Kärleksfullt, skimrande och välkommet

Men den Mare Kandre som lyfts fram i 00-tal -- en stöddig jävel, postpunkare, geni och rentav renässansmänniska -- hade en smittsam och högst säregen begåvning. det fina med litteraturen är ju att den vänder sig mot evigheten. Mare Kandres böcker kan vi alltså fortsätta att läsa. Och för dom som inte redan gjort det, är det ett utmärkt tillfälle att börja.

den sympatiskt lågmälda fototidskriften (Motiv)
/.../
Höstnumret erbjuder dessutom genom sina bidrag en provkarta över en uppmuntrande spännvidd i dagens unga nordiska litteratur. (Kritiker)
/.../
Texttungt, i god mening (Ord&Bild)

Tidskriften Post.scriptum (P.S) har reducerat i omfång och expanderat i innehåll. En fruktbar paradox.

– Om jag fick frågan om vi ville sprida Opsis på McDonalds så skulle jag svara ”ja tack jättebra, bara ni inte lägger er i Opsis innehåll”. Jag menar vem är jag att säga: ”Nej tack, vi vill inte bli spridda”. Att det inte skulle duga med McDonalds, sådana högstämda motiv kan vi inte ha. Då kan vi nog riskera att dö.

Det överlägset starkaste i 00tal är utdraget ur den ofullbordade och efterlämnade romanen Den underjordiske brudgummen. Berättelsen om en svart passion vid gränsen utspelar sig i det soligt skimrande, strålande råa som är landet och tillståndet Amerika. Mare Kandre skriver avspänt underskönt. Intensivt exakt. Oförglömligt.

Trots att frågan om inflytandet är felställd är tidskriftens temasektion om Mare Kandre välkommen. Madeleine Grive ger personliga minnesbilder, som även säger en del om Kandres personliga och litterära självförståelse. Poeten Lars Mikael Raattamaa söker sig bortom filosofin och kommunikationen i Kandres författarskap och hamnar bortom det mesta, och Jonas Thente skriver både temperaments- och insiktsfullt om Mare Kandres betydelse för en ung påg i Helsingborg, som dittills avfärdat all svensk litteratur som ABF-mässig.

Carl Forsberg leker med tanken vad som hade hänt om ärkepoeten Orfeus hade levt vidare med Eurydike och hänvisar till Göran Printz-Pålson som antyder i När jag var prins utav Arka-dien att Orfeus, den förste kärleksdiktaren, varken är feg eller särskilt förälskad. Snarare är det lockelsen att ta ett steg upp i hierarkin från poet till profet som får honom att vända sig om. Orfeus vänder sig om därför att han måste. Annars hade vi aldrig hör talas om historien.

Ja, det är i sanning en välfylld tidskrift som Aortas redaktion bjuder på.

Nästa utlovade nummer kommer att ha temat dekadens. Det får vi inte missa.

"Kanske förändrade Mare Kandre mitt liv", bekänner Jonas Thente i en av flera vördnadsfulla och välkomponerade texter i det nya och som vanligt vackra numret av 00TAL. Det är roligt att läsa vad Kandre har betytt för Aase Berg, Daniel Sjölin, Linda Örtenblad, Carina Rydberg och Kristofer Flensmarck. Intressant att höra hur litteraturvetaren Mattias Fyhr planterar henne i en gotisk mylla med rötter hos Emily Brontë, H P Lovecraft, Sylvia Plath ("även om jag inte tycker om att rangordna så är hon större än de"), Flannery OConnor och Charles Dickens.
Annars säger jag bara den svenska remixens konung, mannen som redan i början av 80-talet parkopplade punk med pomo och visade oss svartklädda hur postmoderna vi var: Lars Mikael Raattamaa, tatatataaa!

Idag finns över 600 tidskrifter och nättidskrifter presenterade i kulturtidskriftskatalogen. De flesta till glädje endast för redaktionen och den närmaste bekantskapskretsen. (Fast är den senare inflytelserik kan tidskriften få betydelse för vad dagstidningar och stipendienämnder finner värt att uppmärksamma.)

Sammanfattningsvis:

1. man får mycket kultur för pengarna när man läser Aorta
2. spännvidden och mixen mellan gammalt och nytt känns uppfriskande
3. Aorta erbjuder en litteraturhistorisk och litteraturvetenskaplig ram till poesin - ibland blir det intressant och spännande, ibland blir det lite mastigt och för akademiskt för min smak

Som det är nu är Komma en fullt läsvärd tidskrift med en rapp ton och goda redaktionella bidrag. Med några små justeringar kan Komma lyfta ytterligare i framtiden. Med lite mer spännande urval bland lyrik- och prosainslagen, samt en komplettering med författarpresentationer, så blir det ännu roligare att kliva på bergochdalbanetåget nästa gång.