Politikens kulturtidskrifter 2006 – del 3: Distributionen

Distributionen upplevs fortfarande av flertalet kulturtidskrifter som ett av de största problemen i tidskriftsvardagen. Marknaden för lösnummerförsäljning domineras av två aktörer som huvudsakligen är skapade för stora tidskriftsförlag. Samtidigt reagerar många kulturtidskrifter på de höga portokostnader som man har som mindre tidskrift i Sverige. Även Konkurrensverket har pekat på att det är "angeläget från konkurrenssynpunkt att nya sätt att sälja och distribuera tidskrifter prövas" (rapporten Konkurrens och samarbete inom medierna). Har du och ditt parti några förslag för att säkerställa de oberoende tidskrifternas distribution? På vilket sätt kan er kulturpolitik trygga de mindre tidskrifternas tillgänglighet i framtidens medielandskap?

Claes Ånstrand, statssekreterare i utbildnings- och kulturdepartementet:

”Inom ramen för utvecklingsstödet till kulturtidskrifter stödjer staten olika verksamheter för att upprätthålla en fungerande infrastruktur för små tidskrifter som inte uppfyller de stora distributionsföretagens krav på upplagor och periodicitet eller har möjligheter att betala deras avgifter. Sådant stöd ges till www.tidskrift.nu, www.tidskriftsbutiken.nu, Föreningen för Sveriges Kulturtidskrifter, tidskriftsverkstäderna och Nätek. Det statliga stödet har till exempel medverkat till att Nätek utvecklat en verksamhet med försäljning av lösnummer i kommission.

Jag tycker självklart att det är mycket allvarligt om starka distributionsföretag utnyttjar sin ställning på marknaden på sådant sätt att det särskilt missgynnar små och oberoende tidningar. Utvecklingen måste därför noggrant följas.”

S-ledamöterna i riksdagens kulturutskott:

”Vi delar analysen att det finns problem vad gäller distributionen. Regeringen har via ansvarig minister Leif Pagrotsky också aviserat att vi noggrant följer utvecklingen. Som svar på en enkel fråga i riksdagen svarade kulturministern:

’Jag vill avslutningsvis betona att om starka distributionsföretag utnyttjar sin ställning på marknaden på ett sådant sätt att det särskilt missgynnar små och oberoende tidningar, så är det mycket allvarligt. Jag kommer därför noggrant att följa utvecklingen.’

För socialdemokratin är kampen för mångfald i massmedia en central del av mediepolitiken. Därför ser vi det som positivt att regeringen ser allvarligt på detta.”

Moderata kulturkommittén:

”Ni tar upp en viktig fråga, nämligen hur oberoende tidskrifter skall garanteras spridning. Vi avvisar ett särskilt porto för tidskrifter. Men utvecklingen av internetbaserade tjänster innebär att oberoende tidskrifter ges betydligt bättre förutsättningar att spridas till allmänheten.”

Folkpartiet via Lennart Kollmats (ordförande i kulturutskottet):

”Nej, folkpartiet har ingen ’patentlösning’. Vi tror inte heller att andra partier har det. Det är lätt att konstatera att situationen är problematisk. Många kulturtidskrifter fångas i ett moment 22 – de når aldrig en tillräckligt bred läsekrets för att få en stabil ekonomisk bas och deras brist på resurser förhindrar att de tränger ut i Pressbyråer och andra tidningsaffärer så de har aldrig chansen att attrahera fler läsare än sina prenumeranter och ströläsare på biblioteken.

Det har framförts förslag om allt från att ställa politiska krav på distributörerna till att tvinga Posten att subventionera portot. Vi tror inte att någondera är en långsiktigt bra lösning. Det är uteslutet för oss liberaler att ställa krav på kommersiella företag – distributörer och försäljare – att ha ett visst sortiment. Många små tidskrifter har också gjort erfarenheten att det ändå inte leder till någon särskild upplageökning – ökade tryckkostnader kan äta upp mer resurser än de få extra kronor lösnummerförsäljnigen drar in.

Subvention av portot är vanskligt av flera skäl – dels därför att Posten är ett affärsdrivande företag och dels för att en återreglering av olika slags taxor leder oss tillbaka till samma situation som på 1980-talet då posttjänstemän ytterst sätts att bedöma innehåll och karaktär på en tidskrift för att se vilken taxa den är berättigad till. Också det skapar godtycke, orättvisor och nackdelar.

Om distributionsfrågorna ska kunna lösas på längre sikt, måste det göras till en del av utvärderingen och utredningen av stödet till kulturtidskrifter.”

Kristdemokraterna via Gunilla Tjernberg (ledamot i kulturutskottet):

”Vi har som parti inte lagt något annat förslag än nuvarande när det gäller tidskrifternas distribution.”

Vänsterpartiet via Peter Pedersen (suppleant i kulturutskottet):

”Tidskriftsdistributionen är ett följetongsproblem för oss politiker. Vi har närmast med vanmakt sett hur distributionen av tidskrifter har monopoliserats allt mer. Vi har motionerat om kulturporto och om att regeringen ska återkomma med förslag till åtgärder som underlättar distributionen av tidskrifter i allmänhet och kulturtidskrifter i synnerhet. Vi har också haft upprepade samtal med departementet om detta men hittills inte kommit till någon lösning.”

Centerpartiet via Birgitta Sellén (ledamot i kulturutskottet):

”Vi har i centerpartiet inte tagit ställning till dessa frågor. Det vi ser är dock att det behövs en diskussion med berörda parter för att förbättra situationen.”

Miljöpartiet via Mikael Johansson (suppleant i kulturutskottet och ansvarig för kulturfrågor i partiets riksdagsgrupp):

”Att distributionskanalerna kontrolleras av några enstaka, dominerande förlag, så som situationen är i Sverige idag, är ett hot mot mångfalden och vår grundläggande tryck- och yttrandefrihet riskerar att sättas ur spel. Vi vill gärna diskutera möjliga lösningar på det som vi ser som ett allvarligt problem. Distributionsstödet bör också kunna komma kulturtidskrifterna till del.”

Dan Abelin på FSK intervjuade. Svaren kommer även att finnas tillgängliga partivis på FSK:s hemsida.

Publicerad: 2006-03-02