Välskrivet om skräckens utvecklingshistoria

Tidigare publicerad i Norrländska Socialdemokraten den 29 januari 2004

Tidskrift
Hjärnstorm nr 81
Tema Skräck

Skräckfilmen har haft ett återtåg den senaste tiden, inte minst genom den senaste re-maken av Motorsågsmassakern. Möjligen har du funderat över hur behovet av skräckgenren inom filmen kom till, eller varför skriket är så viktigt i Hitchcocks filmer. Kanske, kanske inte. Men i det senaste numret av tidskriften Hjärnstorm tar man dock ett rejält grepp om skräckgenren, både i litteraturen och filmen.

I den inledande och mest läsvärda texten ger sig Ulf Lindberg i kast med skräckens historia och tecknar en evolution från upplysningen och framåt. Det är en svindlande balansakt på slak lina han ger sig in på. Lindbergs drivande tes är att skräcken kom som en reaktion på upplysningens förnuftsiver. Att frigörelsen från den magisk-religiösa världsbilden innebar att den moderna människan fick svårigheter med att placera upplevelser som överskred vetenskapens ramar.

Mot slutet av 1700-talet började konst och litteratur därför eftersträva sublima effekter. Enligt Kant har den sublima upplevelsen sin botten i fantasins begränsning - att man inte alltid kan fatta objektets kraft eller omfång. Och hos Edmund Burke hittar man ett intresse för starka känslor och där högsta sublimiteten hos Burke står att finna i häpnaden. De två är olika sidor av myntet, men grundläggande tänkare för teoretiseringen av det sublima. Men hos båda dessa herrar fanns det alltid ett lyckligt slut i sublimitetens tunnelfärd enligt Lindberg, medan det växte fram betydlig mörkare stråk i 1800-talets gotiska litteratur, möjligen som en mytologisk metafor för det moderna, framväxande samhället.

När upplysningen började tära hål på den religiösa föreställningsvärlden förflyttades också det skrämmande från skogens oknytt till mänskliga rädslor och begär - det skrämmande psykologiserades. Detta ledde, enligt Lindberg, till ett nytt skräckteoretiskt begrepp hos Freud; det kusliga, där det som skrämmer oss mest är det förtrogna men bortträngda som uppenbarar sig. Som exempel nämner Lindberg Twin Peaks där Lauras far förvandlas till dotterns mördare inför betraktaren.

1900-talet producerade en stor mängd sådana kusliga hot; allt "från Auschwitz till Alien", som Lindberg uttrycker saken. I den senmoderna skräckgenren har författarna fortsatt med kulturkritiken som har nagelfarit hotet från en teknik som är bortom människans kontroll.

Lindbergs skiss över skräckens utvecklingshistoria är fascinerande. Väl värd att läsa och full av intellektuellt tuggmotstånd. De kronologiska sprången är förstås gigantiska, komplexa och i bland känns det som om de gränsar till det långsökta.

Men kanske, om man skulle följa logiken i Lindbergs text, kan man förutse skräckfilmernas tema i framtiden, om vi utgår från den mänskliga rädslans horisont.

Då kan vi kanske om något år få se Terror på McDonalds, i spåren av överviktsdebatten eller Medelklassmassakern, då filmare fortsätter att gräva i medelklassens krackelerande yta. För det som skrämmer oss mest är hotet mot vår existens eller vår identitet.

Patrik Boström

Publicerad: 2004-02-06

Köp Hjärnstorm
Läs mer om Hjärnstorm i katalogen
Fler artiklar knutna till Hjärnstorm
Fler tidskrifter i kategori ALLMÄNNA
Fler tidskrifter i kategori KONST & DESIGN