Plats för eftertanke och fördjupning

Tidigare publicerad i Vasabladet 2004-08-21


Trots knappa ekonomiska resurser och minskat antal prenumeranter kan Svenskfinland stoltsera med en litterär kulturtidskrift. Horisont firar 50 års-jubileum och byter chefredaktör efter årsskiftet.

Maria Sandin blåser försiktigt på kaffet i den skålliknande koppen. Medan drycken svalnar talar hon med värme om Horisont, som varit hennes skötebarn i över ett decennium.

Tidskriften grundades ursprungligen som ett forum för österbottnisk litteratur av Svenska Österbottens litteraturförening. Föreningen hade sett dagens ljus bara några år tidigare, 1950. Tanken var att tidskriften skulle präglas av öppenhet som kontrast till akademisk inåtvändhet.

Maria Sandin säger att hon strävat till att värna om Horisonts rötter och fortsätta på en bred och tidlös linje som inte framhäver sig med glansigt omslag eller häftig lay-out.

– För mig är Horisont en kulturtidskrift med tyngdpunkt på litteratur. Det skall finnas plats för eftertanke och fördjupning och skribenterna skall få tala till punkt i artiklarna, säger Sandin.

Hon tar dock avstånd från det strikt akademiska synsättet som under vissa tidigare perioder trots allt fått företräde i tidskriften.

– Det lärda skall och bör finnas med, men måste balanseras med annat material. Visst förutsätter vi att de som läser Horisont har ett specialintresse för litteratur och kultur. Jag anser ändå inte att innehållet öppnar sig endast för kulturfrälsta.

Horisont är i dag en så kallad tvålandstidskrift med en fast Sverigeredaktör. Tidskriften har ingen permanent redaktion men tre ordinarie medarbetare förutom chefredaktören. Peter Björkman i Vadstena håller läsarna à jour med händelserna i den rikssvenska litteraturvärlden och Christian Lång i Närpes ansvarar för ekonomin. I fjol fick Horisonts yttre skepnad ett ansiktslyft i och med att grafiker Ika Österblad anställdes med lay-out som ansvarsområde. Ett redaktionsråd, som består av några författare i nejden, bidrar med att dra upp större riktlinjer för tidningen.

Ännu på 1980-talet jobbade alla medarbetare helt utan ersättning av pur idealism och kärlek till litteraturen. I dag får redaktörerna en liten hacka för det jobb de gör, men kampen om att få ekonomin att gå ihop kastar en ständig skugga över verksamheten.

– Tidigare fick vi grundkapitalet från undervisningsministeriet. För några år sedan kom dock det otäcka beskedet att man beslutat skära ner på stödet till ungefär en sjättedel. Sedan dess har Horisont finansierats av olika finlandssvenska och svenska stiftelser och fonder, men det är nog ett litet mirakel att den överlevt, säger Maria Sandin.

Horisont samarbetar med skrivglada studerande, med författare, frilans-skribenter och folk i universitetsvärlden. Även i detta sammanhang sätter ekonomin dock käppar i hjulet.

– Vi har möjlighet att betala ut endast små summor i honorar, vilket ibland gör det svårt att rekrytera kvalificerade skribenter.

Tidskriften har också problem med ett dalande antal prenumeranter. Ungefär hälften av dem är bosatta på andra sidan av Bottniska viken, men många trogna läsare har avlidit. Maria Sandin erkänner att det är svårt att attrahera nya beställare.

– Upplagan ligger i dag på cirka 500 exemplar. Det låter kanske lite, men motsvarande tidskrifter i Sverige har endast dubbelt större upplaga fastän antalet potentiella läsare är betydligt större än hos oss, säger Sandin.

Hon erkänner dock att upplagan trots det borde ligga kring 1 000 också för Horisonts del.

Horisont är ingalunda ensam om sina svårigheter. Bakom kulisserna har det spekulerats en del i om ett ökat samarbete mellan ödeskamraterna i den finlandssvenska tidningsvärlden kunde vara den rätta medicinen.

– Ett samarbete mellan finlandssvenska tidskrifter har faktiskt etablerats. Några tidskrifter i Helsingfors har gått samman under namnet ”T-centralen” och Horisont kommer att ansluta sig till dem i höst, säger Maria Sandin.

I praktiken kommer tidskrifterna att samarbeta främst inom marknadsföring. Sandin ser samarbetet som ett viktigt steg, men framhåller samtidigt att varje tidskrift då det gäller innehållet måste få verka självständigt.

För tillfället är Sandin upptagen med Horisonts jubileumsnummer, som kommer ut lagom till Helsingfors bokmässa i oktober.

– Numret skall innehålla artiklar, essäer och lyrik av författare med österbottnisk bakgrund eller annan anknytning till landskapet. Texternas allmänna ton är reflekterande och delvis historiskt förankrad, berättar Maria Sandin.

I övrigt återstår inte så mycket av hennes och Horisonts gemensamma strapatser. Efter att ha jobbat för Horisont i 14 år känner Maria Sandin att hon gjort sitt. Efter årsskiftet ger hon över chefredaktörsskapet till poeten och kritikern Oscar Rossi.

– Han sitter redan i redaktionsrådet och är införstådd i Horisonts svårigheter och möjligheter. Jag är full av tillförsikt inför hans tillträde på posten.

Hur ser Horisonts framtid ut, finns det överhuvudtaget en sådan?

– Jag hoppas och tror att vi fortfarande har en funktion att fylla. En kulturtidskrift av Horisonts typ hör till ett civiliserat samhälle. Vi recenserar det mesta inom den finlandssvenska litteraturen och har också en allmännordisk profil.

– Horisont har överlevt så här länge, så varför skulle den inte klara av ett femtiotal år till?

Marina Wiik

Publicerad: 2004-09-03


Läs mer om Horisont i katalogen
Fler artiklar knutna till Horisont
Fler tidskrifter i kategori ALLMÄNNA
Fler tidskrifter i kategori LITTERATUR