Kvinnliga arketyper

Den kvinnliga arketypen är stadd i stark förvandling, länge nog har det kvinnliga fört en undanskymd och omedveten tillvaro. Därför är den kvinnliga arketypen en röd tråd i detta sommarnummer.

Omslagets framsida föreställer Völvan, eller Valan som hon också kallades. Bilden är ursprungligen ett frimärke från Färöarna gjort av Anker Eli Petersen. Den starka och målmedvetna kvinna som med sin stav träder ut ur det omedvetnas skog, är den spåkvinna som spelade en viktig roll under hednatiden. Till henne kunde man gå om man ville veta något om framtiden, men också för att få hjälp med kontakten med gudarna. Völvan var en prästinna som levde för sig själv i utkanten av samhället. Men hon figurerar också i de isländska sagorna. Den norska junganalytikern Wigdis Andresen reder ut Völvans ursprung och psykologi i en inledande artikel.

Eva Björkander Mannheimer visar i sin tur hur gudinnebildernas utveckling pekar framåt mot vår tid och det kvinnligas nya ansikte: ” Hon är inte som Allmodern enbart intresserad av att behålla sina frukter, sina barn, utan hon vägleder deras transformationer. Hon uppenbarar människors potential att uppleva livet i hela sin vidd, bredd och djup. Som ljuset i materien omfattar hon högt och lågt, himmel och avgrund, evigt liv och historiskt liv. Hon är pånyttfödelsens transformationskärl som inte bara tar emot allt som skall förädlas, förandligas, utan också ger det näring som transformerats och fötts på nytt.”

Omslagets baksida, en målning av Lotta Melanton, ger en inre bild av det kvinnliga i vardande. Skålen, den kvinnliga urformen, rymmer morgondagens liv som vi ännu bara kan ana. Eller som Lisbeth Gustafsson skriver: ”Skålen är både rörelse och härbärge för den förvandlande rörelsen. Som bålen i dansarens kropp bär och möjliggör den skapandets uttryck.”

Erich Neumann, Jungs framstående lärjunge, skriver om Chagall som det kvinnligas målare: ” Men det väsentliga är den individuella inkarnationen av det besjälat feminina i mannen, och det är just så som det feminina framträder hos Chagall och dominerar hans bilder: i gestalt av en magisk och fascinerande, inspirerande och extatisk själ som förvandlar världen i ett stjärnfall av färger.”

Eva Hermodsson låter oss få läsa 10 nya dikter, också de färgade av den förvandling som pågår i det mänskliga psyket:

jag tror ju på himlen
och de blå bergen
och att dina förmödrar, Gennadij
sade sanningen
Vi skulle helga bergen
och bevara ceremonierna
Vi skulle dyrka jorden
och de små väsendena i markerna
Vi skulle rapa efter måltiden
och ge luften tillbaka
till luftandarna
Om ett nystan talade de och du
färgade bäcken melodisk
När kommer fullmånen
till oss här på denna sidan klotet?
Till Gennadij Aigi
tjuvasjisk poet (1934-2006)


Professor Sören Giversen, Århus, var den förste att översätta papyrusrullarna från Nagh Hamadi. Här presenterar han Maria-evangeliet och sätter in det i sitt sammanhang. Maria från Magdala var lärjunge till Jesus, det var hon som först mötte honom efter uppståndelsen. Av kyrkopolitiska skäl blandades hon tidigt samman med den Maria som sades leva i synd och som smorde Jesu fötter med olja. Av kyrkofäderna har detta tolkats som att hon var prostituerad. Maria Magdalena var en lärd kvinna som kunde grekiska och som Jesus enligt detta evangelium delgav särskild kunskap. Det kan påpekas att den grekiskt ortodoxa kyrkan alltid gjort skillnad på de tre Mariorna.

Ossian von Friesen har träffat Erel Shalit, israelisk junganalytiker och författare. Shalits böcker handlar bl a om skuggsidan i den israelisk-palestinska konflikten. Den stora svårigheten i en väpnad konflikt är enligt artikelförfattaren att kontrahenterna måste förmå se sig själva som de subjekt de är.

I Jungs inre trädgård diskuterar Berit Rexmo CG Jungs syn på sig själv och sitt liv. Utgångspunkt är Jungs biografi Mitt liv, men också Anthony Stevens Jung. Hans liv och verk. Jung uttryckte sig en gång så här om livsverkets betydelse: ”En man öste en gång en hatt full med vatten ur en ström. Vad var då hans insatser värda? Kanske inte mer än alkemisternas sanna guld. Det räcker.”
Anthony Stevens sammanfattar sin syn på Jungs insats med orden:
”Hans omsorg om sådant som var allmänt föraktat kom honom att älska alkemisterna, älska det omedvetna, älska den lägre funktionen och fick honom att alltid vilja titta i motsatta änden i de kikare livet skänkte honom. Det fick honom att ifrågasätta varje ortodoxi”.

Läs hela artikeln här nedan.

Som vanligt innehåller Coniunctio också en bokavdelning med recensioner av aktuella böcker.


Publicerad: 2006-06-27

Köp CONIUNCTIO (Nerlagd)
Läs mer om CONIUNCTIO (Nerlagd) i katalogen
Fler artiklar knutna till CONIUNCTIO (Nerlagd)
Fler tidskrifter i kategori NEDLAGDA