Rena dataporren

Maxa myspyset med dina multisexuella simmar.

Ur Känguru nr 37


Efter ännu en helnatt framför datorn, infinner sig tvivlet och tankarna. Vad är det egentligen jag sysslar med? Folk blir allt tjockare, fetma börjar bli ett världsproblem – åtminstone i vår begränsade del av världen. Många skyller på McDonald’s eller att gympriserna gått upp. Jag är mer böjd att skylla på Maxis, utvecklarna av The Sims – ett av de mest köpta och spelade tv- och datorspelen för tillfället. Nu har det kommit en ny version – The Sims 2 – och fansen jublar. Vad spelar det för roll om du är tjock? I The Sims är alla smala och flickorna är storbystade. Mja, det är numera en sanning med modifikation. I uppföljaren finns två kroppskonstitutioner: smal och tjock. För mycket stillasittande leder till att simmarna, de virtuella människorna, blir tjocka men det finns lösningar: yoga, simning, styrketräning och gymping. Det är något tragiskt över bilden: vi orkar inte träna på riktigt men våra virtuella alter egon, simmarna, hålls trimmade.

De flesta är väl bekanta med konceptet: att skapa och styra individer i deras vardagliga liv. Spelet simulerar vardagsliv i det västerländska samhället med alla dess skruvade ideal och normer. The Sims är som en skola för västerlänningar där vi kan lära oss vad det är som gäller: sexuell promiskuitet och absolut renlighet.

Vad är det att vara människa? Maxis har måhända inte svaret på detta men de vet besked om vad det är en människa behöver. Simmarna har sex grundbehov: komfort, sömn, hunger, blåsa, social, miljö och hygien och de måste alla tillfredsställas för att simmen ska vara glad och framgångsrik. De fyra första är bekanta och återfinns (om än annorlunda formulerade) i bland annat Maslows behovshierarki. Hygien och miljö kan sammanfattas under begreppet renlighet; hygien rör kroppens grad av renlighet och miljön omvärldens. Renligheten är således inte bara jämställd naturbehoven, utan tillskrivs dubbelt värde. I The Sims 2 skärps denna kardinaldygds betydelse genom att smuts – var den än befinner sig – avger en gift-grön ånga.

Att städa är en ansträngande sysselsättning, mer ansträngande än i verkligheten, världen utanför simulationen. Spelutvecklarna var förvånansvärt uppfinningsrika den dag då de utvecklade sitt smutsbegrepp. Tallrikar måste plockas undan och diskas efter måltiden, en kvarlämnad tallrik drar snart till sig flugor. Soporna måste bäras ut, spisen och diskbänken rengöras, duschen och badkaret likaså. Inget annat enskilt fenomen i det löpande spelet kräver lika stor uppmärksamhet som kampen mot smutsen.

I simmarnas värld är städning förvisso en tidskrävande syssla men det finns en lösning. Den rike simmen kan anställa en städare eller en städerska och vips är det betungande arbetet ett minne blott. Städarna är ett pikant inslag. De kvinnliga bär fransk piguniform – urringat och kortkort – och de manliga har en skjorta uppknäppt halvvägs ner till naveln. I första versionen av The Sims fanns det bara kvinnliga städerskor och de var en del av inventarierna, man kunde inte tilltala dem. I tvåan har de manliga städarna tillkommit och nu kan man tala och flirta med dem. En liten affär med hemhjälpen belönas med extrapoäng.

Sex är en av de allra största drivkrafterna men den ambivalenta inställningen balanserar mellan Disney och Playboy. Vissa kyssar och flirtalternativ är som tagna ur en Fred Astaire-film medan andra, ackompanjerade av stön, mer hör hemma i Fäbodjäntan. All nakenhet censureras konsekvent, inte ens ett blöjbyte visas. Å andra sidan uppmuntras frigjordhet och lössläppthet och att ha så många relationer som möjligt. Det ges enorma bonuspoäng för den som lyckas ha tio förhållanden samtidigt, eller som har lyckats hångla med 20 simmar. Spänningen mellan dessa två extremer, mellan total censur och promiskuitet, romantik och porr, är det som driver spelet framåt. Erotiken är implicit men ymnig, oskyldig och vacker men samtidigt ångande och animalisk.

