Häng ut mecenaterna

Det kan – möjligen – behövas en upplyst borgerlig tidskrift, men om konceptet ska var framgångsrikt måste man i långt högre grad följa sin egen programförklaring. Nämligen söka sanningen – även om den strider mot de egna positiva fördomarna – och verkligen skildra mänsklighetens bedrifter att lyfta sig ur fattigdom och förtryck. Det är för mig obegripligt hur man kan lansera en ny tidskrift byggd på kåserier med gammal skåpmat av redan etablerade borgerliga skribenter men utan en enda tungt vägande undersökande artikel som försöker ta reda på nya fakta och peka på dolda sammanhang.

– Några ledord när vi började att formge tidningen var »takstuckatur« och »Bang & Olufsen«. Lite art nouveau och lite modernt.

Men vem har sagt att det ska vara enkelt att lyfta fram en ny borgerlighet? Av en intervju med Expressens kulturchef Per Svensson framgår att han faktiskt röstat borgerligt i vartenda val och att han egentligen aldrig sett någon anledning till att förtiga den saken. Helt okomplicerat tycks det ändå inte vara eftersom kulturchefen berättar att varje gång det har kommit på tal, har man bland kolleger betraktat det antingen som "ett lite konstigt och smaklöst skämt eller också som pinsamhet man lämpligen förbigår med tystnad."

Uppriktigt sagt, läs Axess istället. Där tänks det fortfarande, vare sig vinet är moget eller ej, och tvärs över höger-vänsterskalorna. Det tänks och världen är ännu inte riktigt färdig.

Av en ny tidskrift förväntar jag mig inte att den alltid tycker som jag, men när jag öppnar den vill jag upptäcka nya historier, sammanställningar av saker som jag aldrig hade kommit på att förknippa med varandra, nya komplikationer och nya generaliseringar. Vid en första, elak genombläddring hittar jag inget sådant, och får intrycket att Neo inte är nyare än att den hade kunnat skrivas före millennieskiftet. Ni är trötta på välfärdsstaten? Gomorron.

Så vem betalar? Jag kräver att redaktionen bums redovisar vilka intressen som håller projektet om ryggen.

Häng ut mecenaterna!

Höj blicken ur de halvfranska banden, torka näsorna rena från cappuccinokräm och erkänn ert bidragsberoende! Annars kommer ingen utanför er egen snäva krets ens låtsas att ni verkar oberoende och fritt.