David Karlsson borde skämmas!
Det är bra att David Karlsson svarar på den svidande och befogade kritiken i tidskriften Komma – men han borde skämmas! Att han som före detta redaktör för Ord & Bild "springer ut ur rummet" när Ord & Bild håvar in sina 550.000 kr är ju oväsentligt i sammanhanget. David Karlsson är faktiskt ordförande i referensgruppen. Jag har svårt att tänka mig något område där en sådan mygelkultur så länge har accepterats som vid fördelningen av tidskriftsstödet.
Nu har kritiken mot Statens kulturråds referensgrupp på sistone vuxit sig starkare, men ingen från referensgruppen har svarat på kritiken. Det har varit som att hälla vatten på en gås. Det hedrar ju i alla fall David Karlsson att han går i svaromål.
David Karlsson säger att han har svårt att ta Peo Rasks tombolaförslag på allvar. David Karlsson fattar inte galoppen. Rask menar förstås att det vore lika rättvist som det nuvarande systemet – och kanske har han rätt i det...!
David Karlsson skriver i sitt inlägg att medlemmarna i referensgruppen bara får sitta på tidsbegränsade mandat för att undvika vänskapskorruption.
Ett faktum är att medlemmarna sitter i sex år – en ganska lång tid. Eftersom man har ett rullande schema byts inte hela gruppen efter 6 år. Mygelkulturen – för det är det frågan om – lever vidare.
Produktionsstödet ska vara ett förlustbidrag och man undrar ju hur det står till om en tidskrift i 10-20 års tid behöver en halvmiljon till driften. Har Ord & Bild inga läsare som betalar för tidskriften?
En sak kan vi väl alla vara överens om: Det totala stödet är på tok för litet. Det bör ju ändå inte innebära att man inom vissa sektorer delar ut dubbelt så mycket pengar (eller ännu mer) till stockholmstidskrifter, som till andra ute i landet. Vad gäller Ord & Bild så är det ju inte bara så att David Karlsson varit redaktör. Tidskriften sitter ju också i Statens kulturråds lokaler i Göteborg.
Ändå har man tydligen – som Peo Rask påpekar – lyckats roffa åt sig ett stort lagerstöd, som motsvarar vad 28 tidskrifter fick vardera i produktionsstöd.
Man baxnar!
Peo Rask ställer en mycket intressant fråga, som jag tror jag kan svara på. Rask undrar hur många gånger Kulturrådets styrelse gått emot eller ändrat i referensgruppens förslag.
För ett antal år sedan avled Erik Östling, som beredde alla ärenden som drogs i referensgruppen. Östling uppskattade Tidningen Boken för en folkbildande ton, som tilltalade honom. Vi låg ändå på en låg nivå jämfört med de större stockholmska litteraturtidskrifterna som hade ett stöd på närmare halvmiljonen.
Direkt efter Östlings död sänktes vårt magra stöd från 200.000 kr till 150.000 kr. Vi protesterade och överklagade (jag är inte säker på att det är rätt term) till styrelsen. Vi fick rätt. Statens kulturråds styrelse, med Peter Curman som drivande, beslöt att vi skulle få tillbaka de 50.000 kronorna.
Detta var en rejäl bakläxa för referensgruppen, som dock inte gav sig. När det var dags för ny fördelning i december beslöt man återigen att vi skulle ligga på den låga nivån (där vi ligger kvar i dag). Dessutom lyckades referensgruppen driva igenom att man inte skulle kunna "överklaga" dess beslut i styrelsen. En "Lex Tidningen Boken" således.
Tala om att vara maktfullkomlig!
Det unika med den här referensgruppen är att man är enväldiga smakdomare. Man ska bedöma vilka tidskrifter som håller högst kvalitet. Här finns inga stabila grunder att vila på som vid utdelningen av presstödet till dagspressen. Godtycke råder.
Efter referensgruppens skamgrepp på Tidningen Boken skrev 80 av landets ledande författare på ett upprop med rubriken RÄDDA TIDNINGEN BOKEN. Fallet debatterades i dagspressen och Jan Myrdal krävde: Skrota referensgruppen. Myrdal förordade ett system, som grundade sig på bibliotekens önskemål. Kanske inte så dumt...
Två av Sveriges ledande författare, Agneta Pleijel och Ernst Brunner, deltog i en uppvaktning hos Statens kulturråds generaldirektör för att Tidningen Boken skulle få tillbaka stödet, eftersom den var "mycket viktig för landets författare".
Men det tyckte tydligen inte denna byråkrat.
Lyhördhet ingår uppenbarligen inte i Kulturrådets vokabulär.
Referensgruppen har överlevt sig själv. Det är svårt att hitta ett sämre system. Kanske borde man ta fasta på Jan Myrdals idé och låta biblioteken spela en större roll.
Bo Axelsson, chefredaktör Tidningen Boken
Publicerad: 2005-10-09
Läs mer om Boken, Tidningen (Nedlagd) i katalogen
Fler artiklar knutna till Boken, Tidningen (Nedlagd)
Fler tidskrifter i kategori NEDLAGDA
Fler tidskrifter i kategori NEDLAGDA
