Med skugga och isvatten

Fantasin andas gott humör och är riktigt uppiggande layoutad. Desto mer saknar jag skärpa i texterna: en hel del känns krystat och lekfullheten spårar flera gånger ut i flams. Lite mer ambition att balansera entusiasmen och Fantasin kan bli en tolkningsmaskin att räkna med.

Med posten kommer tidskriften som gör att man tar nya tag: Karavan med tema "En ankomstens fest – Unga kvinnor i Nigeria".

I Oslo byggs nu ett operahus, och i senaste numret av tidskriften Opera finns tips till alla som går i kulturhusbyggestankar.

De kortare notiserna i vanlig inredningstidningsstil sticker inte ut, vilket däremot de korta personligt hållna krönikorna gör – de är kanske den främsta behållningen. Här ryms reflektioner om så skilda saker som monopoliserande kaffekedjor såväl som över en rapport från Boverket. Mer plats borde beredas i Rum åt denna typ av innehåll.

Över huvud taget är Bang påtagligt pigg. Lena Sohl skriver – precis som Tiina Rosenberg men på ett annat sätt – in klass i centrum av feminismen. Nina Lekander gör upp med alla sina ”döda ex-jag” i något så oväntat som en lång dikt, roligt ironiskt skriven med typografiska tricks i enlighet med det ”sista nygamla poetiska skriket”. Nina Björk – nu mer deprimerad över kommersialismen än någonsin – försöker ärligt börja om med en klagosång. Maja Lundgren väcker en sovande kissbjörn i Björn Ranelid.
Gamla goda Bang känns plötsligt rätt farlig och oförutsägbar.

Tidskriften Motiv är något så ovanligt som ett fotogalleri i tidskriftsform. I sitt senaste nummer arbetar man utifrån temat skräck. Här bjuder man på en rad märkliga upplevelser. Framför allt börjar jag fundera över vad skräck egentligen är. Av de sexton fotografer som bidragit till numret är det egentligen bara ett fåtal som åstadkommer något som verkligen känns läskigt.
Till dessa hör Gabriella Jonsson, som i fotosviten ”Nästet” lyckats fånga något oerhört obehagligt.

Ottar lyckas ställa en rad svåra frågor om makt kontra individuell frihet, inte minst i avsnittet om sexuella relationer mellan terapeut och patient. Läsning anbefalles med skugga och isvatten, på det att huvudet må hållas svalt och tankarna i ordning i sommarhettan.

Komma innehåller en hel del bra texter av mer eller mindre kända författarnamn, ett par tre noveller, poetiska smakprov, debattinlägg, en essäliknande text om konstnärsrollen och naturligtvis, en av Kommas käpphästar, något kritiskt om Kulturrådets principer för tidskriftsstöd. Dessutom en sorts magsur skröna, signerad Peo Rask, som handlar om illasinnade och korkade kulturredaktörer och landsortsrecensenter och hur de förpestar livet för den seriöst arbetande Författaren.

Nytt tjockt sommarnummer av Lyrikvännen. 200 sidor kontemporärt. Och lyrikvännen känns mer och mer som en OEI:s lillasyster. Lydig på ytan, men samtidigt den som snor ens bästa kläder och skivor. Om fler litteraturtidskrifter fortsätter på den vägen...så kommer det till slut bli en väldigt stor familj av medie och kommunikationsvetenskaps-nördar som diskuterar "textens materialitet" och "poetisk artefaktion" tills alla redaktörsposter innehas av datahackers, språkteknologer och ordmatematiker.