Tidskrifter för livets skull
Tidskrift.nu har varit på riksdagsdebatt i dag. På programmet stod nämligen Kulturutskottets betänkande om bibliotek, litteratur och kulturtidskrifter. En hel del blev sagt om stödet, distributionen och människors behov av tidskrifter, även om engagemanget varierade högst betänkligt mellan de olika partierna.
Minst intresse för tidskriftsfrågor uppvisade centern, vars representant inte ens berörde ämnet i sitt anförande, och miljöpartiet som inte hade anmält någon talare över huvud taget. Men inte heller socialdemokraterna eller moderaterna hade något brinnande engagemang för tidskriftsfrågor; både Lena Adelsohn Liljeroth (m) och Matilda Ernkrans (s) tycktes anse att kulturtidskrifterna klarar sig fint.
– Det är ingen krisbransch, sa Lena Adelsohn Liljeroth i sitt anförande och påminde om att det enligt Kulturrådet finns drygt 530 kulturtidskrifter.
Matilda Ernkrans nämnde bara tidskrifterna i en släng på slutet av sitt anförande, trots att det var ett av de längsta i debatten.
- Vi vet om problematiken, sa hon, men tidskrifterna blir fler och läsandet har ökat.
Betydligt mera krut var det i folkpartisten Cecilia Wikström, som påminde om att det minskande tidskriftsstödet har blivit mycket omdebatterat.
– Även om det finns över 530 tidskrifter så är det förödande, sa hon, att tidskrifter som BLM, Artes, Ordfront, ETC och Biblis har blivit av med sina anslag. Kvalitet kostar pengar, det är dyrt att arbeta med högt ställda mål.
Vidare ansåg hon det orättvist att dessa tidskrifter, som ytterligare sten på bördan, inte omfattas av prenumerationsstödet till biblioteken. Det vill säga, tidskrifter som inte erhåller produktionsstöd ingår inte i de fem gratisprenumerationer som biblioteken får varje år.
– Kulturrådet har tystnat, sa hon, och citerade ur Gunnar Ohrlanders artikel
För dyrt att tänka? ur Biblis nr 24/03. Därefter fortsatte hon:
- Tystnaden kring dessa frågor håller på att bli ett nationellt problem. Det finns liten vilja till nyskapande och kreativitet. Men människor tänker, känner, upplever och behöver sätta ord på detta. Människor behöver tidskrifter, för livets skull.
En annan favorit i debatten var Peter Pedersen från vänsterpartiet, som efterlyste kraftåtgärder för kulturtidskrifterna. Han ansåg att det är hög tid att ta itu med ägarkoncentrationen inom mediavärlden och påtalade de stora problem med distribution och försäljning som kulturtidskrifterna drabbas av.
Vänsterpartiet har i dagarna publicerat en debattartikel i Svenska Dagbladet kring dessa frågor där man hävdar att Bonnierägda Tidsam och norska Interpress "drar åt strypsnaran om de små och fattiga, de som stått emot den mediala likritningen och kommersialiseringen." Tidsam, som har höga krav på upplagor och avgifter, motar ut de små tidskrifterna och snart kommer inte heller Interpress och PressStopp-butikerna att finnas kvar som en möjlig väg för dem att nå ut. Interpress har nästan fördubblat sina avgifter sedan ett par år tillbaka och ägs nu av Reitangruppen som också äger Narvesen International, det företag som i sin tur äger Pressbyrån som äger PressStop. Tidigare har fattiga tidskrifter, via Nätverkstan Ekonomitjänst och utan alltför stora kostnader, kunnat säljas i PressStop-butikerna, men nu läggs PressStopp-butiker ner överallt i landet och resten av dem kommer sannolikt att uppgå i Pressbyrån som inte kommer att erbjuda samma villkor för de små tidskrifterna. "Ett 35-tal tidskrifter beräknas därmed gå i graven" skriver artikelförfattarna. "Dessa kan inte betala Interpress eller Tidsams avgifter."
– Ett fåtal aktörer dominerar, sa Peter Pedersen i sitt anförande, och tidskrifter slås ut och hamnar ute i kylan. Sedan vet människor inte ens att de finns.
Och kristdemokraterna då, till sist, vad vill de göra för kulturtidskrifterna? Liksom folkpartiet vill de öka stödet med ett par miljoner och deras representant, Gunilla Tjernberg, uppvisade berömvärd envishet genom att i två replikskiften återkomma till sin käpphäst: den idéburna organisationspressen. Det har nämligen funnits ett stöd speciellt för den, ett stöd på 39 miljoner som togs bort i slutet av 80-talet. 7 miljoner av dessa 39 överfördes till kulturtidskriftsstödet med tanken att organisationspressen skulle kunna rymmas bland kulturtidskrifterna. Man kan ju dock, som Gunilla Tjernberg mycket riktigt påpekade, notera att det var en betydligt mindre del som lades tillbaka än vad som togs bort.
Publicerad: 2004-03-03
