Katter och möss

Artes hade annars en för svenska kulturtidskrifter ovanligt lång livstid. Den blev trettio år gammal, "de flesta blir inte äldre än katter och några inte äldre än möss" påpekar Engdahl. Det finns några som lever och är ännu äldre, de två äldsta torde vara Ord & Bild och Ariel (som är en förlängning av Studiekamraten). Men de som var jämngamla, som Vår Lösen, är sedan länge nedlagda.

Jag medger att jag kommer att sakna Artes, inte minst för dess generösa utrymme åt essän. Författarna har fått bre ut sig, utrymme har givits åt både de djupa analyserna och de breda presentationerna.

SEX, utnämnd till årets kulturtidskrift 2005, lyckas väldigt ofta med detta konststycke; att vara förtjusande farlig när konkurrenterna väljer det trygga och inövade alternativet.

Detta det sista Ariel-numret från förra året tillhör inte de bättre i tidskriftens historia, men visar tydligt på Europas bredd och nödvändigheten av att vi kikar åt alla dess olika håll. Det finns mycket att upptäcka och ta del av.

Den som söker kan finna många guldkorn i det stora utbudet av kulturtidskrifter. Här kan vi tipsa ur några av de som kommit den senaste tiden.

– Vi har alltid försökt sälja lösnummer och slagits för rätten att distribuera via Tidsam. Omslagens uppgift är att överraska och hitta nya kritiska läsare. Så länge omslagen berättar om tidningens innehåll, har jag inte fördomar om vem man kan ha på omslaget. Däremot är det en myt att kända ansikten säljer mer än andra på vår marknad. Vårt bäst säljande nummer i Tidsam sedan 2002 hade en anonym kvinna från Grekland på omslaget. Vårt minst säljande Carola.

Bra journalistik måste väcka debatt och uppröra – att så många journalister reagerat över Malcolms bok visar att detta är en branch som behöver granskas och diskuteras ytterligare. "Journalisten och mördaren" har dock fler förtjänster än provocerande avslöjanden om journalisters arbetsmetoder. Malcolm briljerar stilistiskt och hennes bitande ironi gör att hon aldrig behöver skriva läsaren på näsan. Hon bringar klarhet i de mest intrikata konflikter. Hennes karaktäristiska sätt att blanda reportage och essä hör till det bästa som går att hitta när det gäller reportageböcker.
En rad frågor infinner sig. Varför finns det ingen Janet Malcolm i Sverige? Varför odlas inte seriösa reportage av detta slag här? Kanske för att det saknas forum. I Sverige finns inga tidskrifter som har råd att låta sina journalister fördjupa sig i ett och samma reportage i flera år. Det är synd. Den journalistiska fördjupningens nyanser är ovärderliga i ett demokratiskt samtal.

Själv var Johanssson förbundsordförande för ABF i många år. Blygsamt säger han att han inte var någon bra chef, han trivdes inte i den rollen. Han tyckte bättre om dagliga, praktiska sysslor, sådana han hade haft som studierektor och redaktör för tidningen Fönstret, som kom ut med sitt första nummer i mitten av 50-talet.

– Det var dåvarande förbundsordföranden som tyckte att ABF skulle ha en egen tidning. Men eftersom han inte tyckte om bilder så blev det inga bilder i tidningen.

I dag är Fönstret full av bilder, kanske väl många för att vara i före detta redaktörns smak.

– Jag tycker den mest liknar en kulturtidskrift vilken som helst, skulle vilja att den företrädde förbundet på ett mer markant sätt.

Nu ska det bland annat handla om The Hives, om foto och om kaviar. Sara har gjort en intervju med personen som är på Kalles Kaviar-tuberna och de har hittat ett schweiziskt band som heter Kalles Kaviar.
– Förra numret handlade det om döden och om sylt. Egentligen tycker jag att man kan skriva om vad som helst bara man gör det på rätt sätt.

Efter det infekterade redaktörsskiftet på Lyrikvännen, när Jenny Tunedal och Daniel Sjölin efterträdde Boel Schenlaer, uppstod en obegriplighetsdebatt (med nyckelord som språkmaterialism och kulturelit) som för mig var fullständigt obegriplig. Sedan värvades Sjölin till kulturkoftepogrammet Babel, och poeten Ann Hallström tog plats i redaktionen. Schenlaer för sin del startade poesitidskriften PS (en pik till OEI, som innehåller bara vokalerna i ordet poesi, medan PS tar hand om konsonanterna, gääääsp) och OEI gjorde äntligen ett nästan helt vanligt tidskriftsnummer om samtida tysk poesi.
Men svenska kulturtidskrifter är dåliga på nätet, så nättidskriften Stalkers första nummer (www.stalkermag.com) var välkommet, med nyskrivna dikter av bland andra Mara Lee. På danska www.litlive.dk, www.afsnitp.dk och norska www.nypoesi.net kunde man också läsa en massa nyskriven poesi och essäer, på de nordiska språken. Till skillnad från det nordiska kulturutbytet i stort, är den nordiska poesicommunityn ytterst levande.