En maktfaktor i svenskt kulturliv

Intervju med BLM:s chefredaktör Kristoffer Leandoer

Hösten 1999 var vi många som trodde att det var slut med BLM, Bonniers Litterära Magasin, sedan 1932 flaggskeppet bland svenska litteraturtidskrifter. Redaktören Jan Henrik Swahn tog farväl av läsarna i en sista bister ledare. Och från Bonniers ledning hördes röster om att BLM inte var en produkt för 2000-talet.

Men så, efter nästan två år av rykten och spekulationer, kom BLM ut igen – fast i ny tappning och i annan regi. Nye chefredaktören Kristoffer Leandoer, författare och tidigare kulturredaktör på Aftonbladet, gjorde entré med ett magasin i storformat som i design och stil hade mer gemensamt med Månadsjournalen än med gamla BLM. Omslaget på det första numret pryddes av en snygg tjej (poeten Mara Lee) och innehållet sträckte sig från Tolkien till shopping på Ullared. Alltså: Leandoer hade tagit BLM från smal litteraturtidskrift till brett kulturmagasin. Reaktionerna blev blandade – och är så fortfarande. Men faktum kvarstår: BLM är och lär förbli en av de viktigaste och mest inflytelserika kulturtidskrifterna i Sverige.

När jag träffar Leandoer på redaktionen på Kammakargatan i Stockholm kan jag inte låta bli att fråga hur det är att leda ett så traditionstyngt projekt.

– Jag ser det som en fantastisk möjlighet. Det är sällan man får en chans att från början ha de resurser vi har här. Att arbeta med ett namn som BLM är en unik chans. Vi kan göra saker som ingen annan kan göra. Så är det bara.

Tillsammans med assisterande redaktören Aase Berg har Leandoer skapat en väldesignad och kanske folkligare BLM, som numera finns att köpa på de flesta Pressbyråer runtom i Sverige. Nya BLM har nästan ingenting gemensamt med den tidskrift som gjordes av Jan Henrik Swahn för några år sedan. Varför denna förvandling?

– Antingen så driver man sin linje fullt ut, eller så gör man inte BLM. Aase och jag har valt en annan väg än våra föregångare. För oss har det varit en utmaning att bryta med traditionen, att göra en tidskrift som verkligen vill berätta något. Vi rör oss utanför de etablerade kotterierna, de flesta av våra skribenter bor inte i Stockholm och vi rör oss inte i en internt akademisk krets. Det innebär att vi inte garderar oss eller ber om ursäkt.

Det senaste numret av BLM kom ut i 4700 exemplar, vilket är mycket för att vara en svensk kulturtidskrift. Få andra tidskrifter har en upplaga på över 1000 exemplar. Naturligtvis är BLM, både genom sin spridning och sitt namn, en maktfaktor i svenskt kulturliv. Det som skrivs här får genomslag. Hur upplever Leandoer sin roll som makthavare?

– Ja, jag har förstås makt. Det vore både dumt och oärligt av mig att påstå något annat. Jag bestämmer vem som skriver i BLM och vad de som skriver får skriva om. Men samtidigt jobbar Aase och jag mycket för att bryta ner existerande maktstrukturer. Där är vår recensionsavdelning viktig. Vi recenserar ofta udda böcker och det är ofta genom oss de får en plats i offentligheten. Dock ska man ha i åtanke att det finns andra aktörer i kulturbranschen som utövar en betydligt större och mer dold makt än BLM.

Leandoer och jag talar om de komplexa strukturer som ligger bakom makten i litteraturbranschen. Det handlar om pengar, distributörer, media och kontaktnät. Vem eller vilka är det som bestämmer egentligen? Går det att ringa in? Leandoer skruvar på sig en stund innan han svarar:

– Det beror på vilket tidsperspektiv man anlägger. I det långa loppet är det nog författarna som bestämmer. Den goda litteraturen överlever. Det är mycket svårt att stoppa en författare, Kafka kunde ju inte ens stoppa sig själv! Men i ett kortare, mer dagsaktuellt perspektiv är det förstås andra som har makten. Jag ser dag för dag hur makten förskjuts åt fel håll. Det är inte förlagen som bestämmer längre, inte ens de stora. Makten har flyttats till distributörerna. De väljer vad folk får tillgång till och därigenom också till vad som blir läst. Distributörerna skapar sina läsare utifrån en liten del av de stora förlagens utgivning. Så snävt är det.

Leandoer har tidigare arbetat som litteraturkritiker på bland annat Svenska Dagbladet, DN och Aftonbladet. Hur ser han på kultursidornas och kritikernas makt? Har den också förändrats?

– Ja. De dagliga kultursidorna har avsagt sig sin makt. Framför allt DN har gått från att vara agerande subjekt till att vara reagerande objekt som bara återger en del av skeendet. Genom att bara beskriva och inte öppet ta ställning framställer man sin linje dolt, mellan raderna. Det är en farlig utveckling. En dagstidning eller en tidskrift som BLM måste bekänna färg. Vi är bara intressanta som subjekt, en tydlig röst som man kan identifiera. Utan den är vi ingenting.

Petter Bengtsson

Publicerad: 2004-02-26

Köp BLM (Nedlagd)
Läs mer om BLM (Nedlagd) i katalogen
Fler artiklar knutna till BLM (Nedlagd)
Fler tidskrifter i kategori NEDLAGDA