Vitalisera tidskriftsstödet

Fyra konkreta förslag


En förkortad version av artikeln publicerades i Dagens Nyheter 2006-02-14


Vi är på utflykt till en liten plätt i den trädgård som brukar kallas kultur. Ja, välkommen till det tämligen ogranskade kulturlivet, och exemplet statens stöd till kulturtidskrifter.

Under en granskningsresa till mitten av 1960-talet blir vi vittnen till hur ett kulturellt bidragssystem inrättas. De som beviljas bidrag placeras i fem olika trappavsatser. Åren går, blir decennier och vid en nutida granskning av stödformen anno 2006 finner vi att sökande som varit med från början fortfarande är kvar på samma trappavsats, eller högre upp. Och eftersom bidragsformen kan liknas vid en trappa placeras nya sökande i regel på den lägsta avsatsen, då platserna på de högre redan är ”abonnerade”. Med oss från vår resa har vi en bandupptagning som ljuder – ”en gång inne i rullorna, alltid inne i rullorna …”.

År 1966 infördes ett statligt stöd till kulturtidskrifter. Då fördelades bidragen av utbildningsdepartementet. Från 1971 övertogs den sysslan av Tidskriftsnämnden, verksam till 1974 då Statens kulturråd inrättades.

Sedan bidragsåret 1971/72 har följande tidskrifter erhållit bidrag under SAMTLIGA år: Ariel (fd Studiekamraten), Häften för kritiska studier, Lyrikvännen, Ord & Bild, Orkesterjournalen, Paletten och Pockettidningen R. Listan kan göras längre med tidskrifter som startats under 1970-talet och som haft bidrag sedan dess: Film International, Jury, Teatertidningen och Opera, för att nämna några.
Dessa tidskrifter har haft något av en särställning inom stödformen och är väl att betrakta som ”prototyper” för vad statsmakterna anser vara en bidragsberättigad kulturtidskrift. Och benhårt håller Kulturrådets styrelse och dess referensgrupp fast vid kartan, då nya terrängavsnitt inte är att lita på. Nya tider, nya vindar, nya trender för med sig nya tidskrifter. Hur tryggt är det inte då att hålla sig till ett i 1970-talet rotat bidragssystem? Men är det tidskriftspolitik till gagn för tidskrifter, verksamma här och nu?

Var sak har sin tid, heter det. Så även bidragssystem. En stödform som inte genomgått några avgörande förändringar på fyrtio år torde vara i behov av en extreme makeover, minst sagt.

Låt oss peka ut några förslag till åtgärder som skulle kunna vitalisera och ge en mera samtidsrelaterad stödform.

Tidsbegränsa bidragen. Det är orimligt att tidskrifter ska kunna ”abonnera” på statligt stöd i flera decennier. (För att inte tala om hur skratteretande det är att sedan benämna dessa tidskrifter som ”fria” eller ”oberoende”.) Någon gång måste en deadline infinna sig, dvs bidrag under ett antal år och sedan får tidskriften söka andra vägar för finansiering. Nya tidskrifter väntar ivrigt på att få testa sina vingar.

Skrota bidragstrappan. Den hade möjligen en funktion då stödformen infördes, men numera motverkar den bara rörlighet och förnyelse. Bidragstrappan medför att vissa tidskrifter behandlas som ”institutioner” medan merparten tidskrifter får hålla till godo med nålpengar och utgöra en fond som kläs i smickrande ord som ”bredd” och ”mångfald”.

Hårdare krav på att tidskrifter uppfyller sina utgivningsförpliktelser och åtaganden. Varför driva en mjukare linje för de som redan är inne i stödformen jämfört med nykomlingar? Pensionera tillämpningen ”en gång inne i rullorna, alltid inne i rullorna”!

Tydligare krav på referensgruppen vad gäller jäv. Under de senaste sex åren har referensgruppens ordförande utgjorts av en före detta redaktör för en av de tidskrifter som fått mest i bidrag, räknat i kronor och år. Motsvarade tillvägagångssätt skulle förmodligen genast stöta på patrull inom många andra samhällsområden. Så varför inte motsvarande krav i kulturlivet?

Nuvarande upplägg har sannerligen tagit ansvar för de tidskrifter som är årsbarn med stödformen. Vackert så, om man väljer förvaltning före förnyelse. Men nu krävs ökad rörlighet inom stödformen för att underlätta mål som kvalitet, bredd, mångfald och förnyelse. Det krävs en stödform för det tidskriftsklimat som råder här och nu. Det är en tidskriftspolitik vi skulle kunna skriva under på.

Peo Rask
Tidskriften Komma

Boel Schenlær
Tidskriften Post Scriptum

Tomas Ekström, Lars Palm och Jonas Svensson
Tidskriften Serum

Jakob Simonson
Tidskriften Ryska huset

Emil Hellström
Tidskriften Ingmar

Publicerad: 2006-02-16