Skenbar vitalitet

Poesitidskriften Post Scriptum har utkommit med sitt första nummer, och det recenseras i Borås Tidning den 16 juni. Till poesins räddning är rubriken och Peter Grönborg ser i dessa tider av nedläggningar på litteraturpublikationsfronten ett behov av "en allmänning, till vilken ett brett lyrikintresse kan kanaliseras" och framhåller Boel Schenlærs nya tidskrft som "något av en räddning".

"Medan tendensen bland förlagen är att satsa på unga, medialt gångbara MTV-poeter, tänker tidskriften Post Scriptum ta sitt ansvar.
Som redaktör är Boel Schenlær mer av en förvaltare än en nydanare. Det låter måhända tråkigt, men i en tid som splittras av modenycker är egenskaper av hennes sort mycket värdefulla."

Dagen innan, den 15 juni, publicerar Crister Enander en artikel betitlad Lyrikvännen - poesins ovänner i Helsingborgs Dagblad. Det är Lyrikvännen #3/05 som recenseras, och Enander är inte vidare förtjust. Han tycker att det är något egendomligt med tidskriften:

"Så fort en ny redaktion tillträder, och det har varit ganska hög omsättning på sistone, så är det som om tidigare förnuftiga och kunniga människor plötsligt blir ja. vad? Konstiga? Trendkänsliga? Pretentiösa?"

Peter Grönborg är i sin artikel också han kritisk mot Lyrikvännen och tycker att de nya redaktörerna har antagit en "omotiverat exklusiv hållning, vilken utesluter allt fler läsare".

Han konstaterar att det trots allt råder ett livaktigt tidskriftsklimat, men att vitaliteten är skenbar.

"De unglitterära projekt som florerar i sådan mängd syftar oftast bara till att profilera redaktörerna själva. Vanligen regeras de, inte minst på internet, av aggressiva, unga skribenter, vars dragning till det sarkastiska snarare gör dem disponerade för att stjälpa lyriken än att hjälpa den."


Publicerad: 2005-06-25