Kvinnliga rappare – ras, klass och kön

Ur Kuba nr 2/05


Under de senaste tio åren har hiphoprörelsen på Kuba breddat den offentliga kritiska diskussionen om frågor som ras, kön och sexualitet. Jag har i min undersökning försökt förstå hur Kuba uttrycks genom hiphop och vad kan vi lära oss av afro-kubanska kvinnors kollektiva erfarenhet från 90-talets ekonomiska kris genom rapmusiken och hiphop som en litterär och kulturell företeelse.

På 80-talet kom hiphopen från USA och under tidigt 90-tal kunde man se kubanska ungdomar i Alamar breakdansa till Public Enemy. Då föddes kubansk hiphop. 1996 kom den första kvinnliga rapgruppen, trion Instinto (nu bosatt i Spanien), men afro-kubanska män dominerade. Det var inte förrän 2003 som en hiphopkonsert med bara kvinnliga artister ägde rum. Med titeln Presencia Probada, som betyder Bevisad Närvaro, gjorde den utsålda konserten klart att kvinnliga rappare vara att räkna med. Även om de inte är så många tar de ett stort utrymme i rörelsen: Mc Magia i gruppen Obsesion, Yordanska, Noiris och Elizabeth från gruppen Oye Habana och Pelus MC, Pasa Kruda och Wanda Kruda från gruppen Las Krudas är några av dem.

Las Krudas tre rappare, som också är lesbiska, är välkända och allmänt uppskattade. De har använt hiphopen för att också ta upp frågor som homosexualitet. I sitt senaste album Cubensi vänder de upp och ner på det typiskt kvinnliga och som deras namn antyder är deras texter råa och direkta som i albumets öppningssång: ”Det kvinnliga könet, alltid det andra, men vi de grymma, har brutit mönstret, kom igen, riv alla hinder.”

I ”120 röda timmar” rappar Las Krudas om menstruation och kvinnlig biologi. ”Du är vacker” riktar sig till världens alla kvinnor, till alla kvinnor som kämpar med oss, till alla systrar; särskilt de mest mörkhyade och fattiga. ”Du är vacker som du är, blommande ebenholts, svarta ljus. Du är vacker som du är, inte bara din kropp, utan din hjärna och tanke.”

Kvinnorna i Oye Habana rappar också om afro-kubansk skönhet som svar på den diskriminering de känt när de ser modereklam eller musikvideor med bara blekhyade kvinnor. ”Mörka skinnet, feta läpparna, svarta breda näsan och stora fötterna, håller huvudet högt. Sån är jag.”

”Negra” uppmanar mörkhyade kubanskor att bekräfta sig själva i samhället, förklarar Yordanska för mig i vardagsrummet i hennes hem i Gamla Havanna. Hon talar också om andra aktuella frågor, inklusive att tjäna pengar på turister genom att erbjuda eskort eller sexuella tjänster. Den ensamma rapparen Mc Magia uttrycker detta i sången ”De kallar alla horor”

Under 90-talets ekonomiska kris var satsningen på turism en av de mest kontroversiella strategierna, som också ledde till uppkomsten av ”jineteros” - ”turistryttare”, som de kallas som säljer sex till turister. Utländska turister kommer också hit med rasistiska attityder som gör hotell och andra turistföretag mindre benägna att anställa afro-kubaner.

I avhandlingen ”Discourses of prostitution: the case of Cuba” (Globala sexarbetare: rättigheter, motstånd och omdefiniering, 1998) skriver Amalia Lucia Cabezas: ”Sexarbete erbjuds som en utväg för att uthärda de smärtsamma ekonomiska konsekvenserna av den globala kapitalismen.”

Prostitution sker i varje land och innebär normalt stora problem för kvinnors hälsa och säkerhet i stort. Så när jag bodde i Havanna, besökte jag mödravårdscentralen i kvarteret för att lära mig mer om statusen på kvinnors hälsovård. Och kvinnors hälsa är verkligen prioriterad här inom den fria sjukvården för alla. Det är hög nivå på mödravården, ingen skam med abort eller födelsekontroll och det finns daghem för alla och kostar bara 10 pesos i (knappt 5 % av nettomedellönen) i månaden. Sexuellt våld är sällsynt, grannar uppmanas att ingripa om de ser eller hör tecken på våld i hemmet och pojkar – och flickor – får i skolan lära sig att respektera kvinnor. Våldtäkt och sexuellt utnyttjande av barn är allvarliga brott och våld i hemmet straffas med fängelse.

Kvinnliga hiphopartister försöker fortfarande att utöka sin närvaro på Kubas mansdominerade scen. Utöver sociala teman som männen också tar upp, som fattigdom och rasism, så lägger kvinnorna till machismon. Hiphopen tillför diskussionen en poetisk dimension. Alla företeelser är motsägelsefulla och föremål för ständig diskussion. Det jag med säkerhet kan sluta mig till av mina erfarenheter är att de kubanska kvinnliga rapparna genom sin musik skapat en dialog med det större kubanska samhället. Deras musik är ett starkt inslag i en pågående diskussion med andra rappare och hela samhället. Denna dialektiska process är precis vad som håller ett samhälle i konstant flöde och rörelse. Kvinnliga rappare får en röst på Kuba och det är många förändringar att vänta, som Las Krudas sjunger: ”Vi har mycket att revolutionera/fortfarande mycket att rappa om”.

Margauz Joffe

Publicerad: 2005-07-01

Köp Kuba
Läs mer om Kuba i katalogen
Fler artiklar knutna till Kuba
Fler tidskrifter i kategori GLOBALT