Språknämnden har till uppgift att följa svenskans utveckling i tal och skrift. De ger ut ordböcker och andra språkböcker samt tidskriften Språkvård, erbjuder språkrådgivning och föredrag, bedriver språkforskning och verkar för nordiskt samarbete i språkfrågor.
Ta det här ordet pellet. Fråga vem som helst vad det heter i plural. Nittionio svenskar av hundra säger pellets, den engelska pluralformen med s. Den hundrade är antingen svensklärare eller anställd på Svenska språknämnden.
Här bearbetas nätverk, kollektivism, copyleft, relationell estetik, en manlig konstnärsklubb, en ovanlig bank och mycket annat. Som vanligt blandas essäer och samtal med poesi och bildkonstnärliga projekt. Som vanligt är det roligt, oroande och utmanande. Och även om den enkät som var redaktionens startpunkt i viss mening blev misslyckad – färre svar än väntat – har man åstadkommit ett fullmatat och mångsidigt nummer.
Litteraturtidskriften Komma med säte i Luleå har gjort sig känd för att ge gnället ett forum. Ta bara namnet på föreningen som driver tidskriften: Poetens klagan är sällan utan anledning. Nu hävdas det visserligen i ledaren att den brukliga komma-ilskan tagit sommarledigt – "vi ids inte" – men det får man ta med en grov nypa salt.
Vissa åkallar djävulen i dag, andra tackar himmelska makter. Och i kväll är det dags för en ny semifinal: katoliker från Portugal och Frankrike gör upp om en chans att gå till evigheten som världsmästare.
Det finns något religiöst i fotbollen, det visar Fredrik Heiding i en essä i nr 5 av den katolska tidskriften Signum.
Tidskriften Fokus har gjort en lista med 30 kriterier på vilken av Sveriges 290 kommuner det är bäst att bo i. Lomma i Skåne kommer på första plats och Ljusnarsberg i Bergslagen på sista.
Mitt i sommarvärmen kommer ett nytt fullmatat nummer av litteraturtidskriften Horisont med tema Berlin. Det var länge sedan jag såg en nordisk kulturtidskrift ta ett grepp om en europeisk metropol med samma frenesi och engagemang.
I Svenska Naturskyddsföreningens tidskrift Sveriges Natur nr 3/06 läser jag nu att också ålen har det tufft. 90 procent av ynglen dör medan resten inte hittar hem till Saragassohavet. Det inbjudande vattnet är nämligen bara en illusion, för under ytan lurar bakterier, kväve och fosfor att slå till med en ny attack. Kanske i sommar, kanske nästa sommar.
Konsten kan faktiskt rädda oss – frälsa oss från dumhet och förtryck. Det glada budskapet pulserar i stort och smått från sidorna i tidskriften Fantasins senaste nummer. Det har temat konstruktion, som i de osynliga ideologiska byggen som ligger bakom all mänsklig verksamhet.
Tidskriften Aiolos framstår allt tydligare som den mest ambitiösa svenska tidskriften för estetik och litteraturteori; ett ansvarsfullt uppdrag som inte direkt minskat i betydelse när Artes nu upphört. Efter att i föregående dubbelnummer ha uppehållit sig kring storheten Det sköna, har den sedan starten för elva år sedan intakta redaktionen (Jan Arnald, Carin Franzén, Ingemar Haag och Jan Holmgaard) i det senaste fullmatade och som vanligt vederhäftigt sammanställda numret följaktligen fokuserat på det kontrasterande fenomenet Det tragiska.
Celankännaren Anders Olsson tar upp frågan om dunkelhet i poesin i ett nummer av tidskriften Glänta (4/05) i en perspektiverande essä som visar de olika litterära vägvalen. Moderniteten har en tung pakt med mörkret, skriver Olsson som frigör Celan från den esoteriska traditionen. Celans mörker är inte mystiskt, det handlar om ett katastrofalt mörker. Det räcker med att läsa hans dikt Tenebrae för att förstå det.
Att PeWe stod för prins Wilhelm, Gustav V:s son och Gustav IV Adolfs bror, det hade jag däremot ingen aning om. Det lärde jag mig inte förrän alldeles nyligen då jag läste Ord&Bilds temanummer om just prins Wilhelm. Ett otippat tema får man väl säga, men samtidigt typiskt för denna tidskrift som har en förmåga att kombinera det oförutsägbara med det aktuella till en alltid lika uppfriskande och tankeväckande mélange.
