RÖSTER FRÅN BIENNALEN 1998
RÖSTER FRÅN BIENNALEN 1998 – tio seminarier om kulturtidskrifter
INNEHÅLL
Förord
I nöd och lust – tills stödet skiljer oss åt
Tidskriften – ett vattenhål i debattöknen
Ord finner väg till yttring – om exiltidskrifter
Invandrare – hur länge?
Fanzine – hur och varför?
Hur speglas barnkulturen i media?
Kultur och glamour – hur går det ihop?
Konsttidskrifter – kan man lita på dem?
Kulturtidskriften – ett tecken i tiden eller en dinosaurisk kvarleva?
Kvinnorum i tidningsvärlden – pigkammare eller vardagsrum?
Från gutenberg till internet – inget nytt under solen?
Pris 40:-
Beställs från Tidskriftsverkstaden i Stockholm
red@tidskrift.nu
Ingress och det inledande anförandet i:
Ord finner väg till yttring – om exiltidskrifter
Medverkande:
Pepe Viñoles, Liberación, spanskspråkig tidskrift
Sholeh Irani, redaktör Iranska Kvinnors Röst
Nedim Dagdeviren, chef Kurdiska biblioteket
Andreas Boukas, författare, debattör
Seminarieledare:
Stig Lundström, ordförande Stiftelsen Invandrartidningen,
skribent i migrationsfrågor
Trots censuren i diktaturländer och förbud mot tidskrifter som utges av oliktänkande överlever ett stort antal kulturtidskrifter i exil, i Sverige och annorstädes. Detta ger inte bara hopp utan visar att det inte går att tysta ner människor och kränka yttrandefriheten. Seminariet gav inblickar i hur exiltidskrifter startat, deras betydelse i människornas hemländer och exilen. Det handlar också om problem, hinder och stödet de får i Sverige.
Stig Lundström: Ordet är inte alltid fritt, det måste söka sig fram på förbjudna vägar för att komma till uttryck och nå mottagarna. De som har makten accepterar inte budskapen. Makthavarna känner sig hotade och med olika metoder försöker man hindra det fria ordet. Det är det ofria ordets villkor, både här och i hemländerna. Här i landet tar vi däremot för givet att man har ett fritt ord.
Är det bättre idag än i början på 1900-talet? Det går knappast att jämföra förtryckets styrka mellan olika tider. Hur mäts och värderas sådan jävlighet som inte erkänner det fria ordet? Och spelar det någon roll? Räcker det inte med att konstatera att en av de viktigaste rättigheterna är upphävd på många ställen i världen – öppet eller förtäckt, försåtligt. Pressfrihetens dag är en årligen återkommande manifestation. Initiativet till Pressfrihetens dag togs av den franska tidningsorganisationen Reportrar utan gränser. Arne Ruth nämner i sin krönika i Dagens Nyheter att organisationens månadstidskrift La Lettre varje månad publicerar ”en världskarta där antalet journalister som fängslats eller dödats sedan årsskiftet finns angivet land för land. Förra året dog 76 journalister under utövandet av sitt yrke.” Lägg därtill författare och politiker och andra av det fria ordets utövare som tvingas leva i exil. Fatva, dödsdom mot oliktänkande och etnisk rensning är nya begrepp för oss. Taslima Nasrim säger i förordet till sin bränmärkta bok Lajja: ”I september samma år (1993) utdelades en fatva (dödsdom) mot mig av en fundamentalistisk organisation och ett pris sattes på mitt huvud. I Dhaka anordnades stora demonstrationer av religiösa fanatiker som krävde min död. Inget av detta har emellertid kunnat rubba min beslutsamhet att fortsätta kampen mot religiös förföljelse, folkmord och fanatism. Bangladesh är mitt fosterland. Vi betalade vår frihet från Pakistan med tre miljoner, människoliv. Detta offer vore förgäves ifall vi nu lät oss regeras av religiösa extremister. Mullorna som vill mörda mig kommer att ta död på alla progressiva krafter i Bangladesh om de får fortsätta att råda. Det är min plikt att skydda mitt vackra land från dem och jag anmodar alla som delar mina värderingar att hjälpa mig försvara mina rättigheter.” Detta händer alltså under 1990-talet och det kan ses som en plattform för dagens tema.
Pris 40:-
Beställs från Tidskriftsverkstaden i Stockholm
red@tidskrift.nu
Publicerad: 2001-07-12
