Svamliga krönikörer

Ja, det är många som har åsikter om BLM:s nedläggning och ytterligare en i raden är Expressens Linna Johansson under rubriken Självgoda redaktörer den 20 mars. Fast mer än om BLM skriver hon om just det som rubriken anger: bittra, deppiga, babblande redaktörer som är självgoda nog att tro att deras tidskrift spelar roll, trots att den inte slits i stycken på biblioteken och prenumerantskaran "ryms på en kvarts fotbollsplan".

Vad resonemanget egentligen går ut på är inte helt lätt att avgöra, eftersom Linna Johansson är ganska bra på att babbla själv. Hon ondgör sig över alla mail som trillar in på redaktionen och som "alltid slutar med uppmaning till upprop för kulturtidskrifterna":

Det är inga blygsamma upprop. De handlar bara om en sak. Mer pengar. Mycket pengar. Av förlag eller ännu hellre av den statliga kulturpotten.
Inte om att få ett bidrag till utgivningen vilket är en bra sak för att piffa upp bra men lite grå tidskrifter. Utan om att få stora delar av utgivningen betald. För varför är det annars redaktörer som lyfter bortåt miljonen om året som gnäller mest?
Vad debatten aldrig handlar om: kvaliteten på alla dessa kulturtidskrifter. Varför vill nästan ingen läsa dem? Hur bra är de egentligen? Alltid jättebra, tycks det. Det är aldrig där problemet sitter.
Och vad den heller aldrig handlar om: Vad är en rimlig livslängd på en kulturtidskrift?

Eh?! ? Exakt hur många kulturtidskriftsredaktörer lyfter bortåt miljonen om året? Handlar debatten inte om kvaliteten på tidskrifterna? Har det aldrig slagit Linna Johansson att kvalitet och läsarsiffror inte tvunget måste följas åt?

Vad gäller tidskrifters livslängd så är det väl inte mycket att debattera. Tidskrifter kommer och går. Däremot kan man, tvärtemot vad Linna Johansson tycks tro, värna om kulturtidskrifterna som helhet, man kan tycka att de bör finnas som en samlad, viktig, till och med nödvändig, del av det kulturella klimatet och samtalet. När man läser hennes artikel börjar man dock undra om hon över huvud taget vet vad en kulturtidskrift är. Att ha åsikter är alltid bra – man får till exempel gärna anse att tidskrifter bör klara sig utan statligt stöd om man kan argumentera för det – men det är så mycket bättre om man har satt sig in i ämnet innan man går loss i Expressen på ledarplats.

Slutet på artikeln går i samma stil. Linna Johansson anser att "debatten om kulturtidskrifter inte finns där för läsarna".

Det är inte en demokratifråga och annat bombastiskt som den brukar utmålas som.
Nej, debatten om kulturtidskrifter som den ser ut i dag finns där mest för kulturredaktörerna själva. För att de ska få leka. Och för att ingen ska ha fräckheten att bedöma om deras lek verkligen är tillräckligt angelägen.

Ja, det tycks minsann vara skillnad på läsare och läsare i Linna Johanssons värld. Kanske är BLM:s stackars prenumerantskara på den fjärdedels fotbollsplanen någon sorts vilsekomna utomjordingar? Och att kulturtidskriftsläsare kan vara intresserade av kulturtidskriftsdebatt kanske kan verka konstigt för somliga, men det är inte desto mindre sant.

Helena

Publicerad: 2004-04-01