inte vill ha, men få gör något för att stoppa.

Vid årsskiftet blir Rumänien EU-medlem. Därför passar det särskilt bra att "den nya tidskriften för poesi", Post Scriptum, ägnar lejonparten av färska numret (1-2/06) åt rumänska diktare: Mircea Dinescu, Ileana Malancioiu, Norman Manea.

Afrikagrupperna - en av de mest dogmatiska och fördomsfulla organisationerna – riktar in sig på den ökade turismen till afrikanska länder.

Naturligtvis tar de till miljö- och klimatargumentet, men ingen kan undgå att höra ekot från förr. Visst talar de om flygets koldioxidutsläpp, men mestadels handlare det om turisternas resursslöseri och att de utländska turisterna tar med sig ”överflödssamhällets sätt att använda energi och vatten” till det fattiga landet.

”Hur länge kan turismen fortsätta att växa? Har världsmiljön råd med turism?” frågar organisationen retoriskt.

Att turism genererar inkomster och arbeten i berörda länder, och därmed utgör ett levebröd för många människor i utvecklingsländerna finns inte med i Afrikagruppernas ”analys”.

Pär Krause hävdar att i Afrikagruppernas ”analys”, (som han kallar en artikel av totalt 20 i nämnda temanummer), tar vi inte upp
Att turism genererar inkomster och arbeten i berörda länder, och därmed utgör ett levebröd för många människor i utvecklingsländerna.

Visst tar vi upp turism som levebröd för människor i utvecklingsländerna, flera artiklar i temanumret handlar om just detta. Läs själv, på denna länk finns texter ur tidskriften Södra Afrika 9-10 2003, tema turism.

Det är dock mindre roligt att Krause läser selektivt och inte tar in sammanhanget. Då kan man lätt bli dogmatisk och fördomsfull och skriva saker som: Afrikagrupperna – en av de mest dogmatiska och fördomsfulla organisationerna...

Tyvärr är det knappast en tillfällighet att vänsterradikala R, statliga Framtider och näringslivsliberala DNV samtidigt ser sig föranledda att varna för övervakning och hot mot den medborgerliga integriteten i Sverige. Däremot är det glädjande att det sker.

Bäst fungerar de bidrag där argumentation och presentation ges lika utrymme, som i Ola Sigurdsons klarsynta text om den slovenske filosofen Slavoj Zizek.

Guldglänsande pärmar och temablockets mångsidighet i all ära, det är tidskriftens andra hälft som är riktigt läsvärd.

Här iscensätts ett experiment i översättandets praktik.

Ett antal författare berättar om den avgörande roll hon spelat för deras utveckling: Carl Johan Vallgren, Aase Berg, Carina Rydberg, Kristofer Flensmarck.
Samtidigt tror både Daniel Sjölin och gotikforskaren Mattias Fyhr att vi om något decennium kommer att begåvas med en ny generation författare som låtit sig gå vilse i Kandres explosivt poetiska språk och mörkt labyrintiska värld.
Ännu har vi bara sett början av svensk litteraturs kandrefiering.

Deckarutgivningen - det hade jag förutspått - skulle minska och på sikt ge plats för en ny genretrend. Så blir det kanske, men definitivt inte nu, det visar tidskriften Jurys deckarstatistik. Den har publicerat utgivningslistor i tjugo år och har örnkoll.

Johan Ehrenberg. Sveriges bästa journalist som aldrig har fått Stora journalistpriset, tidskriften ETC:s chefredaktör tillika finansiär och i en tidigare inkarnation känd som Jenny Ehrenberg.

Bon har bestämt att antirasism Is a must have! denna säsong. Modejournalisten Caroline Ringskog Ferrada-Noli som bidrog till att skapa Pophögern, har nu upptäckt begreppet postkoloniala teorier. Modet är etniskt vitt konstaterar hon i det senaste numret av Bon.
Om hon stannat vid att analysera fenomenet bleka fotomodeller på de svenska modetidningarnas omslag hade hon kanske lyckats undvika att tappa tråden.

Sällan har en extreme makeover varit så nödvändig. Galago har varit inne i en lång svacka, de självbiografiska serierna som för några år sedan förändrade serievärlden kändes alltmer tradiga, och de nya tecknare som ersatte legenderna Pirinen, Christensen och Ackebo, höll inte riktigt måttet.

Men här är materialet det bästa på flera år. Hyfsat nya tecknare som Liv Strömquist, Anneli Furmark och Nina Hemmingsson lyfter Galago, som går mot en ny storhetstid.

Det finns alltså inte många spår av fniss kring killar här, inte mycket intresse för att passa in i det konventionella skönhetsidealet, ingen masochistiskt chic desperation, tvärtom utgår huvudpersonen Martinas eller M:s (och ibland Lauras) privatliv från litterära fantasier och krokar dessutom på ett kollektivt vis i tidskriften O-, som i sin tur krokar i den nya nättidskriften Ett lysande namn (www.ettlysandenamn.se).

Designtävlingar står som spön i backen numera. Tvåltillverkare, hamburgerplejs, Svenska Spel och till och med Rikskuponger utlyser sina egna designpriser. För alla vill förknippas med exklusiv formgivning och passa på att lapa i sig lite goodwill. Arla korade snyggaste smörbyttan, McDonalds snyggaste kaffemuggen och Rusta Design Award vanns av en kurvig perkulator.
Den nya tävlingshysterin uppmärksammas i senaste numret av designtidskriften Form.