I senaste numret av tidskriften 00-tal blickar Klas Östergren tillbaka på 70-talet, och i synnerhet bokstavsvänstern. Dogmatismen skapade ofria människor, menar han, och sammanfattar: "Jag kunde sympatisera med många sidor av deras resonemang men en sak förstod jag aldrig: hur en revolution i Sverige skulle se ut. Det fick jag aldrig riktigt knorr på. Det låter väl idag nästan komiskt, men proletariatets diktatur i Sverige var ju ett reellt resonemang under den tiden."
Vad gäller miljön är forskarna inte helt överens. I en debattartikel i det senaste numret av Forskning & Framsteg skriver Lars Bergström, Holger Kirchmann och Olof Andrén, professorer vid Sveriges Lantbruksuniversitet om ekologisk odling. De hävdar att varken miljön eller konsumenterna gynnas av ekologisk odling.
Förutom temat känner jag inget som håller ihop de olika bildjobben. Det är så splittrat att jag blir förvirrad. Att många av bilderna dessutom samlas ihop och visas i klump på ett fåtal sidor förstärker det intrycket. Jag hinner inte titta! Motiv är en tidning som vill rymma allt, utan att ha plats för det.
Årets andra nummer av tidskriften Parnass har Selma Lagerlöf som tema. I ett tiotal artiklar behandlas författarinnans liv och författarskap. Till det mest intressanta hör Anna Nordlunds genomgång av hur Selma Lagerlöf genom Nils Holgersson förnyade både skolan och det svenska skriftspråket.
Tycker du om lyrik? Den och nio andra frågor ställde tidskriften Lyrikvännen till tio litteraturkritiker på några av Sveriges största svenska tidningar. Svaren blev skiftande, men gick alla ut på samma sak. Ja, vi tycker om lyrik.
– Det mesta som översätts är ju anglosachsisk litteratur, men vi uppmärksammar författarskap från andra delar av världen. Inte minst från små språkområden, säger Birgitta Wallin.
Karavan utsågs för sex år sedan till årets kulturtidskrift på Bokmässan i Göteborg.
– Ni gör ett fantastiskt jobb, säger Ana Martinez. Vi är omgivna av väldigt mycket information, men lider brist på litterära erfarenheter. Det är mycket bra att ni presenterar författare som annars inte skulle nå några läsare.
Författaren Klaes Östergren säger i senaste numret av tidskriften 00-TAL att dagens elit behövde en “förtrupp av cyniker för att orka roffa åt sig som de gör. De skulle aldrig ha kunnat göra så för 30 år sedan, de anställda skulle ha strejkat. I dag vågar inte folk det, då ryker man.”
Östergren syftar på den nyliberala förtruppen. Den som gett “roffarmentaliteten” legitimitet. Han har självfallet rätt. Intervjun rekommenderas i sin helhet.
När tidningen Bon förra året publicerade en lista på de mäktigaste popmediepersonerna var kronprinsessan Victoria nummer ett. Det var ett tecken i tiden som kom som en chock för alla de medelålders läsare som använder tidningar Bon som ett litet fönster mot ungdomsvärlden eller åtminstone populärkulturen. I det senaste numret av Bon skriver Caroline Ringskog Ferrada-Noli en artikel om pophögern som till viss del förklarar vad det var som hade hänt: "Efter nittiotalet var indievärldens enda utväg att omfamna bratvärlden. Den världen var den enda som kändes fräsch och ny."
Varför har biografier blivit så populära? Frågan ställs i senaste numret av tidskriften Axess.
Nu kan man väl hävda att biografier alltid har lockat en stor publik. Människan söker människan, särskilt om den senare är framgångsrik och känd.
Det finns omkring 200 böcker om David Beckham. Men det kommer också ständigt ut nya levnadsskildringar av framstående politiker, fältherrar och konstnärer. En sökning i Kungliga bibliotekets databas på "Napoleon" och "biografi" ger 172 nedslag.
Men Axess temanummer handlar förstås mer om genrens intellektuella ställning än dess folkliga popularitet.
