Valfarsen kontrollerades av USA

Ur afghanistan.nu nr 1/05


Det afghanska presidentvalet 9 oktober har av de amerikanska myndigheterna beskrivits som ett lovande steg mot demokrati.

I själva verket finns det ingenting demokratiskt med detta val vars syfte var att legitimera en utifrån tillsatt Quislingregim.

Den version av det afghanska presidentvalet som upprepas av Vita huset, Pentagon och många media går ut på att detta var det första verkligt demokratiska valet av statsöverhuvud i Afghanistan, som fick sensationellt starkt stöd av befolkningen – 77 procents valdeltagande – och ledde till en klar seger för den sittande presidenten Hamid Karzai. Den "populäre" Karzai fick efter tre veckors rösträkning klädsamma 55,4 procent mot bara 16,3 för hans närmaste medtävlare, den f.d. utbildningsministern Yunus Qanuni.

I denna version ingår förvisso också fel och brister i valprocessen, t. ex. den genanta bristen på det särskilda märkbläck som skulle användas för att se till att väljare inte röstade två gånger. Men dessa brister trivialiseras och framställs som högst förlåtliga i den "unga demokratin" Afghanistan.

I själva verket var detta raka motsatsen till ett demokratiskt val, ett propagandanummer avsett att bidra till president George W. Bushs återvalskampanj och till att befästa hans handplockade generalguvernör i det amerikanska protektoratet Afghanistan. Valet skulle enligt Bonnöverenskommelsen ha genomförts långt tidigare men sköts upp för att ge maximal PR-effekt i USA.

Själva förutsättningarna för detta val avgjordes av USA:s ockupation i oktober 2001. Hamid Karzai som då installerades som provisorisk afghansk styresman har sedan dess – i strid med alla överenskommelser under FN:s egid och loya jirgahns beslut – klamrat sig fast vid makten och använt denna "administrativa resurs" till att säkra sin valseger.

Hans egentliga motståndare, den opinion som bar upp talibanerna, var helt enkelt förbjudna att delta i valet, kriminaliserade och dess representanter förklarade laglösa och måltavlor för USA:s godtyckliga människojakt.

På valdagen uppdagades en mängd nya brister. I många vallokaler fanns det inte bläck av rätt kvalitet i många vallokaler för att märka dem som redan röstat och förhindra att de röstade igen. Dessutom var ett stort antal falska röstkort i omlopp. Christian Parenti rapporterade i Nation (5 och 9 oktober 2004) om en soldat som röstat tre gånger, en man som röstat sex gånger osv.

Parenti rapporterade också om att antalet registrerade väljare i fyra tättbefolkade pashtunska provinser uppgick till 140 procent av befolkningen!

Han beskrev också hur byäldsten under hot från lokala befälhavare tvingades samla sina byar och unisont rösta för en viss kandidat. I Khost fick byäldsten veta att om de inte röstade för Karzai skulle deras hem brännas ner. I Wardak förklarade en befälhavare, Muzaffruddin, för byäldsten att om de inte mobiliserade sina väljare skulle de inte vänta sig hjälp "om någothände".

Brittiska Independent citerade en kritiker som sa:

"Det har förekommit en rad felaktigheter. I Wardak har en person röstat 100 gånger".

Hemma hos Sitar Sira, en av presidentkandidaterna, sammankallades på valdagens förmiddag en minst sagt sensationell presskonferens. Samtliga 15 motkandidater till Karzai meddelade gemensamt att de underkände valet och uppmanade ansvariga valfunktionärer att stoppa röstningen och utlysa en ny valdag.

"Detta är inte ett legitimt val. Vi uppmanar till bojkott. Karzai måste avgå", förklarade Sira.

I Kunduz och Herat, höll anhängare till Qanuni, betecknade som Karzais huvudmotståndare protestmöten utanför vallokaler.

