Hur överlever en musiktidskrift?

Två studenter på Handelshögskolan i Göteborg, Åsa Björklund och Carolina Jörgensen, har undersökt marknaden för musiktidskrifter. "Musik, moral och marknad" heter deras magisteruppsats, som skrevs under hösten och vintern 2004, och i den kommer elva musiktidskrifter till tals: Chrome, Close-Up, Country News, Groove, La Musik, Lira, OrkesterJournalen, Release, Sonic, Spelmannen och Zero. Dessutom har två branschkunniga intervjuats: Dan Abelin på FSK och Andres Lokko, musikjournalist med mångårig erfarenhet.

I förordet till uppsatsen skriver författarna att det har varit "en tid av roliga och spännande möten med människor som brinner för musiken och sin tidskrift, vilket smittat av sig på oss. Vi har genom arbetet med denna uppsats fått en inblick i ett tidskriftsutbud vi aldrig tidigare haft en aning om existerade, och i det slit och engagemang som ligger bakom."

Några frågor de har försökt besvara är: Vilka är människorna bakom musiktidskrifterna och vad drivs de av? Hur hittar de fram till sin publik? Vad beror det på om en musiktidskrift klarar sig eller inte? Hur ser marknaden ut för de svenska musiktidskrifterna?

En hel del intressant framkommer i uppsatsen, till exempel att majoriteten av de intervjuade tidskrifterna ser internet – såväl nättidskrifter som det allmänna informationsflödet – som en konkurrent. Andres Lokko pekar på att den mängd information om exempelvis en viss artist, som finns på olika ställen på nätet, kan utgöra ett stort hot:

– Googla REM, och du får upp 46 000 intervjuer med dem på nätet.

Men det är inte bara det stora informationsutbudet som påverkar tidskrifterna – även de redaktörer som tror på papperstidskriftens överlevnad känner ett visst tryck. För att kunna konkurrera med internet kan de behöva förändra sitt innehåll mot mer och fler djupa och analytiska artiklar.

Huruvida läsarna har ett stort inflytande på tidskriften eller ej, råder det däremot delade meningar om.

– Jag brukar inte lyssna så jävla mycket på andra, utan jag gör den tidning jag själv skulle ha velat köpa, den som jag skulle velat se i affären, säger Robban Becirovic på Close-Up.

– Vi hade massor med läsarundersökningar, insändarsidor, årsomröstningar, stånd på festivaler och konserter och snackade med folk där, säger däremot Mikael Karle på Release. Var det någon som ville snacka lite så satte man sig med honom och tog en öl och kollade vad han tyckte. Man får hålla på och jobba med läsarna och ge dem det de vill ha och vara lyhörd och bygga upp.

Av det som framkommer i uppsatsen kan man alltså dra slutsatsen att det är de tidskrifter som lyssnar minst på läsarna som går bäst. (Close-Up är en av Sveriges större musiktidskrifter, medan Release ligger på is.) Självförtroende och förmåga att gå sin egen väg kan vara nödvändigt för överlevnaden.

Författarna finner det också anmärkningsvärt att de ekonomiska bitarna överskuggar så mycket av redaktionsarbetet; de hade i förväg en tro på en mer ”idealistisk” inställning hos dem som jobbar med musiktidskrifter. Men det framkommer i analysen att annonsintäkter är den vanligaste finansieringen, i alla fall bland de undersökta tidskrifterna, och Christian Borg på Lira menar till och med att många annonser ger tidskriften ökad trovärdighet:

– Ju fler annonsörer man har desto tyngre upplevs tidningen, och ju namnkunnigare annonsörer man har och ju professionellare annonserna ser ut, desto större trovärdighet får man också.

När det gäller avsnittet om tidskrifternas inre styrkor och svagheter handlar dock det mesta om individer. Där är det människorna som står bakom tidskriften som är det avgörande, inte pengar, teknik eller andra resurser. En engagerad, mångsidig redaktör med brett kontaktnät är en nödvändighet för en musiktidskrift. Snabba, kunniga och självgående skribenter som uttrycker sig korrekt behövs.

Vill du läsa hela uppsatsen? Skicka ett mail till Åsa Björklund så skickar hon den till dig!

Publicerad: 2005-04-19