Vilken tidskrift har försvunnit på ditt bibliotek?

Ur Provins nr 3/04


Först kom posten in på ICA, så Apoteket in på Konsum, och snart kanske biblioteken också finns i mini/medium/supermarketen. Det här säger jag förstås bara för att påtala det faktum att jag har väldigt svårt, ibland, för att skilja mellan om jag står framför bibliotekets tidskriftshylla eller mataffärens. Tyvärr är det alltför många gemensamma nämnare mellan dessa två outlets, eller vad man ska kalla dem.

Visst står det vem som helst fritt att läsa om hur man skaffar barn när man är 47, som i Tara, eller om hur Madeleine tappat fem hekto på svågerns gym. Det är inte det. Men inte ska staten och skattemedlen hjälpa till att finansiera den sortens kulturspridning via biblioteken? Ändå är det vad som sker på väldigt många bibliotek i dag. Tidningar och tidskrifter, som biblioteken aldrig någonsin tog i med tång ens för några år sedan, radar nu upp sig, på de smalare tidskrifternas eller något annat inköps bekostnad.

Biblioteken hjälper därmed till att reproducera inte bara de kommersiella mönstren, utan också könsrollmässiga och sociala mönster, som vi i vår lyckliga demokrati åtminstone säger oss vilja göra upp med.

Istället borde biblioteken representera motkraften mot detta, och alternativen att tänka, skapa och vara annorlunda. Men, säger de nu, det gör vi ju! Jo, det håller jag förstås med om. Utan biblioteken skulle inte någon bredare flora av kulturtidskrifter finnas. Men. Framsidorna på Elle (som blir mer och mer anorektisk och reklamfylld), Vecko-Revyn och Se och Hör (ja, jag har faktiskt sett den också på bibblan, säger inte var) fungerar som en dålig signal och en negativ programförklaring. Här är det marknadsliberalismen som råder; vi ger bara kunden det kunden efterfrågar. Men om kunden inte ser hela utbudet, hur ska han eller hon då kunna välja? Särskilt om denne bibliotekskund är mycket ung och inte vet vad folkbildningsideal, feminism, eller politisk analys är för något. Biblioteken behöver inte garantera tillgången på skräpkultur.

Där Jules Verne-magasinet brukade ligga i mitt bibliotek låg plötsligt en dag Svensk Damtidning. Vilken tidskrift har du tappat på ditt? Och det mest skrämmande: den som inte sett vad som låg där innan på hyllan, kan inte heller sakna det.

Biblioteken styr kulturbegreppet väsentligt, genom sitt urval av böcker och tidskrifter. På boksidan finns ju en avsevärd kvalitetsmönstring, där verkligen inte allt vad “kunden“ efterfrågar får komma till hyllorna. Vi slipper Disney‘s bokklubb på barnavdelningen.

Men när det gäller tidskrifter råder tydligen en helt annan urvalsprincip. Vore det inte på tiden att lyfta diskussionen om kvalitets- och urvalsprinciper för tidskrifter på biblioteken från de enskilda bibliotekariernas eller bibliotekschefernas omdöme, till en mer kultur- och samhällsmedveten nivå? Kanske träna sig på att våga säga nej när skräp efterfrågas? Eller ha seminarier om kulturtidskrifter, oftare än vad tidskriftsbiennalen kan erbjuda?

Kulturrådets roll i detta behöver också kammas till. Mer och bättre information om vilka kulturtidskrifter som finns och vad de innehåller kunde vara en hjälp för biblioteken. Det kan inte ensidigt ligga på de smala tidskrifterna med obefintlig ekonomi att själva också marknadsföra sig.

Maria Vedin

Publicerad: 2004-10-15

Köp Provins
Läs mer om Provins i katalogen
Fler artiklar knutna till Provins
Fler tidskrifter i kategori LITTERATUR
Fler tidskrifter i kategori REGIONALT