Men Strindberg förblindar delvis sig själv när han stirrar på den färgade korkbiten: det som drar till sig fiskarens uppmärksamhet och hotar att sluka honom är det man inte kan se, det som sker under ytan. I essän "Varför man ljuger", i ett nummer av tidskriften Pequod för tiotalet år sedan, klargjorde Gunnar Nirstedt vad som står på spel i mötet med vattnet och fisken. Fiskaren är en gränsvarelse, konstaterar han, som tillfälligtvis kommer i kontakt med ett metafysiskt bortom - en erfarenhet som inte utan möda låter sig översättas till vardagslivets språk. Därav behovet, eller snarare nödvändigheten, att ljuga.
Det är litet osorterat, kvalitetsmässigt varierande men en del läsvärt. Inte minst Cecilia Hanssons kärlekslyrik. Vilken är synnerligen medveten, olik det mesta i genren. "Jag är den vackraste du vet", skriver hon: självmedvetenheten som kärleksförklaring.
Och så, som brasklapp till tidskriften själv, en betraktelse över det tragikomiska tidskriftsstödet.
Men roligt är det alltså. Stig Larsson är en av de få som kan säga de mest oväntade saker som fullkomliga självklarheter.
Som att man skriver bättre om man röker; djupa halsbloss ger gensta litterärt resultat.
Litet stillsammare är intervjun med Jan Arnald, här som Arne Dahl. Om varför han skiljer på sina författarroller, roman- och deckarförfattaren, och vbarför det blev A-gruppen i deckarna.
I övrigt handlar Sex förstås mer om musik än litteratur; det är ju i musiken mer än i litteraturen populärkulturen har sina stora vildvuxna arena.
Många av romanberättelserna hämtar Östergren på krogen: "En hel del ljusskygga personer har jag träffat under åren, skumma typer som förbluffande ofta blir lösmynta när de hör att man är författare".
En och annan sådan historia skvalpar omkring i Östergrens medvetande, utan att hunnit få romanform. Men åren har lärt hos att inte bekymra sig: snart blir det en ny roman.
En litet annan bild av författaren som samtidsvittne finns också i 00-tal: fyra unga författare får frågan hur de förhåller sig till samhället när de skriver. De tycks mer eller mindre förvånade över frågan: samhället finns ju där, alldeles naturligt.
Dan Jönsson skriver om förortsmysteriet i den nya svenska prosan, Nils Forsberg går på konstsväng till tre aktuella konstnärer. Och den medieskygge Tor Ulven (1953 – 95) uppmärksammas.
Plus mycket annat i ett, som brukligt, välfyllt nummer.
Ett par nummer av den radikala tidskriften Arena rekommenderas. Ta till exempel nr 4 från 2005. Temat är kärnfamiljens kraschlandning som bland annat Annika Hamrud, Lena Lennerhed och Petra Ulmanen samtalar om. Mest utmanar Hamrud med påståendet att passion inte självklart är en bra grund för föräldraskap.
Utmanar gör också Magnus Linton (nr 1/2006), när han i numrets ledare hävdar att rädslan för fester med dans är en del av en värdekonservativ våg. »Jag tror att det är den kommunikativa revolutionen som skrämmer dem som inte dansar«, skriver Linton.
I samband med Sven-Eric Liedmans pensionering publicerar Psykoanalytisk Tid/Skrift en omfattande intervju, gjord av Per Magnus Johansson och David Karlsson, med den kaxiga rubriken "Jag har aldrig varit kollegial". Samtalet sträcker sig över 50 tidskriftssidor och är fantastiskt rikt, inte bara på personliga detaljer och originella hågkomster, utan framförallt på tankar som går på tvärs.
Artikeln hör, skulle jag vilja hävda, till det viktigaste som publicerats i en svensk tidskrift på många år. Anledning: Den handlar, på ett så precist och kritiskt verkande vis, om dubbelheten i det egna livet, om nödvändigheten av omprövningar utan att hamna i trendigt kappvändande, om inflätningen av olika kunskaper och erfarenheter som gör livet rikare just i sin ofullständighet.
"Författaren" Författarförbundets tidskrift, publicerar en enkät om partiernas litteratur- och biblioteks- politik. En central fråga är partiernas åsikter om bibliotekslagen.
Medelklassen behöver inte längre känna dåligt samvete över bostadssegregationen då Gringo målar upp nerslitna och segregerad miljonprogramsförorter som pittoreska oaser. Inte undra på att tidningen har fått så stort medial uppmärksamhet trots att dess enda kvalitet enligt min mening är den grafiska formgivningen.
Expo får ta och skärpa sig. Extremhögern må vara dårar - jag motsätter mig dem på alla punkter, men de är i alla fall öppna med sitt kvinnoförakt. Det är mer än vad Expo är.
