Om din vän lider, var som en hård bädd för honom

Det var sent i höstas. Vi satt i Camillas kök och smidde planer. Vad ville vi som tillträdande redaktörer göra med Lyrikvännen? Vad var det vi saknade i svenskt poesiklimat? Rörande ense om det mesta, talade vi om hur vi ville utsätta poesin mer för världen, det omgivande samhället, låta den möta andra konstarter och discipliner. Vi tänkte oss en tidskrift utan den air av exklusivitet som ofta omger poesin, både bredare och smalare än gamla Lyrikvännen. Bredare genom att publicera mer reportage och intervjuer, smalare genom att ge plats för fördjupande essäer om poesi och poetik. Lyrikvännen skulle bli en tidskrift där det oväntade kunde ske, en tidskrift man inte kunde gå förbi om man var det minsta intresserad av kultur i allmänhet. Lyrik handlar ju ytterst om detta: vad det innebär att vara människa, det vill säga: kulturbärare, samhällsvarelse, älskande, troende, tvivlare, tv-tittare, konsument och en oändlig massa annat.

Sedan kom vi till det där med namnet. Lyrikvännen - låter det inte lite väl gulligt? Som om tidskriften framför allt vore en vän i nöden, en tröstande kamrat. Fast det beror ju på hur man definierar vänskap förstås, funderade vi. Så kom Lars att tänka på några ord av Nietzsche, någonting i stil med: "Om din vän lider, var som en hård bädd för honom". Det vill säga, bjud motstånd. Vänskap innebär ju också att kunna utmana, ifrågasätta, bråka, inte bara ge beröm och bekräfta varandras förträfflighet. Ja, så där höll vi på. Och gör så fortfarande, fast nu har vi börjat jobba för att förverkliga idéerna också.

När vi nu levererar vårt förstlingsnummer ser vi att mycket förstås är sig likt. Flera av medarbetarna i detta nummer är kända för vana Lyrikvännenläsare. Ulf Eriksson har översatt dikter av den spanske poeten Juan Carlos Sunen och John Swedenmark har tolkat islänningen Sigfus Bjartmansson. Anders Olsson försöker besvara frågan om vad poesi är. I vår enkät om poesi är samma fråga riktad till både proffs och lekmän. Läs till exempel om vad fotbollsspelaren Pontus Kåmark har att säga om poesins roll i världen. En ambition är att i varje nummer ha med något konstprojekt. Först ut är Julia Perione med en svit bilder där olika stiliserade vardagssituationer bryts mot ett vindlande alfabetiskt textflöde.

Så kanske finns det något nytt i tonfallet. I mixen av texter. Det får ni döma om själva. Vad som definitivt är nytt är Lyrikvännens bokklubbsbilaga. Som vi berättat tidigare startar FiB:s Lyrikklubb med detta nummer en bokklubb för poesi där du som medlem får tillgång till större delen av svensk poesiutgivning till medlemspriser. Vi inleder med en hyllning till Åke Hodell. Läs mer om det i bokklubbsbilagan. Vi hoppas i alla fall ni efter läsningen ska känna er uppfriskade, förbryllade, en massa annat också, men framför allt övertygade om att poesi är nödvändigt.

Camilla Hammarström och Lars Hermansson

Publicerad: 2001-05-04

Köp Lyrikvännen
Läs mer om Lyrikvännen i katalogen
Fler artiklar knutna till Lyrikvännen
Fler tidskrifter i kategori LITTERATUR