Censuren är troligen en eftergift för att inte stöta sig med köpstarka småbarnsföräldrar. Den var dock lätt att kringgå; till första versionen av The Sims fanns ett så kallat Nude Pack som tog bort censuren och tillät oss se simmarna i all sin nakenhet. Det var lite som att titta på nakna Barbie- och Kendockor – i avsaknad av mer än kläder.

Flirtandet kan vara handgripligt, som ett stadigt grepp i rumpan, eller mer antytt, som att viska skamliga förslag i någons öra men när det är dags för höjdpunkten, själva samlaget – eller myspys, som det kallas – blir bildspråket mer implicit. Myspyset symboliseras av en kort filmsekvens med menande blickar, morranden, fyrverkerier och aktivitet dolt under ett täcke i en säng eller vatten i en bubbelpool.

Erotikens betydelse för spelet har befästs i och med The Sims 2, där den har fått allt större utrymme. Simmarna har tilldelats ambitioner och mål. Totalt finns fem ambitioner; framgång, kunskap, popularitet, familj och kärlek att välja bland och de två sistnämnda har med sex att göra. Varje ambition har i sin tur olika delmål där promiskuitet belönas. Kärleksambitionens delmål kan vara att ha myspys på olika platser eller att ha många förhållanden samtidigt. Vad gäller familjen handlar delmålen ofta om antal barn. Ett mål är att skaffa tio barn, vilket är praktiskt taget omöjligt för en kvinna men möjligt för en man, med flera -kvinnor.

Barntillverkning är inte enbart begränsat till sängen, utan kan också ske i bubbelpool eller i en provhytt. Par behöver inte vara gifta för att kunna skaffa barn. De behöver inte heller bo ihop. Det är till och med möjligt för gifta makar att tillverka barn med andra än den de är gift med. Möjligheterna är oändliga. Maxis moraliserar sannerligen inte. Promiskuitet inte bara belönas, det är en förutsättning för att lyckas i spelet.

I The Sims värld skiljs det inte nämnvärt mellan homosexuella och heterosexuella relationer. Alla simmar är i praktiken bisexuella – eller mer -korrekt – multisexuella; de flirtar lika gärna med utomjordingar som med andra män eller kvinnor. Den enda restriktionen är förhållanden mellan olika åldersgrupper. Det är omöjligt för vuxna att flirta med barn. Barn är överhuvudtaget asexuella. Först som tonåring kan man flirta och myspys är en renodlat vuxen aktivitet. De skillnader mellan hetero- och homorelationer som finns uppenbarar sig först när det är dags att gifta sig. Heterosexuella par förlovar och gifter sig medan två flickor eller två killar får förlova sig och sedan ingå partnerskap. Ceremonin är i övrigt likadan som för heterosexuella. Män har frack och kvinnor vit klänning.

Simmarnas multisexuella läggning och de homosexuella parens möjligheter till partnerskap och adoption kan tyckas förvirrande när man betänker att spelet faktiskt kommer från USA. Hur kommer det sig då att ett spel från USA vågar ta ställning i frågan om homosexuellas rättigheter? Förklaringen kan mycket väl ligga i spelets geografiska ursprung. The Sims 2 är, precis som föregångaren, utvecklat av Maxis och publicerat av EA Games. Maxis är beläget i Walnut Creek, San Francisco Bay Area. Både EA Games och Maxis är för övrigt delar av Electronic Arts, vars högkvarter ligger i Redwood City, Kalifornien. Behöver jag säga mer? Homosexualiteten framstår så mycket mer självklar. Kalifornien är ju inte vad man skulle kalla ett av republikanernas högsäten.

När man börjar spela The Sims kan man antingen välja att spela någon av spelets färdiga karaktärer, eller skapa sin egen sim. Det allra första valet är kön; det ges bara två alternativ, man eller kvinna. I första versionen fanns färdiga ansikten att välja mellan men The Sims 2 har möjligheterna till kreativitet utökats in i det absurda. I ansiktet kan man ändra allt: näsans bredd och längd, hakans storlek, avståndet mellan ögonen – könet avgör vissa basala anletsdrag, så som käklinje och huvudform, men därutöver är allt fritt fram att manipulera. Man kan ta fram en man med feminina drag och en kvinna med maskulina men det allt annat än könsneutrala utbudet av kläder och frisyrer gör det omöjligt att skapa en androgyn sim. Det enda som egentligen är helt gemensamt för alla simmar, unga och gamla, män och kvinnor, är smink. Alla kan sminkas och det finns en hel uppsjö av olika läppstift, ögonskuggor och eyeliners att tillgå, allt för att skapa den rätta looken.