En glad Maria Flink lämnar mig så ensam med detta exemplar av Provins och försvinner med lätta steg ut i verkligheten. Jag blir kvar en god stund vid mitt skrivbord bläddrande. Jag fastnar i en härlig berättelse av Bodil Malmsten där hon svarar på frågan varför hon är så arg, och jag känner spontant att det är precis så som hon skriver: "Jag är inte arg. Jag är upprymd och tacksam för att jag lever i en värld som är mer komplicerad än jag själv."
Så känns det.
Tack Maria Flink, för att jag fick tillfälle att läsa just det.
Nu ska jag gå ut och köpa mig en skjorta.
Politiskt korrekt. Nej fy fan. Nu är det pophögern som gäller, hävdar Caroline Ringskog-Ferrada Noli i senaste numret av magasinet Bon.
”Alla älskar Gucci. Jag med. Det unika är att det har blivit trendigt med lyxiga högeråsikter också [...] All annan debatt är bara svettigt otrendig och hänvisar till äckliga små utomparlamentariska vänstergrupper, där man inte duschar och där killarna säger att de vill ha fria förhållanden och raggar genom att säga att de är feminister.”
Ulven-paketet är numrets stora behållning, men här finns också ny poesi och en kvartett författarröster om samhällsengagemanget. Intressant.
"Myggen är värre än tigrarna", skriver Maja Lundgren i senaste numret av feministiska tidskriften bang och citerar poeten Vilhelm Ekelund.
Utdraget ur hennes kommande roman är en uppgörelse med sexistiskt svenskt kulturliv som är en icke-uppgörelse i all sin medvetna brist på de stora exemplen.
Lundgrens exempel är små, som sagt, knappt synliga, för att sedan slå upp som rutten frukt.
”Det är inte Göran Persson som är trött. Det är hans partikamrater som är trötta på honom.” Det skriver den pigga tidskriften Fokus i det senaste numret. Iakttagelsen är både rätt och fel.
Kroppen är ett verktyg för utforskning av gränser. Bilder och scenerier, skulptur och rumsgestaltningar, texter och kroppsrörelser, allt är representationer av denna undersökning. Just i samband med kroppslighet har Fabre skapat sina största skandalsuccéer: blod och andra kroppsvätskor, nakenhet och explicit sexualitet väcker fortfarande motvilja hos publiken. Ruins förlag, tillsammans med tidskriften Visslingar och rop, ger nu ut fyra av Fabres texter. Visserligen säger Fabre själv att alla hans verk baseras på text och på pennteckningar, men utgåvan hade nog vunnit på att utöver texterna också innehålla en presentation av konstnärsskapet och illustrationer från de uppförda verken.
Förlåtelsen är vår tids mediala bikt, skriver Thomas Nydahl efter att ha läst nya Axess.
En upprörd författare går i tidskriften Författaren till storms mot Alfons Åberg, eller närmare bestämt hans pappa. "Jag anser att både författaren och förlaget har ansvar för att man säljer ett motbjudande budskap till ett uppväxande släkte", skriver han och föreslår "varningsmärkning" på Alfons-böckerna.
”Vart vänder sig en väljare som bryr sig om den svenska skolans kvalitet, likvärdighet och trygghet?” frågar Karl Ågerup i en hårdragen men faktaspäckad debattartikel i Ordfront Magasin med rubriken Stoppa friskolefanatikerna. Ändå ställer jag samma fråga efter att ha läst hans bok Barnens marknad – berättelser från den fria skolan (Ordfront Förlag) och samtidigt Lärarförbundets tidskrift Pedagogiska Magasinets senaste temanummer (2/2006) Skola till salu?
Nu har tidskriften Access emellertid börjat ge ut ett Annex med 60 sidor recensioner av enbart fackböcker, några översättningar men de flesta skrivna på svenska! 45 intresseväckande och ambitiösa recensioner i en enda munsbit, och detta Annex ska komma ut fyra gånger om året. Strålande.
Här är ett par tips till: Skrota den engelska översättningen. Form är en provinsiell tidskrift, och kan mycket väl få fortsätta vara det. Bättra på jämställdheten på redaktionen - i dag är fyra av fyra redaktörer kvinnor. Och framför allt: klistra igen tangenten för utropstecken på skribenternas datorer. Om någon ständigt skriker i öronen på en slutar man snart lyssna.
