Kulturen blommar och inspirerar

45 år efter befrielsen

ur Kuba nr 1/04


Det blev en spännande Kuba-höst i Stockholm. Det började med Oliver Stones ”Comandante” och MiniKubaFestival på biografen Zita i mitten av september. Förutom ”Comandante” med dess närgångna porträtt av en av vår tids stora politiska ledare (stoppad i USA), visades den ömsinta och poetiska kubanska spelfilmen ”Jordgubbe och choklad” som betytt mycket för att bryta upp den traditionella inställningen till homosexualitet. Som motvikt till kärleken visades en hatfull USA-version av Reynaldo Arenas ”Before Night Falls". Men med på filmprogrammet var också Wim Wenders ”Buena Vista Social Club”, ett kärt återseende med de världsberömda musikvirtuoserna, av vilka Compay Segundo och Ruben Gonzalez avlidit under året.

Men det var mer på programmet. En packad salong njöt av Afrokubansk Festivalinvigning med kubanska och svenska musiker och dansare. Strax innan hade en utställning invigts med temat ”Sex kvinnor ser på Kuba”, med foton hela vägen från trädet på gatan in i biografen. På söndagen drogs också många till ett seminarium ”HIV/Aids och homosexualitet på Kuba –en ljus bild” under ledning av Kristina Hillgren, som var motorn bakom hela festivalprogrammet och där Sven Britton, Liria Ortiz och Eva Björklund medverkade.

Habaneros
I mörka november blev det dags igen för värmen och ljuset från den kubanska kulturen. I samband med lanseringen av boken ”Habaneros – Möten i Havanna” med Anders Risings foton och Maria Sandblads intervjuer så drog också hela kulturprojektet ”Habaneros” igång, med besök av några av Kubas internationellt mest kända artister. Det började med en helkväll på Fashing med Calixto Oviedo och hans Orquesta La Recompenza och följdes av filmvisning på Zita av ”Nada”, Ingenting, och möte med regissören Juan Carlos Cremata, som är en av de mest spännande bland många intressanta kubanska filmare.

Liksom så många andra kubanska filmer är Nada människokär, en egenskap som annars är ganska svår att finna i den internationella filmindustrin. I Nadas fall i burlesk form, en helgalen historia om en uttråkad postanställd som börjar lägga sig i folks liv med förfalskade brev. Den har rönt stor uppmärksamhet och fått flera pris för sin nyskapande estetik och vitala filmspråk. Förutom mötet med mycket spirituella svar från regissören under frågestunden på biografen, ingick också ett seminarium om kubansk film inom ramen för Stockholms Filmfestival. Under några korta dagar i Stockholm hann regissören också med besök på Dramatiska Institutet och sammanträffanden med filmproducenter.

En vecka senare var det dags för final på Kuba-hösten med den 24-årige pianisten och kompositören Aldo López Gavilan, som t o m lyckades slå igenom mediablockaden. ”En kubansk Mozart och Keith Jarret – i samma person” (Henric Tiselius), ”Detta är inte en pianist bland de många, en musiker bland de avsevärt färre, en stor musikant av de ytterst få. Det här är en äkta lirare av ett numera nästan unikt slag” (Lars Sjöberg), ”Det är häpnadsväckande, måste sägas, hur skickligt han väver in karibisk rytmik i stycken av klassisk karaktär” (Johannes Cornell). Så löd omdömena i pressen. Tyvärr var vistelsen kort, och bara två publika konserter, på Nybrokajen 11, och på Liljevalchs, men Aldo López´ unika begåvning och charmerande ystra person tog honom också in i TV4s morgonprogram, så många runt om i Sverige fick chansen till en kortkort men laddad bekantskap.

Såväl Juan Carlos Cremata som Aldo López Gavilan finns med i boken ”Habaneros” med porträtt och intervjuer, tillsammans med ett utsökt galleri med flera av Kubas internationellt kända kulturpersonligheter, och lika märkvärdiga ”vanliga” kubaner. Det ryktas att vi kan se fram emot möten här i Sverige med fler av de framstående konstnärer och artister som avporträtteras i boken. Kubas ohotade salsakung Issac Delgado kan komma redan i mars.

”Habaneros” kom ut precis före jul och hann inte bli recenserad på så många håll. Men ”Resumé” var snabbt ute med en lovsång. Så här skrev Cecilia Öfverholm, bl a: ”Havanna, och dess innevånare Habaneros, fullkomligt vibrerar av lust och gåtfullhet. Lust för att människorna som man möter i boken verkar så livfulla och nyfikna. Oavsett om det är restaureringsarbetare i Gamla Havanna, pensionärer på ålderdomshem eller Kubas salsakung som avporträtteras. Gåtfullhet för att man aldrig riktigt kommer underfund med hur Havanna egentligen mår, man färdas liksom genom en dröm där den ena fantastiska individen efter den andra dyker upp och fångar betraktarens intresse.” Hon gav betyget 5 av 5 möjliga, vilket betyder ruskigt bra.

Betänk att de människor och miljöer som strålar ut i boken är uttryck för ett litet, socialistiskt samhälle i Tredje Världen som i 45 år har varit utsatt för ekonomisk, biologisk, terror- och propagandakrigföring från världens nu enda supermakt. Mångfalden, öppenheten, livsglädjen, kamplusten, skaparkraften, humanismen och den djupa eftertanken som träder fram i ”Habaneros” identifierar det kubanska samhällets sanna karaktär.

Eva Björklund

Publicerad: 2004-03-25

Köp Kuba
Läs mer om Kuba i katalogen
Fler artiklar knutna till Kuba
Fler tidskrifter i kategori GLOBALT