Men det är den ojämförlige och omåttligt produktive Lars Mikael Raattamaa som står för numrets största satsning, "Metronormativiteten".

Mot en fond av Marx-teorier har det blivit en spretande essä om "pöbelförakt" och vänsterns rädsla för City.

I nya Arena diskuterar Karolina Ramqvist begreppet ”livspusslet” som kidnappat politiken: hur få familj och arbete att gå ihop? Frågan som skulle kunna generera en ”subversiv” jämställdhetspolitik fylls ”för tillfället med mest konservativ ideologi” där ”längtan efter Kvinnan” står i centrum. Bitterheten över att kvinnan förvärvsarbetar har skapat en motrörelse från både höger och vänster som säger att högläsning och stearinljus är bättre än teve och Musse Pigg, menar hon.

Jag vet själv hur svårt det är att tränga allra djupast in i musikens bultande hjärta, och dessutom beskriva hur det känns för andra. Jag har har försökt – i snart 30 år – och det har gått bra. Ibland.

Det finns dock förvisso de som lyckas rätt ofta och en av dem är tidningen Vi:s krönikör Johan Norberg, min favorit som musikskribent sedan några år (i samma tidning skriver Fredrik Sahlin om film, ytterligare en av rikets vassaste pennor).

Hur beskriver man då Johan Norbergs storhet? Tja, det är ungefär lika ”enkelt” som att förklara musik.

Numrets clou är ett Walter Benjaminfragment från 1921 och ett avsnitt ur Giorgio Agambens senaste bok. I sina knapphändiga anteckningar beskriver Benjamin kapitalismen som "ett till sitt väsen religiöst fenomen". Mer kött på benen ger Agamben, som i sin starkt Benjamininfluerade text spelar upp en raffinerad variation på Marx gamla alienationstema.

Verkligt bränsle på elden kom för en vecka sedan, då Svenska Dagbladet publicerade en artikel med rubriken ”På jakt efter allvaret” där tecken på att finkulturen går en renässans till mötes radades upp: gratistidningen Rodeo har introducerat en boksida, Bon gör ett fotojobb på författare istället för på rockmusiker och årets nättidskrift är medvetet (?) svårnavigerade Otidskrift.se. Artikeln sammanfattades med ett citat från Tove Leffler, reporter på P 1:s Kulturfredag: ”Gränsen mellan låg- och högkultur är luddig i dag och kommer att suddas ut ännu mer när vi blir äldre.”

Men ack så trött man blir på de obligatoriska satirförsöken: ”Den jobbskaparpolitik som Reinfeldt och de tre knattarna nu ska dra igång syftar främst till att sänka ersättningarna för dem som slagits ut av den världsomspännande strukturomvandlingen. De ska sporras att jobba med nya tjänster åt de fortfarande fast anställda höginkomsttagarna, som hundmassörer åt östermalmspudlar eller som hushållsnära tjänstehjon.”

Det är helt enkelt KONTRAPRODUKTIVT att generalisera och demonisera på det viset. Kanske till och med en av anledningarna till att så många tröttnade på socialdemokratin och vänstern. Politiska argument måste, för att tas på allvar, vara starkare än hatet mot Östermalm.

Den ambitiösa blandningen av strikt analytiska texter och personliga berättelser, snyggt och enkelt redigerade och illustrerade med bilder på barn, gör Slut till ett stycke historieskrivning i vardande.
Jag frågar mig: hur ska den nå de läsare som bäst behöver den?

Måste en författare först sälja sitt ansikte och sin personlighet i en tv-soffa innan hans eller hennes bok också säljer? Frågan kunde formuleras annorlunda: måste en författare sälja sin själ för att bli läst?

Nya numret av författarförbundets egen tidskrift Författaren (nr 6/2006) har vänt sig till förläggare, bokhandlare och författare och undersökt hur den allmänna synen på frågorna är.

Att ta över efter de två redaktörer som gjorde Lyrikvännen till årets kulturtidskrift i Sverige känner inte den nya redaktionen som betungande.
– Det är ju bästa möjliga utgångsläge, säger Marie Pettersson, medlem i redaktionsgruppen, och skrattar.
Bland nyheterna som den nya gruppen planerar för Lyrikvännen finns en nyhetsspalt och ett kalendarium. Man tänker också i varje nummer bjuda in en annan tidskrift att göra ett antal sidor helt efter eget huvud. I premiärnumret i början av nästa år blir det Malmöbaserade Pequod.
– Men det måste inte vara en litterär tidskrift, säger Clara Svensson, medlem i redaktionsgruppen.
– Det skulle kunna vara något litet fanzine, fyller Marie Pettersson i.

Ibland har tidningen liknat en internbulletin för tonsättare eller musiker, men sedan Andreas Engström tog över den redaktionella makten har Nutida Musik blivit en tidskrift som kan intressera många. Temanumret om minimalism är ett bevis på ett trendskifte.

Den mest fängslande artikeln är skriven av Rebecka Thor som diskuterar sina personliga erfarenheter av antisemitism inom den Israelkritiska rörelsen. Det är sakligt, osentimentalt. Och tyvärr väldigt övertygande.