I övrigt är det andra numret klart bättre än det första. Det jag gillar bäst nu är Stefan Zachrissons initiativ till en välbehövlig kritikavdelning och den långa genomgången av Det Progressiva Malmö med intressanta intervjusvar och Nils Kullbergs fina bilder på bland andra Tor Billgren och Turning Torso (inte tillsammans dock). Vågar jag hoppas på ännu större andel kritik i nummer tre?
Blev tipsad av Café Exposé om Mohamed Omars artikel Svenska muslimer, hämtad från nummer 3/06 av tidskriften Minaret (min recension av nummer 1/06 hittas här).
Ganska okritiskt, men visst får man en glimt av det egensinniga liv som var Tage Lindboms.
Ibland tar publicering oerhört lång tid i akademiska sammanhang. Det är nu runt sju månader sedan jag lämnade in min artikel om svenska kulturpolitikers inställning till IT under nittiotalet till Nordisk kulturpolitisk tidskrift. Det är över ett halvår sedan den granskades av lämpliga vederbörande och accepterades. Däremot har den ännu inte publicerats och kommer heller inte att publiceras förrän om några månader.
Lyrikvännen är inte bara Nordens till upplagan största lyriktidskrift utan också en tidskrift som i kvalitet kan tävla med vilken kulturtidskrift som helst.
Och kanske är det sista samtidigt ett problem.
En annan intressant sak kan ju vara att detta, bloggosfären, blir det ställe man som ung etablerar sig på.
När jag var knappt trettio och ville skriva om arkitektur ihop med andra jämnåriga arkitekter och det var nobben i alla etablerade tidningar och tidskrifter, så startade vi en egen tidning. Det var vad man gjorde då.
Nu, femton år senare, kan jag konstatera att bland dem som fanns med i den redaktionen, så har de som verkligen ville skriva om arkitektur funnit andra och något bättre betalda ställen att göra det på. De har med andra ord blivit delar av det etablissemang som då inte tog emot oss/dem(?) med öppna armar, vilket väl är en ganska naturlig utveckling.
Idag föreställer jag mig att en motsvarande grupp har en blogg och en hemsida.
Bloggosfären kan med andra ord bli en språngbräda för den som vill någonstans inom något område.
2025-04-24
CBA 68 2025
Medusa 1 2025
2025-04-12
Fjärde Världen 1 2024
2025-04-10
Glänta 3-4 2024
2025-04-09
Amnesty Press 1 2025
2025-03-21
Signum 2
2025-03-08
Hjärnstorm 157 2024
2025-03-04
Utställningskritik 1 2025
2025-02-18
Opera 1 2025
2025-02-11
Tidig Musik 4 2024
2025-02-07
Signum 1
Haimdagar 5-6 2024
2025-02-02
Medusa 4 2024
2025-01-25
Utställningskritik 5 2024
2025-01-24
Amnesty Press 4 2024
2025-01-15
Populär Astronomi 4 2024
2025-01-08
20TAL 12 2024
2024-12-24
CBA 66-67 2024
2024-12-22
Glänta 2 2024
2024-12-16
Cora 79 2024
2024-12-13
Signum 8
2024-12-12
Fjärde Världen 3-4 2024
2024-12-08
Parnass 4 2024
2024-11-27
Opera 5 2024
2024-11-18
Amnesty Press 3 2024
2024-11-15
Populär Astronomi 3 2024
2024-11-09
Omkonst Höst 2024
2024-11-01
Signum 7
2024-10-30
Tidig Musik 3 2024
2024-10-28
Medusa 3 2024
2024-10-26
Haimdagar 3-4
2024-10-16
Konstperspektiv 4
Cora 78 2024
2024-10-13
Akvarellen 3 2024
2024-10-11
Utställningskritik 4 2024
2024-10-03
Opera 4 2024
2024-09-30
SocialPolitik Höst 2024
2024-09-22
Balder 3 2024
2024-09-14
Hjärnstorm 156 2024
2024-09-13
Signum 6
2024-09-10
Medusa 2 2024
2024-09-01
Utställningskritik 3 2024
2024-08-29
Glänta 1 2024
2024-08-22
CBA 65
2024-08-21
Konstperspektiv 3
2024-08-20
Karavan 2 2024
2024-08-19
OEI 104-105 2024
Utställningskritik 2 2024
2024-08-14
Parnass 3 2024
2024-08-09
Fjärde Världen 2 2024