Djuplodningar och braskande manifest

Djuplodningar är däremot vad tidskriften Glänta regelbundet ägnar sig åt. Hoppande mellan de trygga tuvorna – Deleuze & Guattari, Lacan, Nietzsche, Derrida, Zizek, Benjamin, Agamben – vågar man sig ut i det tankens träsk som sträcker sig bortom det logiska förnuftet. Det är därför jag med viss oro tar del av ett meningsutbyte mellan filosofer, litteraturvetare och teologer som förespeglar religionens återkomst.
Fast det blir mest ett högintellektuellt rundsnack om "det dunkla", detta okända territorium som vårt språk inte får något grepp om. Inte ens teologerna verkar dock beredda att kalla in någon deus ex machina som räddare i nöden.

Slutligen instämmer jag helt i den principidé som framförs i tidskriften Visslingar och rops ytterst läsvärda kulturpolitiknummer: att kulturinstitutioner på sikt bör förvandlas till tekniska, administrativa och ekonomiska resursbaser för fria utövare. Som ny, övergripande målinriktning vore det en betydligt mera visionär politik än att kräva att Dramaten ska spela teater i Göteborg.

Tajmingen kunde inte vara sämre. Ord & Bild dimper ner med ett temanummer om Danmark, paketerat i bruntonat omslag. Tidningen är redigerad innan stormen bröt loss om teckningarna, Muhammed, Jyllands-Posten och statsminister Fogh Rasmussen som ängslas något mer över ett kommande smörberg än tryckfrihetens okränkbarhet.

I tidskriften Media i fokus spanar redaktören och forskaren Lars Ilshammar efter den tid som kommer och hur den digitala tekniken påverkar demokratin. Det är farligt att låta sig bländas av modernitetens sken, skriver han. Nya medier brukar inte ersätta de gamla utan leva parallellt med dem. Så när medierna blir fler hänger politiken helt enkelt med och breder ut sig i dem alla.

Sveriges Författarförbunds tidskrift Författaren intervjuar honom i sitt senaste nummer. El-youssef är en ovanlig palestinsk intellektuell. Mest känd är han för sitt romanprojekt Gaza Blues som han skrivit tillsammans med den israeliske författaren Etgar Keret.

Det är schyst med tidningar som lanserar sig med ett riktigt braskande manifest. Alltför få gör det nuförtiden.

Därför är det först och främst väldigt sympatiskt att nya gratisdistribuerade kultur- och modetidskriften ODD at large (en sorts avknoppare till ODD Magazine) drar igång med ett riktigt fläskigt kulturmanifest i sitt första nummer. Lite tristare är det så klart att manifestet i fråga är rätt pinsamt.

Just som man trodde att allt hade sagts om Klas Östergrens "Gangsters", och dess förutsättning "Gentlemen", dyker det i nya numret av Ord & Bild (4-5/05) upp en recension av de bägge romanerna. Den är signerad ingen mindre än August Strindberg. Vafalls?!

Framstegstro, modernitet och hurtig utvecklingsoptimism lyser alltså vägen för det nya liberala magasinet. Tanken är god. På många sätt har världen blivit bättre. Det finns åtskilligt att glädjas åt. Sådant som inte ryms i en vilsen vänsters tro att globaliseringen är av ondo och marknaden ett hot. Men som journalistik är klämkäckheten i längden inte hållbar. Den blir förutsägbar och tråkig.