Gränser och rumsligheter

Veckans kulturtidskriftsrecensioner på nätet:

Aftonbladet uttryckte i går sin uppskattning av David Brolins artikel Den goda europén – om det svenska Nietzsche-mottagandet i senaste numret av Häften för kritiska studier.

"Uppfriskande stridbar" ansåg man om den.

Och Sundsvalls Tidning gav sig i kast med Res Publica #64 på temat Nyttofilosofins gränser den 19:e. Martin Lagerholm försäkrar i sin artikel att man så småningom tröttnar på rationalistiska lyckokalkyler och resonemang om allmänningens kollektiva välbefinnande, men att man då utanför temablocket kan

"pigga upp sig med en uppfriskande dos antik pessimism, som Lars Rydbeck serverar i en fullmatad essä. Så kan kanske rentav Sofokles radikala svartsyn i dramat 'Oidipus på Kolonos' ge en sannare – och paradoxalt nog mer trösterik – bild av de mänskliga predikamenten än vilka utilitaristiska övertygelser som helst. 'Att inte födas är bäst. Näst bäst är när man en gång fötts att återvända dit varifrån man kommit så snabbt som möjligt.'"

Samma dag känner sig Aftonbladets Pelle Andersson som flugan i väven när han läser Olvido García Valdés Nattlig jakt, utgiven av Ariel.

"En märklig bok" skriver han, " - först är den helt stängd för mig, men sedan, mitt i tredje läsningen, öppnar den sig, som om någon slagit ut en vägg till bollhavet på McDonalds."

Och den 18:e önskar sig hans kollega Ulrika Stahre fler vinklar, tack, när hon läser Konstperspektiv #3/04:

"Vad man hade väntat sig av ett temanummer om konsten och politiken hade varit fler infallsvinklar än de som nu dominerar, nämligen identitets- och queerpolitiska konstuttryck."

Norrbottens-Kuriren recenserar Karavan #3/04, också den 18:e, och Anna Hallvarez har i det väl sammanhållna numret bland annat fäst sig vid Anahita Arais tankegångar runt de nu så populära romanerna om österländska kvinnoöden:

"Arai menar att det är en filtrerad sanning som når oss läsare. Det är mer regel än undantag att böckerna skrivs efter en muntlig redogörelse av huvudpersonen ifråga. Författarna är ofta utbildade skribenter, inte sällan journalister och skriver därför med ett språk som en österländsk kvinna knappast skulle använda sig av. Ordval och handlingsföljd sporrar våra sinnen för att på mesta möjliga sätt mana oss att läsa vidare. Som i vilken skickligt skriven deckare som helst. Men det här är inte nöjeslitteratur. Borde inte vara det. Gränsen mellan dokumentär och begapande lystnad är hårfin."

Den 17 oktober, till sist, uppmärksammar Aftonbladet ytterligare en konsttidskrift, Paletten, som har tema Konstens rumsligheter, och skriver att:

"Det visar sig vara ett tänjbart tema som inte bara diskuterar det påtagliga rummet – galleriet och dess krackelerade väggar – utan också det globala rum där konst skapas och upplevs."


Publicerad: 2004-10-22