Lite mer på riktigt

Signum är en kristen kulturtidskrift som gudskelov inte drar sig för långa och krävande essäer.

Men som vanligt hittar jag några texter vid sidan av allfarvägarna. Särskilt Jane Nystedts analys av Primo Levi och moralen i Auschwitz – en ytterst traditionell kulturessä, välskriven och full av lärdom. Men till skillnad från annan värdekonservativ kuriosa har den också existentiella undertoner.

För den som önskar anlägga ett mera teoretiskt perspektiv på dessa dagars religiositet rekommenderas senaste numret av Glänta.

I sitt yttrande till regeringsrätten skriver [den tidigare redaktionsmedlemmen Lasse] Vretblad "Bonniers kan i morgon vilja satsa på nya nischtidningar, om friluftsliv - "GLÄNTA" - eller jakt - "BANG"."

Och en intressant diskussion blir det: om teaterns könsmaktskonservatism, om hur professionalism i ledningen kan vara både stöd för och hämsko på skaparkraften och om vilka som egentligen är publiken. Huvudartikel är en utskrift från seminariet "Teaterfabriken", om maktfördelningen inom scenkonsterna på Kulturhuset i september 2005.

Ordfront överraskar sällan. Stilistisk och intellektuell akrobatik överlåts till andra. Ordfront är lite mer på riktigt.

Det finns en konflikt inbyggd i att dokumentera elände – när blir man en voyeur, en profitör? De frågorna sysselsätter honom. Och hur skör och sårbar är inte en vänskap som bygger på en makalös ojämlikhet. Texterna, rannsakande och självkritiska kommer därför även att handla om skuld - hans egen och i-världens.

Artes har sedan mitten av 1970-talet varit en av våra bästa kulturtidskrifter, och man trodde gärna att den skulle fortsätta att finnas för alltid. Kanske blev den till sist så självklar att vi helt enkelt glömde bort att läsa den.

Jag har i alla fall inga invändningar mot att vi har en norrländsk kulturtidskrift. Den kan vara en motkraft till det Stockholmsperspektiv som annars tillåts dominera, inte bara i kultursammanhang. Ett norrländskt författarsällskap likaså – det är ett sätt att gruppera sig, skapa gemenskap och presentera en annan synvinkel än den urbana.

Två ekonomer hävdar att globaliseringen tvingar svenska löntagare att välja mellan arbetslöshet och lägre lön. Dessbättre tyder det mesta på att de har fel.

...att författaren, vivören, estradören, posören, klädsnobben och lebemannen Carl-Johan Vallgren tar över pinnen i Filmkonsts författarstafett. Beväpnad med en handburen bandspelare lovar Vallgren att göra en "Dogmafilm för örat" i vimlet under årets filmfestival i Göteborg som sänds i Sveriges Radio i höst.
/.../
...att Teknik & Människa är ful som stryk och bör vinna pris som filmvärldens sämst redigerade tidskrift. Bilderna är i klass med "min sötaste kattbild" i Året Runt. Gärna branschkoll, alla detaljer kring filmavtalet och många fler tekniknördiga artikelserier om HD och HDV. Men först en proffsig formgivning!

Somliga kanske avfärdar Litkes som ett ängsligt akademikerkomplex. En titt i tid- skrifthyllan borde tysta dem. När massan går mot vimmel, snabba tips, mindre format eller humor, väljer man motsatt kurs. Jämte dussinet titlar för varje husdjur och sport känns de overkligt exotiska. Särskilt som övriga modenyheter heter Slitz Stil och Tove. Abstrakt teori istället för praktiska H&M-vantar eller inplastade läppglans. Finare present kan små svenska designers knappast få.
   
   På så vis spelar Litkes i en egen genre här hemma. Lite som intervjutidningen Sex, i höstas korad till årets kulturtidskrift, som med sitt åttonde nummer nästan överträffar sig själva.