I Washington Post förklarade Homayoun Shah Assefy, en kungatrogen afghansk politiker, att den sittande presidenten Karzai favoriserats på alla sätt. Assefy gästade flera gånger Sverige på 80- och 90-talet på inbjudan av Svenska Afghanistankommittén, men där tycks han nu ha blivit en icke-person.

Krisen var ett faktum, men ockupanternas motreaktion var blixtsnabb och väloljad. Protesten måste kvävas i sin linda.

Karzai inkallade en presskonferens i sitt palats där han omgiven av säkerhetsvakter från tortyrdömda DynCorp hånfullt förklarade:

"Vad är viktigast, dessa femton kandidater eller de miljontals som gick för att rösta idag?"

USA och de lokala FN-organen, som är helt manipulerade av USA, arbetade också febrilt på att släta över den överraskande starka och samfällda protestyttringen.

USA:s ambasssadör Zalmay Khalilzad kallade in oppositionskandidaterna för att sätta tumskruvar på dem en efter en. Khalilzad "antydde" för Qanuni "att han bäst gynnade sin politiska framtid genom att inte framträda mot afghanernas vilja".

Efter den amerikanska bearbetningen backade Qanuni snabbt. Linjen blev nu att alla oegentligheter skulle granskas av en FN-utredning.

En panel bestående av en kandensare, en britt och fil.dr. Staffan Darnolf från Södertörns universitet fick i uppdrag att skriva en rapport där slutsatsen var given på förhand: Jo, oegentligheter hade förekommit, men inte tillräckligt omfattande för att påverka valresultatet.

En nyckelroll i tystandet av de afghanska presidentkandidaternas protest spelades av OSSE, den europeiska (!) säkerhets- och samarbetsorganisationen. Ordförandeland för den behöriga OSSE-kommitten råkade vara Bulgarien, som skyndade sig att utse en USA-diplomat, ambassadör Robert L Barry, till att leda OSSE:s valbevakare.

Fast "valbevakare" är i detta sammanhang för mycket sagt. OSSE hade 40 man på plats att bevaka 23 000 vallokaler. Dessutom var OSSE-personalen av säkerhetsskäl tvingade att begränsa sig till Kabul. Totalt fanns det 230 internationella övervakare på plats – en nål i en höstack.

OSSE hade försiktigtvis redan på förhand sagt att de europeiska valbevakarna inte skulle uttala sig om huruvida det afghanska valet "levde upp till internationella normer", väl medvetna om att svaret på den frågan bara kunde bli nej.

Men ambassadör Berry insåg att OSSE-delegationen ändå kunde spela en nyckelroll i valfarsen. Dagen efter valet, 10 oktober, gick Berry ut på en presskonferens och förklarade att de bojkottande motkandidaternas protester var "totalt oberättigade" och uppmanade människor att lita på FN:s "grundliga och tranparenta" granskningsprocess. Hela valprocessen administrerades av JEMB, en organisation som FN organiserat tillsammans med den afghanska regimen och som gav USA effektiva möjligheter att dra i alla trådar.

"Den 9 oktober var en historisk dag i Afghanistan", mässade Berry, "och de miljoner som kom till valurnorna ville uppenbarligen att lagen, inte gevären, ska styra detta land."

Afghanerna uppmanades att lita på en valprocess, så partisk och manipulerad att Berrys egna uppdragsgivare på förhand uteslutet möjligheten av ett godkännande.

Det är svårt att inte hålla med Homayoun Shah Assefys omdöme i Washington Post:

"Tyvärr blev detta en svart dag för demokratin och för demokratins framtid i Afghanistan".

Stefan Lindgren

Publicerad: 2005-03-09

Köp afghanistan.nu
Läs mer om afghanistan.nu i katalogen
Fler artiklar knutna till afghanistan.nu
Fler tidskrifter i kategori SAMHÄLLE, MILJÖ & POLITIK
Fler tidskrifter i kategori MEDLEMSTIDSKRIFT