Vi och dom

Det roliga – och skrämmande – är att borgarna har så förtvivlat svårt för detta, som vi brukar kalla jämlikhet. Deras värld är vi och dom – Per Svensson vill till exempel ha en piga som sköter hemmet så att han i lugn och ro kan resa utomlands och läsa fler böcker.

Därför antyder Neo att de som vill ha förändring är korkbollar, därför påstår man att vänstern inte ser att kvinnor och män är biologiskt olika.
  Vad Neo inte ser är att de gör sig själva till åtlöje när de ägnar en hel tidskrift åt att "bevisa" något som vi andra, normalbegåvade, redan vet.

Bondfolket svenskarna, fortfarande yrvaket urbaniserade, älskar skildringar av det som upplevs som genuint.
Lika starkt hatar förstås kultureliten varje fläkt av nationalromantik. Tidskriften Ord & Bild betar av ett tidigare refuserat kapitel av kulturhistorien i sitt nya nummer om Prins Wilhelm, en av landets flitigaste dokumentärfilmare.

Fortfarande är det lite avigt, lite pinsamt, lite fel med psykisk sjukdom. Kan dom inte bara rycka upp sig, liksom?
Chefredaktören Kurt Nurmi gör en klok iakttagelse: ”Arbetarrörelsen har alltid haft svårt för frågor som har med den psykiska hälsan att göra. Att inte orka med psykiskt passar inte in i den från Hedenhös ärvda föreställningen om den stolta arbetaren som burit välfärdsbygget på sina axlar. Klena nerver har förknippats med spröda och genomskinliga tanter i borgerskapets salonger.”
Huvudet på spiken. Arbetarrörelsens oförståelse inför ”klena nerver” har åstadkommit en klen välfärd. Som inte räddar alla liv som räddas kan.

Den nya tidskriften för klassisk musik blandar bra i sitt nya nummer, men granskningen av musikradion faller platt.

Tidskriften Ariel trampar vidare. Knappt har man lämnat numret med sina Europeiska skrivelser bakom sig förrän man publicerar nya. Årets andra nummer är förrädiskt nog till hälften en förlagskatalog med utdrag ur förlaget Ariels höstutgåvor. Som brukligt är vänder man blickarna österut och gör nedslag i det forna sovjetiska imperiet.

Med Karavan färdas jag långväga ut i våra litterära kartors vita områden. Få tidskrifter ger lika intressanta inblickar i andra kulturer bortom vår ofta så navelskådande, självupptagna och dominerande västerländska. I Karavans vårnummer finns inget direkt tema men ett dubbelt fokus på arabisk och afrikansk litteratur och därtill en röd tråd om dubbel kulturell tillhörighet.

Patienten flyttades, med försämrad hälsa som resultat. Det var den femtonde flyttningen sedan hon blev inlåst, än en gång till en annan landsända, till en rättpsykiatrisk klinik med grova våldsbrottslingar. Hon har varit där förr, och rättspsykiatrin anser sig inte ha någon vård att ge henne. För ett pris av 4300 kronor per dygn, som debiteras hemlandstinget Västra Götaland, hålls hon förvarad.
Detta meddelas som en komplettering till den utmärkta granskningen av psykiatrin i den nye chefredaktören Kurt Nurmis första nummer av Pockettidningen R. "Gör psykiatrin till en valfråga" lyder rubriken på hans ledare. Det blir den förmodligen inte, och det ska regeringen vara glad för.