Talspråk och skriftspråk förutsätter varandra
Ur PiratenPosten nr 1/05
Fritiof Nilsson Piraten Sällskapets medlemmar blir först att få ta del av Magnus Öhrns kommande avhandling Talat glöms men skrivet göms. PiratenPosten kan presentera ett utdrag hämtat ur inledningen till avhandlingen. Passagen föregås av en diskussion om boken Muntlig och skriftlig kultur av amerikanen Walter J Ong (1912-2003), professor i humaniora och psykologi, språk- och bibelforskare men också retorikexpert. I sin bok framför Ong teorin att det talade språket står i ett motsatsförhållande till det skrivna språket.
Om det skriver Magnus Öhrn i sin avhandling:
”Fritiof Nilsson Piratens berättande rör sig, om man väljer att se det ur Walter J. Ongs perspektiv, både inom en skriftspråklig kultur (Piratens författarskap) och en talspråklig (Piratens muntliga berättande). I några fall finns det underlag för att göra direkta jämförelser mellan dessa, det vill säga när två versioner av en och samma historia finns bevarad dels i tryck, dels muntligen berättad. För att belysa diskussionen om ett motsatsförhållande kan man göra en hastig jämförelse mellan två sådana versioner, närmare bestämt anekdoten om den engelske lorden i Tranås (historien återfinns i samlingarna
Skepparhistorier av mig själv och andra och
Flickan med bibelspråken under rubriken ”Högvilt”).
Den muntliga versionen spelades in för Radiotjänsts räkning och premiärsändes den 16 september 1951, den skriftliga publicerades för första gången i december samma år, i
Hemmets Journal nummer 53, under titeln ”En lord i Tranås”. Dagen efter att historien radierats för första gången läser man i
Kvällspostens radiokrönika: ´På sitt vanliga chosefria rättframma sätt berättade han [Nilsson Piraten] om lord Wodray, eller vad det nu var han hette.´ När jag läser namnet ”Wodray” tycker jag dock inte att det stämmer. Efter att ha lyssnat igenom inspelningen anser jag att Nilsson Piraten säger ”lord Wardrake”. En bit in i historien levererar berättaren en utläggning om den engelska adelns namnskick, man får veta att ´det säkraste kriteriet på ett namns urålder [var] att det stavades Nebukadnezar och uttalades St. Paul´. Den omedelbara orsaken till utläggningen är som en förklaring till hur berättarjaget lyckas lura lorden att ”Tranås Vattenkuranstalt” är berättarens familjenamn och att det skall uttalas ”Travattanks”. Men denna förklaring gäller naturligtvis också ”Wardrakes” namn, vilket gör att komiken stegras, eftersom åhöraren inte har en aning om hur lordens namn stavas. Härmed upprättar det muntliga berättandet en förbindelse med skriftspråket, i form av en gåta, vars fullständiga svar kräver att man också har tillgång till namnet i skrift. I och med att anekdoten om lorden skrevs ned och publicerades upprättas en mer konkret förbindelse mellan de båda ”kulturerna”, en förbindelse som leder till gåtans lösning. Vid en tyst läsning av den nedtecknade versionen tycks dock den engelske aristokraten ha fått ett helt nytt namn: ”Wateregg”. Men läser man namnet högt står man med ens inför gåtans lösning. Man skulle således kunna betrakta den muntliga historien som en fråga och den nedtecknade som ett svar: den muntliga förutsätter att det finns ett skriftspråk (hur stavas lordens namn?) och den nedtecknade förutsätter ett talspråk (hur uttalas lordens namn?).
Vid en analys av enskilda språkliga yttranden, som i det konkreta fallet med Wodray-Wardrake-Wateregg, löses motsatsförhållandet mellan talspråk och skriftspråk långsamt upp, vilket i sin tur visar på det otillräckliga i Walter J Ongs teori om en klyfta mellan de båda språkliga kanalerna.”
Publicerad: 2005-04-30
Köp PiratenPosten
Läs mer om PiratenPosten i katalogen
Fler artiklar knutna till PiratenPosten
Fler tidskrifter i kategori LITTERATUR
Fler tidskrifter i kategori MEDLEMSTIDSKRIFT
