Debatt, kritik och roliga ord

BJÖRSTEN & SCHENLAER TILL ATTACK MOT SJÖLIN

Förutom hos nättidskriften O- så pågår den svenska lyrikdebatten som bäst (eller värst, beroende på hur man ser det) i Borås Tidning. Nu har även Andreas Björsten och Lyrikvännens tidigare redaktör Boel Schenlaer i varsitt inlägg svarat på Daniel Sjölins artikel.

"Lyrikvännen är inget husförhör", skriver Schenlaer och tycker att "det bör vara en lättavlivad myt att tidskriftsprenumeranter anstränger sig bortom den normala läsakten och 'ständigt tillsammans med redaktionen vill pröva sin humanistiska räckvidd'".

Tydligen är prenumerantstockens vara eller icke-vara underordnat det hittills viktigaste:

Att hundra miljoner icke svensktalande har läst notisen om att Sjölin är kaptenen bakom en handfull språkmaterialistiska dikter uppsända i rymden.

Ett litet steg för Sjölin, ett stort steg för mänskligheten.

Andreas Björsten utgår i sin artikel Den litterära makten från en essä i OEI #1 och hävdar att han inte tror på det poetiska uppdrag som det där pläderas för.

Det är inte svårighetsgraden inom language poetry som stör mig, det är den medvetna strävan till icke-kommunikation, vilket är något annat.

Jag anser att den språkmaterialistiska synen på poesin är defaitistisk. Man kapitulerar inför medieutvecklingen och säger att poesin inte längre kan göra sig hörd genom att utgå från ett inspirerat, autentiskt tal.

FUN WITH WORDS

Medan Andreas Björsten saknar ett forum för den stora lyriska traditionen saknar Johannes Sjöberg på Smålandsposten en svensk motsvarighet till den engelska tidskriften Zembla: "ett magasin som verkligen lyckas väcka liv i den erkänt stelbenta genren litteraturtidskrifter".

Det här är tidningen alla svenska kulturjournalister med någon form av självaktning skulle vilja göra. Tyvärr är det också tidningen som troligen inte ens skulle överleva sitt premiärnummer i Sverige. Den närmaste svenska motsvarigheten är den numera nerlagda BLM, en tidning som aldrig kom i närheten av att bli lönsam. Så tills vidare får vi hålla till godo med att läsa de utländska tidskrifterna.

Zembla finns på nätet men om du, i likhet med Johannes Sjöberg, föredrar pappersutgåvan så finns den att köpa hos PressStop.


EN RIKARE KRITIK

Den som är intresserad av den svenska lyrikdebatten kanske också hittar ett och annat att tugga på i Nordisk kalender för litterär kritik och essäistik, utgiven av Ariel. Kalendern är i A4-format, på 272 sidor, och bygger på ett seminarium för litterär kritik under ledning av Ulf Eriksson och Magnus William-Olsson med ett femtontal yngre nordiska författare som deltagare.

"I ett försök att upphäva realiteternas gravitation presenterar vi härmed ett faktiskt existerande nummer av en ännu icke-existerande samnordisk kritiktidskrift" skriver Ariel på sin hemsida. "Håller den sig svävande också ute i den större offentligheten blir det kanske, i sinom tid, ett häfte nummer två också. På svenska, norska och danska då" .

Göteborgs-Posten recenserar kalendern (som distribueras som #1/05 av tidskriften Ariel, som #1-2/05 av Horisont och som extranummer av den norska tidskriften LUJ) och Mats Kolmisoppi, som har tröttnat på "det allmänna gnället om den bildade borgerlighetens frånfälle", tycker att den nordiska kalendern i sig är ett ypperligt exempel på att det går att föra avancerade litterära samtal utanför kultursidorna.

Litteraturen har alltid ställt frågor som inte kan besvaras på morgontidningens knappa utrymme. Med författare som i högre grad än tidigare medverkar i samtalet är det därför både välkommet och följdriktigt att vi upplever en mindre explosion av tidskrifter och fanzine. Litteraturen är inte (och har aldrig varit) förpassad till en marginal; men nu har den spridit ut sig i marginalerna.

Även Kristianstadsbladet har recenserat kalendern och Per Bergström skriver där att

Det verkar svävande om det kommer att komma en uppföljning till detta Häfte 1, men låt oss hoppas det. Och låt oss än hellre hoppas att den litteraturkritik som kalendern förespråkar kan befästa sina positioner på svenska kultursidor och allra helst få ett veckoåterkommande organ för essä, diskussion, kritik och debatt.

TUNEDAL TÄNKER OM

Ingen av de båda Lyrikvännenredaktörerna ville från början delta i några debatter omkring sin tidskrift, meddelade de vänligt men bestämt när vi frågade. Som bekant har Daniel Sjölin redan ändrat sig och nu tycks även Jenny Tunedal ha tänkt om. Hon kommer vad det lider att dyka upp i en lyrikdebatt på Folkets Hus i Göteborg. Lyrikovännen – om rätten att missförstå samtidspoesin heter hennes inlägg där. Övriga medverkande är Jörgen Gassilewski, Åsa Maria Kraft, Bob Hansson och Ragnar Strömberg. Moderator är Lena Ulrika Rudeke och diskussionen kommer att handla om gestaltning, språk, ideologi och samhälle: När, var och hur anses lyriken radikal? På Folkets Hus alltså, Asperö-salen, lördag 5 mars klockan 15.00-18.00.

Publicerad: 2005-01-18