Ett tomrum att fylla

Essän var under ett halvdussin år en uppmärksammad genre inom svensk litteratur, och liksom novellen har den nu fallit bort från agendan. Varför? Ett svar vore att så länge den meny som presenteras är så ensidig – svensk version av amerikansk dirty realism vad gällde novellen, svensk version av internationell akademisk postmodernism vad gällde essän – kommer publiken oundvikligen att bli för liten och att tröttna relativt snart.

När nu gratistidningen Odd at Large släpps ut på gatorna är förväntningarna minst sagt höga. På ett plan är tonläget i tidningen också högt. Till exempel lanseras begreppet »skarpkultur«, som verkar täcka sådant som redaktionen gillar: R. Kelly, The Office, Arvo Pärt, Dolly Parton, Horace Engdahl och South Park.

Med några års mellanrum brukar svenska tidskrifter turas om att uppmärksamma det samtida danska litteraturklimatet; Ariel, 00-tal, Pequod kan i sammanhanget nämnas och nu är det Ord & Bild som med en drygt 150 sidor utförlig temadel kört ner fötterna djupt i den danska myllan.

Påpassligt har också Arbetarrörelsens Arkiv och Bibliotek utgivit ett jubileumsnummer (2005:4) om Folkets hus och parker i sin förträffliga tidskrift Arbetarhistoria. Vad gäller historisk analys är nog detta det viktigaste bidraget vid jubileet.

Svansar och drifter och död - som om det skulle vara något att göra ett stort nummer av? Javisst!

Nog gör Artes sorti med flaggan i topp alltid, men det är en flagga som hunnit slitas ut en hel del av tidens hårda vindar. Det känns helt enkelt som om det var länge sedan Artes riktigt ville någonting.

Ändå kommer jag att sakna Artes. Ingen annanstans kunde man läsa så välinitierade texter om musik, konst och litteratur i en och samma tidskrift. De avgående redaktörerna Jan Arnald och Anna Brodow har gjort ett aktningsvärt försök att förnya tidskriften men det har inte varit tillräckligt. I förordet skriver de att de inte tvivlar på att det tomrum Artes lämnar efter sig kommer att fyllas av andra. Men de konstaterar också att den lärda essäns framtid ser ganska mörk ut i Sverige. Någon som vill motbevisa dem?

– Det handlar om att plocka russinen ur en jättestor kulturkaka, både finkultur och populärkultur. Ofta är det väldigt uppdelat men vi tycker att det finns bra kultur inom båda genrerna. Det är därför vi infört begreppet, säger Linda Leopold, redaktionschef.