Motstånd, lufthål och projektrum

Det har varit mycket tal om nedläggningar bland kulturtidskrifterna tidigare under året. Men det startas alltid nya. Några av de allra färskaste på marknaden är Syster, Subaltern och Union.

Syster: Motståndet är det viktigaste

Anna Hallvarez, Ulrika Nuottaniemi och Jeanette Sundqvist vill skriva skärpta och skarpa texter ur ett samhällsperspektiv istället för det ständiga och ointressanta tjatet om utseende. Därför har de startat tidskriften Syster och för Norrländska Socialdemokraten beskriver de den med orden ”spretigt”, ”konst” och ”tankevändande”.

- Vi kände att det var dags att sluta klaga på andra, sluta vänta på att något ska hända, säger Jeanette Sundqvist. Att själva börja producera och inte bara konsumera andras, oftast mäns, tankar, texter och åsikter. Vi ska skriva utifrån där vi befinner oss, om att bo i Norrbotten och inte ha tid att längta härifrån.

Subaltern: Inte underordnad

– Jag vill att tidskriften ska vara en klippbok i subversiv kultur, som en militärisk Ord & Bild, säger redaktören Erik Jonsson till Västerbottens Folkblad om sin tidskrift Subaltern. Med subversiv menar jag civilisationskritisk, samhällskritisk. Allt som inte är accepterat. Det behövs ett lufthål i svensk kultur. Bokförlagen vet vad som är accepterat och ger ut böcker därefter. Man spikar upp Luthers katekes om och om igen.

Första numret av Subaltern har tema Apokalyps. Medverkande är bland andra Bo Cavefors, Torbjörn Säfve, Nikanor Teratologen och Umeås före detta kulturchef Vladimir Oravsky.

Union: På jakt efter den plats där något sker

I Kristianstadsbladet intervjuas Karl Larsson, konstnär som går sista året på Konstfack och redaktör för Union, som kom med sitt första nummer i somras. En av avsikterna med tidskriften är att utvidga kritiken och dess roll, en annan att få ut idéer som bereder mark för nya projekt.

– Ett tag funderade vi på att göra numret som en hög flyers, säger Karl Larsson, nu blev det istället så här, nästa nummer kanske får en helt annan form. För mig är Union ett projektrum.

Underrubriken till Union lyder: "En tidning för konst och kritik tillägnad allt obetalt arbete i världen".

– Det är ett litet skämt om våra arbetsvillkor, förklarar Karl Larsson. Ingen får betalt för sina bidrag – pengarna går till trycket – och alla jag känner är fattiga. Tänker jag tre år framåt kan jag känna en viss oro över om jag kommer att vara sjukt fattig eller bara väldigt fattig. Men ser jag tio år framåt är jag inte alls orolig, det tar lång tid att etablera sig som konstnär. Jag vet att jag hittat rätt. Nu handlar det mest om att andra skall komma fram till mig och säga: "Hej Karl! Du har hittat rätt!"

Publicerad: 2004-09-03