Brev till Carl Johan Bonnier

Öppet brev till Carl Johan Bonnier

Bäste kollega.

Jag skriver till dig såsom varande dominerande ägare i den svenska medievärlden.
Jag ber dig att göra en insats för yttrandefriheten i det här landet. Nu.

I dagarna fyller tidningen ETC 25 år.
25 år är - det inser du säkert - en beaktansvärd ålder i medievärlden.
Under det senaste decenniet mitt största problem med att hålla tidningen vid liv varit beslut som du och dina kollegor fattat.
Och jag skriver för att ge dig möjlighet att rätta till några av de största problem du åstadkommit för utvecklandet av nya medier och nya röster i Sverige.
Tillsammans med dina kollegor inom Allers och Egmont (som jag sänder en kopia av det här brevet till) kontrollerar ni det bolag – Tidsam - som i praktiken styr tidningsdistributionen i Sverige.
Denna kontroll gör att ni ensidigt kan gynna och stödja framväxten av egna medier. Sanningen är att det i princip är omöjligt att nå ut med en ny röst i Sverige om man inte råkar vara född i någon av ägarfamiljerna som kontrollerar detta bolag.
Ni har makten över distributionen och därmed makten över ordet.
Detta är givetvis absurt. Det erkände du själv i viss mån på en debatt i Publicistklubben nyligen, där du förklarade att du inte insåg vilka konsekvenser er dominans av ett stort distributionsmonopol som Tidsam skulle få för mindre tidningar som t ex ETC.
Nå, nu är det dags att rätta till problemen.

Låt mig påminna om sakförhållandena. Det finns två företag som distribuerar tidningar. Det ena - Tidsam - har alla kiosker och varuhus i sitt nät, det andra - Interpress - når bara ut till ett mindre antal.
Tidsam distribuerar tidningar som kan sälja tiotusentals exemplar, Interpress distribuerar tidningar som kan sälja hundratalet ex.
Tidsam har fram till idag vägrat ta emot tidningar av typen ETC med motivet att de inte "är lönsamma".
Låt mig då påpeka att när ETC distribuerades via Tidsams föregångare i början på 90-talet (och på 80-talet) hade vi upplagor mellan 8 000 och 10 000 sålda ex. På åttiotalet kunde vi nå upp i över 20 000 ex.
När vi - genom ert övertagande av Tidsam - tvingades distribuera via Interpress sjönk upplagan omedelbart till under 2 000 ex. I dag är situationen absurd. En tidning vi på ETC ger ut - Le Monde diplomatique - som i Frankrike säljs i 200 000 exemplar, distribueras i Sverige i totalt 200 exemplar till kiosker och varuhus.
Du inser säkert det absurda.

Jag är - liksom du åtminstone i ord sagt dig vara - för konkurrens när det gäller tidningar. ALLA ska ha lika möjligheter att nå ut och sprida sina alster så att läsaren sen får avgöra vad de vill läsa.
I dag är vårt största problem med ETC att folk inte kan få tag i tidningen.
Trots att efterfrågan finns.

Samtidigt använder du ditt ägande i Tidsam för att medvetet stödja och hålla i gång produkter som för länge sedan borde ha slagits ut från Tidsam om de regler som gäller oss också skulle gälla dem.
Enligt Tidningsstatistik säljer ditt flaggskepp Månadsjournalen endast 4 400 ex i lösnummer.
Din politiska affärstidning Veckans affärer säljer bara 2 000 ex.
Jag tycker det är fint att dessa tidningar får bred distribution och ses av många människor, trots att de säljer lite. Det enda jag begär är att detsamma ska gälla tidningar utanför era förlag. Som ETC.

Du kanske försöker hänvisa till att Tidsam är ett bolag du inte får påverka. Jag ber, låt oss sluta med hyckleriet. Som stor ägare är det din uppgift att se till att bolaget stödjer och uppmuntrar yttrandefriheten i det här landet, inte motarbetar den.
Jag har ett liknande ansvar. Eftersom jag är ägare till landets kanske största radikala (om än lilla) mediaföretag så har det blivit min uppgift att skapa kanaler som gör det möjligt för andra - ännu mindre - publicister att nå ut och möta en publik. Det har vi gjort via internet, vi i vår radikala kanal radikala.com öppet låter olika samsas och nå ut utan kostnader. Vi gör det då vi är stora på internet och därför har ett distributionsövertag.
Dina möjligheter att skapa fria och lika distributionsmöjligheter för tidskrifter är givetvis ännu mycket större. Jag uppmanar dig därför. Ta det ansvaret.

Du kanske vill hänvisa till Konkurrensverket eller andra statliga myndigheter. Men som du vet är Konkurrensverket en papperstiger som inget gör och det är helt enkelt en fråga om medborgaransvar. När staten misslyckas med att upprätthålla yttrandefrihet och fri konkurrens måste man själv ta sitt ansvar och göra det.

Du kanske undrar hur jag kunnat hålla igång denna tidning trots att den inte kan nå nya läsare och därmed inte växa. Som du vet får radikala tidningar inga annonser.
Svaret är ändå enkelt. Pengar. Varje år understödjer vi tidningen ETC med över två miljoner kronor. Tidningen finansieras av annat arbete inom företaget. I praktiken kostar varje sålt exemplar av ETC 99 kronor. Eftersom köpesumman är 59 kronor och eftersom vi bara får drygt halva den summan då återförsäljare och Posten ska ha sitt, så förstår du hur omöjlig den ekvationen är så länge man inte kan nå ut brett.
Under det senaste decenniet har jag genom det arbete vi gjort på ETC gjort därmed betalat över 20 miljoner kronor för att ändå hålla en viss yttrandefrihet i gång i det här landet.
Jag har som utgivare tagit mitt ansvar.
Nu hoppas jag du gör det du kan.

Du inser säkert att det här inte handlar om mig eller dig. Personligen är jag efter 25 år oerhört trött på den här kampen och väntar mest på att nya generationer ska ta vid.
Men så länge detta distributionsmonopol finns kvar så är det omöjligt för andra röster att växa fram.

Konkret tänker jag därför göra följande.
Vi kommer nu att lämna in en ansökan till Tidsam om att från och med ETC nr 1 2002 få distribuera tidningen den vägen. Detta kommer totalt att kosta oss ytterligare en miljon kronor men vi tar den startkostnaden.
Vårt mål är att omgående spöa Veckans Affärers upplaga, inom ett år Månadsjournalen och inom två år nå upp till det dubbla.
Fri och öppen konkurrens med andra ord.

När vi nu fyller 25 år så frågar vi våra läsare vad vi får för present.
Den frågan gäller givetvis också dig.
Jag hoppas att du öppet och offentligt kan agera så att bolaget Tidsam omgående gör det möjligt för oss att distribuera den vägen.
Kan vi sen lyckas har andra radikala tidningar möjlighet att följa efter.
I dagens läge, där 40 000 människor kan demonstrera vid ett EU-toppmöte och där nya radikala ungdomar kan räknas i hundratusental, är det ju inte frågan om det finns någon marknad.
Den finns där.
Problemet är att inga utan de stora förlagen får chansen att nå ut.
Ändra på det nu.

Med hälsningar
Johan Ehrenberg
ETC

Öppet brev ur ETC nr 5-6

Publicerad: 2001-11-15