Det kan tyckas vara en pikant men harmlös detalj att så i detalj kunna fabricera ett utseende. Det är ju trots allt fiktiva karaktärer som skapas, de har ingen verklighetsanknytning. Eller har de det? För somliga spelare tycks simmarna blivit en förlängning av den egna kroppen och, helt i Butlers anda, ska också den konstrueras så att den skapar effekten av en identitet. Det finns en stark önskan att identifiera sig med sin sim. Det får mig att ifrågasätta min egen förkärlek att skapa överviktiga manliga simmar i läderchaps som jag döper till Sören.

Den unga, kvinnliga kroppen är befriad från humor och är bara erotisk. I The Sims 2 kan simmarna åldras och när kvinnan når det sista steget, det vill säga blir åldring, blir hon plötsligt våldsamt underhållande. Det som hos den yngre kvinnan är sexuellt blir hos åldringen groteskt; hon får kutrygg, breda höfter och hängbröst. Många av de plagg som fanns tillgängliga för den unga kvinnan, finns också för den åldrande. Tajta, korta klänningar med djupa urringningar framhäver ålderstecknen; en hawaiinspirerad dräkt med bastkjol och bh av kokosnötter blir en abnormitet. Den kvinnliga kroppens (för)fall är stort.

Den manliga kroppen får inte samma behandling. Den unga mannens kropp tillåts vara en smula humoristisk med golfrutiga shorts och knästrumpor. Samtidigt undgår han att vara sexuellt laddad. Det finns enstaka plagg som är lite tajtare samt uppknäppta skjortor. Analogt är den åldrande mannen också en slätstruken historia. Han är lite smårolig i samma golfrutiga shorts som den unga mannen hade. Erotiska plagg är inte tillgängliga och därigenom undgår han att som den åldrande kvinnan bli en karikatyr av sig själv. Mannen tillåts åldra med värdighet.

Ligger det en politisk agenda bakom The Sims? Det är inte utan att jag undrar. Kan man säga att spelet speglar naturliga förhållanden eller cementerar det konstruerade normer? När man spelar är det kritiskt medvetna satt ur funktion; det går en motorväg in i vårt undermedvetna och vi är öppna för manipulationer av våra värderingar. Med subtila medel programmeras vi i enlighet med västvärldens normer. Det är ett givande och tagande. Vi lockas med sex men får lära oss att en smal kropp är lycklig och en tjock kropp är misslyckad. De progressiva krafterna stryks medhårs med bisexuella simmar medan vi får lära oss att homosexuella inte kan gifta sig utan ingår -partnerskap. Vi skrattar åt män som blir våldtagna av utomjordingar och föder gröna bebisar men läxan är att en gravid man är en anomali.

Varför spelar jag The Sims? Jag känner mig främmande för mycket av det spelet står för – stundvis känns det som gruppsexscenen i Eyes Wide Shut – och jag kan inte ställa mig bakom bilden av den kvinnliga kroppen. Däremot dras jag in i den suggestiva, virtuella värld som är The Sims. Jag skapar egna simmar, spenderar timmar på att slipa dem till perfektion och rynkar pannan i jakt på det perfekta namnet. Simmarna skaffar jobb, avancerar i karriärstegen, bildar familj, pensioneras och dör. Jag lever ut det västerländska idealet i spelet – och jag gillar det, jag gör det frivilligt. The Sims är ett virtuellt panoptikon, där jag inte bara är en passiv bevakare – jag har också makten att handgripligen styra simmarnas liv. Det ger illusionen av makt och kanske är det en tröst i en tid då maktutövningen känns så avlägsen individen.

Illustration: Rebecka Lindberg, text: Marie Helenelund

Publicerad: 2005-02-22

Köp Känguru (Nedlagd)
Läs mer om Känguru (Nedlagd) i katalogen
Fler artiklar knutna till Känguru (Nedlagd)
Fler tidskrifter i kategori NEDLAGDA